Om revolt är det samma som att våga gå sitt hjärtas väg, är ett liv i tron på Gud den ultimata revolten.
Ingen revolt är lika radikalt omstörtande som tron. Ingen makt kommer i närheten av den förvandling som en troende genomgår. Hennes makt som människa är begränsad. Men hennes makt som en del av en gudomlig plan är välsignad och gränslös. Det är dock inte alltid så enkelt att förlika sig med vem man blivit. Tron kräver lyhördhet mot vissa grundläggande värderingar. Andliga grundlagar. Kärlek, tolerans, solidaritet. Tre sådana grundstenar. Livets okränkbara värde. Vad betyder de orden egentligen? Är allt liv okränkbart eller finns det liv som man kränka, bara lite? Finns det liv som är värt mycket mindre än annat liv?
Jag läser om ett par i USA som fick en dotter med Downs syndrom. De valde att stämma sitt sjukhus eftersom de anser att sjukhuset borde ha kunnat ta reda på om flickan visade prov på avvikelser.
Paret har i sin stämningsansökan också bekräftat att de skulle ha tagit bort (aborterat, dödat, avlägsnat, välj ord själv) flickan om de fått reda på att hon haft Downs syndrom.
Den nya tekniska och medicinska utvecklingen går i rasande fart. Det är i nästan alla hänseenden bra. Vi blir bättre och bättre på att rädda människor från cancer, hjärtattacker och lunginflammation. Men denna tekniska och medicinska utveckling bör hålla jämna steg med civiliserade, grundläggande värdegrunder. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi kunna välja bort alla barn med Downs syndrom. När vi väl börjat rasa ner för den backen är steget inte långt till att börja designa våra barn.
Det är redan känt att flickor aborteras just för att de är flickor. Men att ta den här debatten i Sverige är som att hålla i lava. Det går inte. Man blir bränd. Många reser sig aldrig upp igen.
Liv är heligt. Alltid. Allt liv är heligt. En liten flicka med Downs syndrom, som skulle ha blivit aborterat om föräldrarna fått veta hennes beskaffenhet, är INTE värd mindre än någon annan nu när hon är född. Och då borde hon inte vara värd mindre INNAN hon föddes heller. Vi kan inte själva, efter eget huvud och från fall till fall, börja nysta och trixa med det okränkbara människovärdet. Det är inte värdigt. Det är i högsta grad oanständigt.
Det är märkligt att detta blivit en så kallat “kristen höger”-fråga. När släppte vänstern frågorna om allas lika värde?
Det är inte rimligt att vi i rädsla för att stöta oss med starka politiska grupper låter bli att prata om att livet startar när det startar. Så enkelt är det! Livet startar när det startar. När spermie möter ägg och cellerna börjar dela sig startar livet. Låt oss vara mycket klara på den punkten. Jag blir ofta beskylld för att jag skriver utifrån ett känslomässigt perspektiv. Det som i mina ögon kvalificerar mig för att föra en debatt om detta, är exakt det som i andras ögon diskvalificerar mig.
Det sista en kvinna som gör abort behöver är mer skuld. Samtidigt gör vi också henne en otjänst om vi ljuger om förutsättningarna. Vi bör tala och skriva ärligt, och konsekvent, men också inkännande och icke-dömande om dessa frågor. Familjen som stämde sjukhuset fick rätt. De beviljades ett skadestånd på 2,9 miljoner dollar. Det är den summan de anser att den extra vården av hennes dotter kommer kosta.
Frågan är dock om ens alla pengar i hela världen kan köpa tillbaka glädjen i deras liv när deras dotter en vacker dag frågar om det är sant att mamma och pappa en gång stämde sjukhuset för att sjukhuset inte lät föräldrarna abortera henne.
Marcus Birro i Expressen 2012-03-14
Publicerad här med författarens medgivande
