I USA är visserligen kyrka och stat separerade genom konstitutionens första tillägg, men religion och politik har alltid levt sammanflätade. Även de moderna presidenterna står fast vid traditionen att lägga handen på en bibel när de svärs in och att regelbundet hänvisa till Gud i politiska tal. Så har det varit alltsedan George Washingtons installation den 30 april 1789. Men tanken på att Gud har med det politiska bygget att göra har djupare rötter. Den tog de första nybyggarna, puritanerna eller ”The Planting Fathers”, som de också kallas, med sig till landet i väster.
Kopplingen mellan religion och politik fanns även hos ”The Founding Fathers”, det vill säga hos författningsfäderna, som James Madison och John Adams och George Washington. Madison, som kallas författaren till konstitutionen, motiverade exempelvis tredelningen av beslutsfattandet mellan presidentämbetet, kongressen och Högsta domstolen utifrån teologisk ståndpunkt, att människan var en fallen varelse och lätt kunde bli maktfullkomlig eller korrumperas.
I denna artikelserie ska vi med några ögonblicksbilder se på hur några moderna amerikanska presidenter hanterat frågan om religion och politik eller vilken roll deras kristna tro haft i det politiska beslutsfattandet. Den förste vi omnämner är Harry S. Truman (1884-1972). Han kom som president att ställas inför några högst avgörande ögonblick. Skulle han göra bruk av atombomben? Hur skulle han förhålla sig till den statsbildning som judarna önskade och genomdrev? Hur skulle han agera gentemot en kommunistisk expansion?
I historieskrivningen behandlas ofta dessa problemområdens politiska och militära delar av Trumans presidentperiod, men sällan vilka bakomliggande resonemang som förekom på det personliga planet. Men det är klart att Trumans kristna tro starkt kom att påverka hans resonemang.
Läs fortsättningen av artikeln hos Världen Idag kultur
Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap samt Fellow vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Världen Idag 2012-10-02
