President Barack Obama och Gud

Några kanske uppmärksammade att Barack Obama svor presidenteden den 20 januari 2009 med handen på en bibel. För detta tillfälle hade Obama valt att använda samma bibel som Abraham Lincoln lade sin hand på den dag han installerades som president, den 4 mars 1861. Att bruka en bibel vid installationerna är en lång tradition. Endast en av de hittills 44 presidenterna har valt att inte göra så, den starkt religiöse John Quincy Adams, som föredrog att placera sin hand på en rad lagtexter den 4 mars 1825. Ytterligare ett undantag finns faktiskt. Det var Lyndon B. Johnsons hastigt påkomna installation i presidentplanet Air Force One efter det att John F. Kennedy mördats. Eftersom ingen bibel fanns tillgänglig i planet, brukades ett romersk-katolskt missale, som återfanns i Kennedys sovrum. Vid Johnsons vicepresidentinstallation brukade han dock traditionsenligt en bibel, så även vid den ordinarie presidentinstallationen 1965.

Uppmärksammas kan även att George Washingtons tillägg till presidenteden även denna gång brukades, nämligen “So help me God”. Denna avslutning ingår alltså inte i den obligatoriska eden, men har brukats vid samtliga amerikanska presidentinstallationer.

Knappast kunde någon missa att en bön bads innan eden svors, denna gång av Rick Warren, evangelikal pastor i Saddleback Church i Lake Forest, en kyrka han själv en gång startat med en speciell inriktning mot att nå ut till icke-kyrkliga personer. I dagsläget har kyrkan omkring 20 000 medlemmar.

Installationsceremonin innehöll även en starkt patriotisk och religiös sång från 1832, “My Country ‘Tis of Thee”, sjungen av Aretha Franklin.

Ytterligare en pastor medverkade vid högtiden, nämligen den åldrige medborgarrättsveteranen Joseph Lowery, en methodist som en gång i tiden (1957) grundat The Southern Christian Leadership Conference tillsammans med Martin Luther King, Jr. Lowerys välsignelsebön var 5 minuter lång.

Den religiösa dimensionen återfinns även i Obamas installationstal. Han hänvisar till Bibeln, citerar Paulus, talar om Guds löften, om att Gud kallar oss och om Guds välsignelser, m.m., och avslutar talet med den välbekanta välsignelsefrasen: “May God bless you, and may God bless the United States of America”.  Guds välsignelse tillönskades även av senator Dianne Feinstein (D), den kvinna som introducerade deltagarna.

Till presidentinstallationsdagarna hör även gudstjänster. Exempelvis inledde Obama installationsdagen i S:t Johns Church. Den första arbetsdagen, den 21 januari, började med gudstjänstfirande i National Cathedral i Washington, D.C. Den radikala pastorn Sharon Watkins (Disciples of Christ) hade utvalts av Obama till att predika.  Man kunde höra Amazing Grace sjungas, men inte bara kristna representanter deltog, utan även judar, en hindu och den muslimske konvertiten Ingrid Mattson, ordförande i Islamic Society of North America, en kvinna som stöder Hamas och Hizbollah, grupper som av USA och andra länder är terroriststämplade. Att inbjuda Mattson till denna interreligiösa bön har naturligtvis kritiserats, men kan förmodligen förklaras med Obamas politiska utspel i inklusiv anda. Så kom t.ex. Obama även att inbjuda den mycket kontroversielle episkopala biskopen Gene Robinson, som lämnat sin familj och nu lever i ett homosexuellt förhållande, till att delta med en bön under en gudstjänst vid Lincoln Memorial söndagen före installationen. Detta skedde efter det att kraftig kritik framförts till Obama för att han hade valt Rick Warren till att leda bönen under själva installationsceremonin, en man som deklarerat att han inte stödjer tanken på samkönade äktenskap.

En påtaglig risk med denna påtagliga inklusivitet från Obamas sida är naturligtvis att han kan gå samma öde till mötes som Jimmy Carter. Genom att försöka tillfredställa alla grupper blir ingen av dem riktigt nöjd.

Vem är han då, Obama? Faders uppfostrades i muslimsk tro, men vid tiden för Obamas födelse var han en uttalad ateist. Föräldrarna separerade när Obama endast var två år gammal och han träffade sin far endast en gång till innan denne avled. Obamas mor var en icketroende antropolog. Hon gifte om sig med en muslimsk man och familjen flyttade till Jakarta, där Obama dels gick i en katolsk skola, dels i en statlig skola, där undervisning i Koranen ingick som en naturlig del. Han återvände vid tio års ålder till födelsestaten Hawaii, där han bodde hos de icke kyrkligt aktiva morföräldrarna, som stod för uppfostran.  Modern kom att tillbringa mesta delen av sin tid i Indonesien, men dog på Hawaii 1995.

Obamas bakgrund var på detta sätt religiöst pluralistisk. Det var inte förrän Obama kom till Chicago efter avslutade universitetsstudier, som han på allvar fann svar på sitt religiösa sökande, inte minst genom interaktionen med kristna medarbetare. Han valde att bli medlem i Jeremiah A. Write Jr:s mycket välbesökta kyrka, Trinity United Church of Christ. Obama kom senare (1992) att gifta sig i denna kyrka, och hans och hustrun Michelles två döttrar har döpts där.

Obama var alltså i mogen ålder när han tog steget in i den kristna gemenskapen. Fram till den politiska kontroversen med pastor Write under presidentvalskampanjen 2008, behöll Obama sitt medlemskap i samma kyrka, alltså under ett tjugotal år. Han försvarade tydligt sin kontroversielle pastor fram till den dag det inte längre var politiskt möjligt. De två döttrarna har nu placerats i en prestigefylld privatskola, Sidwell Friends, i Washington, D.C., driven i kristen kväkartradition, och sannolikt kommer Obamas snart att söka medlemskap i en kyrka i staden.

Hur är det då med Obamas tro? Den syns komplex. Men otvetydigt är att han exempelvis hänvisade till Jesu ord i Matt. 25, “Vadhelst ni har gjort mot en av dess mina minsta…” i en valkampanjsintervju med Rick Warren. Obama förklarade även att han tror att Jesus Kristus “dog för hans synder” och att han är “återlöst” genom Kristus, vilket ger honom daglig “styrka”, och att de synder som han ständigt begår förhoppningsvis kommer att “tvättas bort”. Han vet att “han inte vandrar ensam” och han önskar att han på något litet sätt kan utföra det som är Kristi vilja. Han menar att tron inte bara ska visa sig i ord utan genom handling, att Gud har en förväntan på oss att tänka på “de minsta” och att “göra vad rätt är, bemöda dig om kärlek och vandra i ödmjukhet”. Den sista delen är ett citat från Mika 6:8. Obamas teologiska hållning har starka traditionella drag, men drar i vissa avseenden tydligt åt liberalt håll.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga i denna sak, t.ex. vad gäller bibelsyn och praktiska moraliska frågor, som exempelvis abortfrågan, men poängen här är endast att visa att såväl den traditionella presidentinstallationen som Obamas uttalanden, både som kandidat och nybliven president, har en tydlig religiös dimension. Den måste inkluderas om man till fullo vill förstå det stora landet i väster.

Kjell O. Lejon, Professor i religionsvetenskap, Fellow vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerades i Dagen 2009-01 27

One Response to “President Barack Obama och Gud”

  1. Detta var en väldigt intressant artikel och oerhört informativ.
    Visst må Obama ha sagt sig vara kristen och även tillämpat detta genom att både gå med i kyrka och utföra åtskiljiga kyrkliga cermonier.
    Men frågan jag skulle vilja ställa är om det är teoretiskt möjligt för en presidentkandidat att gå hela vägen och bli president utan att erkänna sig till den kristna religionen?
    Argumenten för att detta skulle vara fallet finns ju både i introduktionen om de 44 presidenternas instalation.
    Samt att Obama i princip, efter att ha tolkat texten, har blivit mer religös ju högre upp i leden han har kommit.
    Om detta är en ren “taktik” eller om det finns något samband kommer vi nog aldrig få veta, vi kan bara gissa oss till detta.
    Återigen, tack för en bra skriven artikel!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.