Pressmeddelanden

Ny rapport: läroböcker brister allvarligt i saklighet och allsidighet om kristendomen Kurplanen och läroplan förändras, men det grundläggande uppdraget kvarstår. Kravet på saklighet och allsidighet uppfylls dock inte i religions- och naturläroböcker. Höstterminen 2022 får grundskolan nya kursplaner och en delvis reviderad läroplan. Inför detta släpper Claphaminstitutet vår sjunde forskningsrapport: ”Osakligt och ensidigt: En granskning av hur kristendomen framställs i den svenska skolans läroböcker”. Rapporten finner ni i webbformat på http://claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2022/06/Clap-rap7-digital.pdf De böcker vi studerat är tryckta huvudläroböcker från de fyra ledande läromedelsförlagen: Gleerups, Liber, Natur & Kultur och Sanoma. För mellanstadiet och högstadiet har vi studerat religionsböckerna, och för gymnasiet läroböcker i naturämnena. Resultatet är på flera sätt nedslående; många böcker brister på flera punkter i saklighet och allsidighet. Två läroböcker har så allvarliga brister att vi rekommenderar att de inte används i svenska skolor utan att en omfattande revidering görs. De allvarligaste bristerna i religionsböckerna är ofta i relation till Bibeln. Här finns rena spekulationer, som att Maria från Magdala kanske skrev Johannesevangeliet och var gift med Jesus, eller att orsaken till att Jesus kallades Guds son var att dåtidens människor saknade vår tids kunskaper om genetik. Ibland förekommer även konspirationsteorier som att det finns många äldre och för oss okända bibelböcker, eller att judarna på Jesu tid skulle ha varit särskilt negativa och våldsamma mot andra. Beskrivningarna av nutida trosriktningar är ibland okunniga om kristendomen idag, ibland exotifierande eller negativt fördomsfulla, framförallt gentemot ortodox och evangelikal kristen tro och praktik. Ortodoxa sakrament beskrivs som ”så heliga att ingen kan förklara eller förstå dem”, och evangelikala grupper sammanfattas som ”extrema tolkningar” eller en grupp vid namn ”Kristna fundamentalister”, som inte finns i verkligheten. I naturläroböckerna handlar de vanligaste bristerna om en osaklig historieskrivning som målar upp en konflikt mellan tro och vetenskap, och att böckerna inte ger det utrymme för etiska och filosofiska diskussioner som ämnesplanerna föreskriver. Flera religionsböcker misslyckas med att förklara den kristna trons trosgrunder, och gör tron till en gärningslära av typen att människan når det eviga livet om hon ”tror på Gud och lever enligt hans bud”. Flera böcker lyckas inte heller ge en personlig bild av tron, vilket kunnat göras genom att exempelvis intervjua kristna ungdomar eller vuxna, eller visa tron i vardagslivet. Så görs nästan aldrig. Bristerna handlar ofta också om vad som inte nämns. Detta gäller både i religions- och naturläroböckerna. Återkommande är att teman som skulle fördjupa eller ge en positiv bild av den kristna tron ofta utelämnas, medan bilden av den historiska och nutida kristendomen som auktoritär och vetenskapsfientlig tvärtom betonas i flera böcker. Detta är den första fördjupade studie som gjorts av hur skolans läroböcker beskriver kristendomen, och våra slutsatser bör vara relevanta för både politiker, myndigheter, läromedelsförlag och lärare. Skolverket skriver inför de nya kursplanerna att: ”Fakta och förståelse betonas mer för att visa att goda ämneskunskaper har ett värde i sig”. Tyvärr är det både i fakta och förståelse som tidigare läroböcker har brustit. Vi rekommenderar därför att läromedelsförlagen tar till sig slutsatserna i denna studie i utarbetandet av nya läroböcker och revideringen av befintliga.    Författare till rapporten är barnpedagogen Sofia Ödman och sekulariseringsforskaren Per Ewert, båda legitimerade lärare, och för gymnasiet mångårige naturläraren Crister Andersson. Releaseseminariet äger rum i Almedalen, onsdag 6 juli kl 9.45 på skeppet Elidas däck. Här medverkar rapportförfattarna Per Ewert och Crister Andersson; Ulf Gustafsson, förbundssekreterare för Humanisterna; Jan Rosman, ordförande för Kristna friskolerådet. Moderator är Sara Andersson, tidningen Världen Idag. Claphaminstitutet, 20220628 Ny rapport: Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar De tre övergripande konfliktytor vi tar upp i rapporten är demokratiska fri- och rättigheter, kvinnors rättigheter, samt våldsbrott och terrorism. Claphaminstitutets sjätte rapport uppmärksammar och djupgranskar ämnet islam, och hur en bokstavstrogen tolkning av denna religion rimmar med grundläggande fri- och rättigheter. Var finns utmaningarna, och hur kan vi som demokratiskt land hantera dessa? I rapporten gör vi en studie av vad de islamiska källorna lär när det gäller möjliga konfliktytor, och hur detta relaterar till västerländska demokratiska rättigheter. Författare till rapporten är Omid Pasbakhsh (lärare och författare till boken ”Islam och kristen tro”); Reinhold Fahlbeck (professor em i juridik, författare till ”Religion, Law and Society in Sweden 1950’s-2020’s”), samt en kvinna som arbetat många år bland muslimer och medverkar under pseudonymen Syster Helena. Rapporten kan förhandsläsas redan nu på http://claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2022/01/Clap-rapport6-digital.pdf Vi önskar dock att media inte skriver om rapporten före måndag den 7/2. Rapporten släpps formellt i samband med offentligt seminarium på Zoom den 8 februari kl 18.30, och kommer senare även på engelska. På seminariet medverkar rapportförfattaren Omid Pasbaksh; samt Magnus Norell, forskare vid Washington Institute for Near East policy och ansvarig för Mellanösternpodden; och juristen Hulda Fahmi, direktor i religionsfrihetsorganisationen Set My People Free. Seminariet leds av Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen. – Den här rapporten belyser vad de muslimska heliga texterna faktiskt lär på sjutton kontroversiella områden. Vi visar att på minst fjorton av dessa områden finns en skarp motsättning mellan bokstavstrogen islam och västerländska fri- och rättigheter, förklarar Claphaminstitutets direktor och rapportens redaktör Per Ewert. –  Med den här rapporten vill vi förmedla kunskap och även ge rekommendationer för svensk och europeisk debatt om hur samhället bör uppmärksamma och hantera dessa motsättningar. Det kan bli en hjälp både för det omkringliggande samhället, men också för människor som finns inom islam eller har lämnat denna religion och behöver få sina grundläggande rättigheter tryggade. Claphaminstitutet, 20220126 Ny rapport: När teologi blev 68-ideologi

Omslagsbilden illustrerar det skifte mellan lojaliteter som för ett halt sekel sedan hastigt skedde i framför allt två stora svenska trossamfund.

Kommentar och analys till Sverige som världens mest extrema land

Idag släpper World Values Survey den preliminära versionen av sin välkända värderingskarta, där Sverige sedan millennieskiftet placerat sig längst uppe i högra hörnet. Den positionen består också 2020, men det finns flera delar i mönstret. De viktigaste förändringarna mellan 2015 är att Sverige och även flera andra protestantiska länder har blivit ännu mer individualistiska, samtidigt som de sekulära värderingarna har gått tillbaka något.

Claphaminstitutets direktor Per Ewert lägger under våren fram sin doktorsavhandling om hur Sverige blev världens mest sekulärindiviualistiska land. Per förklarar:

• Värderingar uppstår inte i ett vacuum. De är till stor del ett resultat av politisk och kulturell påverkan, och här har Sverige gjort medvetna vägval som placerat oss längst ut i den värdemässiga periferin, internationellt och historiskt sett.
• En central orsak till att Sverige tagit ett litet steg nedåt i sekulära värderingar är den stora invandringen från muslimskt och kristet dominerade länder med mycket mer traditionella värderingar än det sekulära Sverige. En delförklaring kan också ligga i att den nyateistiska rörelsen har förlorat momentum och att Sverige är inne i den utveckling som brukar kallas ”postsekulär”.
• Den viktigaste insikten i årets World Values Survey är dock att Sverige har fått en stor värderingsklyfta, med allt större skillnader i inställning mellan invandrade och infödda svenskar. Att vårt land genomsnittligt har blivit något mindre sekulärt beror alltså inte huvudsakligen på att majoritetsbefolkningen flyttat på sig, utan snarare resultatet av att skillnaderna ökat mellan infödda och invandrade.

Den nya värderingskartan ger skäl till utvärdering: Är vi i Sverige nöjda med att positionen som mest individiualistiskt i världen? Är den sekulära inriktningen alltid självklart positiv? Och hur bör samhället hantera denna värderingsklyfta? Per Ewert kommenterar:

• Det sämsta alternativet är att låtsas som att skillnaderna i värderingar inte existerar och fortsätta låta parallella samhällen växa till. Det näst sämsta är att försöka tvinga på nytillkomna invånare den sekulära svenska synen på religion, relationer och sexualitet; ett sådant förhållningssätt fördjupar bara klyftorna.
• En god strategi är att utvärdera och bevara de bästa delarna från Sveriges historiska värdegrund, där World Values Survey understryker att ett protestantiskt arv inte bara har format sekulära miljöer, de är även en central del i byggandet av demokratiska värderingar. Samtidigt bör samhället stå emot värderingar och uttryck från både sekulär och traditionell kontext som skadar individer och samhälle, där inte minst Coronapandemin har illustrerat att isolering inte är självklart positiv, utan människor behöver gemenskap. Samtidigt kan dessa undersökningsresultat också väcka en ödmjuk öppenhet inför att invandrade, mer religiöst präglande kulturer kan lära oss något om de ideal som Sverige en gång hade, men kanske har förlorat på vägen.

Claphaminstitutet, 20201126

Stoppa Tranståget – Rädda de utsatta!

Uppdrag Gransknings reportageserie om Tranståget har nu sänt sitt tredje och avslutande reportage. Det är en mycket skrämmande men samtidigt uppmuntrande verklighet som har lyfts fram. 2010-talet har sett en explosiv ökning av könsdysforipatienter som okritiskt och utan hållbara medicinska skäl skickats vidare till kirurgiska ingrepp som kan resultera i livslångt lidande utan att lösa den psykiatriskt komplexa problematik som ofta ligger bakom.

Samtidigt är det positivt att fler vågar kliva fram och berätta om hur denna process har skadat dem som människor, men också att flera myndigheter och forskare öppet förklarar att detta har varit en problematisk situation som nu behöver bromsas. Det är också mycket välkommet att antalet personer som söker könsförändrande ingrepp gått ner drastiskt det senaste året. Det vittnar om en folkhälsa på väg att förbättras. Men för många är det alltför sent.

Claphaminstitutet föreslår därför:

• Att regeringen gör det självklara: lyssnar till det senaste årets starka varningssignaler och Socialstyrelsens ändrade inställning, och omedelbart drar tillbaka förslaget att tillåta könsalternerande behandlingar på minderåriga.
• Ett förändrat språkbruk. Ord påverkar människors känslor och åsikter. Den stora vågen av könsförändrande kirurgi måste anses medicinskt och etiskt mycket kontroversiell, och bör därför benämnas med neutrala begrepp. Eufemismer som ”könskorrigering” bör snarast ersättas i myndighetssvenska och det övriga offentliga samtalet med sakligare ord som exempelvis ”könsalternerande behandling” eller liknande.
• Att en visselblåsarinstans inrättas med fokus på ämnet könsdysfori. Enskilda patienter, exempelvis den modiga transpersonen Aleksa, har vittnat om det hat de utsatts för efter sitt val att gå ut offentligt med sin kritik av situationen. Det behöver därför skapas en arena dit ungdomar, föräldrar eller vårdpersonal kan vända sig för att kunna anmäla vanvård eller liknande negativa erfarenheter från transvården.
• Att svenska staten hanterar den uppkomna situationen som den vårdskandal det är, och tillsätter en oberoende granskningskommission med uppdrag att utreda orsaker, förlopp och konsekvenser gällande den explosiva ökningen av könsdysfori som dragit alltför många fullt fysiskt friska unga in i oåterkallelig hormonell och kirurgisk behandling. I en sådan granskning bör även ingå en undersökning av vilket ideologiskt tankegods och vilka instanser som bär huvudansvaret för denna utveckling, samt huruvida det finns möjlighet för oskyldigt utsatta patienter att få upprättelse, och i så fall hur.

Claphaminstitutet, 200514

Europadomstolens utslag i barnmorskefallet djupt beklagligt (English version below)

– Dagens besked från Europadomstolen [här och här] att inte ta upp barnmorskefallet är djupt beklagligt, av flera skäl. Det avvisar i praktiken samvetsfriheten som grundläggande mänsklig rättighet, och det är ett synnerligen farligt vägval i ett samhälle, säger Claphaminstitutets direktor Per Ewert.

Det föreligger inget formellt jävsförhållande i Europadomstolens beslut, men samtidigt är det rent praktiskt problematiskt i ett så här viktigt ärende av prejudicerande natur att en av domarna i 20 år har arbetat under den svenska regeringen, som är barnmorskornas motpart i fallet. European Centre for Law & Justice publicerade nyligen rapporten NGOs and the judges of the ECHR 2004-2019 om vilket inflytande externa krafter haft i Europadomstolen. Rapportförfattarna drar slutsatsen: “This situation calls into question the independence of the Court and the impartiality of the judges and is contrary to the rules which the ECHR itself imposes on States in this area. It is all the more problematic as the Court’s power is exceptional. It is necessary to remedy this situation.”

– Jag har själv ett sidouppdrag som nämndeman i förvaltningsrätten, förklarar Per Ewert. – Där sker det kontinuerligt att nämndemän stiger åt sidan på grund av möjliga bindningar till endera parten, under principen att bara misstanken om partiskhet för den ena sidan är skäl att anmäla jäv. Caesars hustru får inte ens misstänkas; i ett så här viktigt fall hade det varit rimligare att använda domare som helt saknar band till någon av parterna i målet.

Domstolens utslag förändrar inte det moraliska avgörandet. – Även om de förlorat rent juridiskt står Ellinor Grimmark och Linda Steen likväl på den moraliskt segrande sidan. Att med hänvisning till sitt samvete vägra att ta människoliv är fortfarande moraliskt berömvärt. Vi behöver fler sådana yrkesmänniskor i vårt samhälle, inte färre. Europadomstolens beslut har försämrat den möjligheten, och det kan bara beklagas, avslutar Per Ewert.

Press release: Deeply troubling decision from the EHCR on the Swedish Midwife Case

– Today’s decision from the European Court of Human Rights [here and here] to reject the complaints in the Swedish Midwife Case is deebly troubling, for several reasons. In practice, it rejects freedom of conscience as a basic human right, which is a truly dangerous choice in a society, comments Per Ewert, director at the Clapham Institute.

There is no formal conflict of interest in the decision of the ECHR, but it is practically problematic in an issue of such precedential nature, that one of the judges for 20 years has worked under the Swedish government, which is one of the parts in the case. European Centre for Law & Justice recently published the report NGOs and the judges of the ECHR 2004-2019 about the influence of external forces in the Court. The authors conclude: “This situation calls into question the independence of the Court and the impartiality of the judges and is contrary to the rules which the ECHR itself imposes on States in this area. It is all the more problematic as the Court’s power is exceptional. It is necessary to remedy this situation.”

– I have myself a side appointment as lay judge in Administrative Court in Sweden, explains Per Ewert. – In our case, lay judges continually step aside due to possible connections to one of the parties involved, under the principle that just the suspicion of bias is eough to recuse onself. Even Caesar’s wife must be above suspicion. In such an important case as this, it would have been more reasonable to use judges without any connections to either of the parties involved.

The Court’s decision still does not change the moral evaluation. – Even if they have lost in juridical terms, Ellinor Grimmark and Linda Steen stand on the victorious side, ethically speaking. To refuse taking human life, while referring to one’s conscience, this is still morally commendable. We need more people like this in our workforce, not less. The EHCR has now diminished this opportunity This, we can only deplore, concludes Per Ewert.

Claphaminstitutet, 200312

190403 Uppdrag Gransknings reportage om Tranståget måste resultera i att detta experiment stoppas

Claphaminstitutet är en av få röster som länge problematiserat den stora ökningen av könsdysfori och könsalternerande operationer. Den debatt som de senaste veckorna väckts både i Svenska Dagbladet av forskare från Sahlgrenska, dels i Dagens Samhälle av Claphaminstitutets Fellow och rapportförfattare Bengt Malmgren med flera, och dels i tisdagens reportage i Expressen. Men framför allt genom Uppdrag Gransknings omskakande och starkt berörande ”Tranståget och tonårsflickorna” där offren själva fick komma till tals – de unga tjejer som opererat om sig till killar men upplever att allt blev fel, och att de blivit försökskaniner i en ideologisk och politisk agenda. Vi fick också höra om det allt större antal patienter som ångrar ingreppet, samt den totala brist på vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet som präglar detta pågående experiment, som allt fler liknar vid Macchiariniskandalen.

Claphaminstitutet kräver därför:

• Att regeringens förslag om att tillåta kirurgiska könsbyten för personer ner till 15 år avvisas och dras tillbaka,
• Att all könskonträr hormonbehandling av minderåriga avbryts, i avvaktan på att forskning och beprövad erfarenhet ska kunna utföra en saklig utvärdering av erfarenheterna hos de patienter som tidigare har genomgått könsbyte,
• Ett omedelbart stopp för den strategi inom vården som Uppdrag Granskning belyser, där ungdomars önskemål att byta kön konsekvent och oreflekterat bejakas. Denna strategi behöver nu ersättas av en mer eftertänksam inställning där man istället behandlar den grundläggande psykiska ohälsa som en stor del av dessa patienter har med sig.

Vi önskar också för det offentliga samtalet i stort:

• Att massmedia, skolvärlden och hälsovården ska betänka sitt ansvar för den uppkomna situationen och ungas lidande, genom att de återkommande har lyft upp ungdomar som bytt könsidentitet som modiga förebilder, men undvikit att ta upp negativa konsekvenser.
• Att vanliga men ändå problematiska begrepp som ”könskorrigering” och ”könsbekräftande behandling”, som indikerar att ett könsbyte alltid bör anses som rätt väg, ersätts av mer sakliga begrepp, såsom ”könsbyte”, ”köntransformerande ingrepp” och liknande.

Slutligen: Uppdrag Granskning avslöjade också hur dörrar konsekvent stängs för forskare som önskar undersöka konsekvenserna av könsbyten samt de patienter som ångrar sitt könsbyte. Vi vill därför särskilt betona att vi stödjer den fria forskningen på detta område och välkomnar dem som önskar utföra sådan forskning. Claphaminstitutets Forskningsråd tar därför tacksamt emot projektplaner i ämnet för gemensam ansökan om forskningsmedel.

190111 Kritik mot nya S-C-L-MP-uppgörelsens stopp för kristna skolor

Centerns och Liberalernas avsikt att gå över till en långsiktig samverkan med Socialdemokraterna är en stor ideologisk förflyttning, och förskjuter balansen i svensk politik för lång tid. Ur kristen synvinkel finns det orsak till kritik mot partiernas uppgörelse, framför allt på skolområdet. Claphaminstitutets direktor Per Ewert förklarar:

– När partier som säger sig vara liberala nu tänker stoppa alla nya kristna och andra konfessionella skolor är det ett vägval i direkt konflikt med grundläggande liberala värden, ett beslut i strid mot internationella konventioner och ett allvarligt brott mot religionsfriheten. Det är en politik som bör utmanas och stoppas. (Se även rapporten ”Religionsförbud i skolan?” som Claphaminstitutet i somras släppte tillsammans med Skandinaviska Människorättsjuristerna.)

– Det finns all anledning för Sveriges kristenhet att vara vaksamma över vad denna planerade mix av socialism och liberalism kan komma att betyda för kristen tro och värderingar. Vårt uppdrag nu är att be för landet och dess kommande ledning, och samtidigt ständigt vara redo att höja en profetisk röst till motvärn, varhelst makten väljer att avvika från de bibliska principer som är en grund för ett gott samhälle i alla tider.

180917 Claphaminstitutet inrättar Forskningsråd

Claphaminstitutets styrelse har beslutat att inrätta Claphaminstitutets Forskningsråd, som ett led i att ytterligare stärka institutets roll som forskningsinstitut på kristen grund. Forskningsrådet arbetar på uppdrag av Claphaminstitutets styrelse, och leds av dess ordförande Per Eriksson, professor och fd rektor vid Lunds Universitet, och kommer därutöver att bestå av väl meriterade forskare inom olika akademiska discipliner.

-Det här är ett viktigt steg i att ytterligare etablera Claphaminstitutet som ledande kristen tankesmedja och forskningsinstitut i världens mest sekulariserade land, säger Per Ewert, institutets direktor. – Genom att starta ett forskningsråd vill vi stärka möjligheten att bedriva högkvalitativ vetenskaplig forskning på kristen grund inom både naturvetenskap och humaniora i Sverige.

Forskningsrådet arbetar på styrelsens mandat, och leder och samordnar institutets arbete med att utföra vetenskaplig forskning, under ändamålsskrivningen i institutets stadgar: att stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro, i ekumenisk anda och med Lausannedeklarationen (1974) som utgångspunkt, arbeta för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros- och samhällsförhållanden i Sverige och i världen, samt sprida kunskap, forma nätverk och bilda opinion för detta ändamål. 

Vi tar i första hand emot uppslag från disputerade forskare, men kan också bejaka projekt av ännu ej disputerade. Projekt som accepteras av Forskningsrådet kan därefter söka finansiering i Claphaminstitutets namn. Vid godkänd finansiering genomförs projektet under överinseende av Forskningsrådet, och när projektet slutförts beslutar Forskningsrådet tillsammans med den enskilde forskaren i vilken form resultat ska publiceras.

För ytterligare information, kontakta direktor Per Ewert 0709-515137 eller ordförande Per Eriksson, 070-8247106

180703 Religionsförbud i skolan?
Under valåret 2018 har frågan om konfessionella skolor blivit en av de allra hetaste frågorna. Framför allt från Socialdemokraterna och Liberalerna har starka röster hörts för att göra det direkt olagligt eller praktiskt omöjligt för konfessionella skolor att starta eller verka i Sverige.

I Almedalen släpps Skandinaviska Människorättsjuristernas och Claphaminstitutets gemensamma rapport ”Religionsförbud i skolan?”, som förklarar innebörden i begreppet ”konfessionell”, samt granskar Skolinspektionens tillsyns- och anmälningsärenden på området samt förenligheten med EU-rätten och Europadomstolens praxis.

När?
Rapporten släpps vid ett seminarium i Almedalen torsdag 5/7 kl 11.10-12.10.

Var?
På skeppet Elidas däck i Visby hamn

Medverkande?
Rapportförfattarna Ruth Nordström och Per Ewert presenterar rapporten som också kommer kommenteras av Ulf Gustafsson, förbundssekreterare för Humanisterna samt Jacob Rudenstrand, bitr generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen.

 – Det är av yttersta vikt att både politikers beslut och opinionsbildares argumentation gällande konfessionella skolor baseras på fakta, och inte på känslomässig argumentation. Vår rapport visar att det finns en mycket stark rättslig grund för stater att tillåta och stödja skolor på konfessionell grund. De politiska initiativ som tas för att stoppa dessa skolor har inget stöd i internationell rätt, säger Ruth Nordström, chefsjurist Skandinaviska Människorättsjuristerna.

– Vi hoppas att den här rapporten blir ett viktigt faktaunderlag för opinionsbildare och beslutsfattare i kommande arbete med konfessionella skolor och konfessionella inslag i det offentliga skolväsendet, säger Per Ewert, direktor för Claphaminstitutet

– Vi har granskat Skolinspektionens anmälnings- och tillsynsärenden gällande konfessionella inslag i utbildningen och undervisningen. Rapporten visar att lagrådet och remissinstanserna hade helt rätt i sina ståndpunkter att begreppet konfessionell borde ha definierats i lagtext för att inte skapa svårigheter i tillämpningen, säger Rebecca Ahlstrand, jurist Skandinaviska Människorättsjuristerna.

– Vi konstaterar i rapporten att alla svenska skolor i någon mån är konfessionella och att den värdestyrda läroplan som Sverige har, förmedlar i sin inledning ett antal konfessionella grundsatser, när den slår fast de fem grundläggande värden och de fyra fostransmål som alla skolor ska förmedla i sin undervisning och utbildning i övrigt. Vi kritiserar också konfessionsbegreppet i svensk skollagstiftning och läroplan, som vi anser är alltför oprecist, och bör bytas ut, säger Per Ewert.

– Av Europadomstolens praxis följer att det inte går att fastställa någon ”värdeneutral” undervisning utan att filosofiska, religiösa och andra värdegrundade aspekter ingår i de flesta skolämnen. Europadomstolen har också slagit fast vikten av att respektera medlemsstaternas kultur och traditioner i varje enskilt land och har anfört att det står medlemsstaterna fritt att betona en religion framför andra mot bakgrund av den plats som den aktuella religionen har i statens historia och tradition, säger Ruth Nordström.

För mer information kontakta:

Ruth Nordström
Chefsjurist Skandinaviska Människorättsjuristerna
Tel: +46 (0)70 725 19 17
Epost: info@shrl.eu

Per Ewert
Direktor Claphaminstitutet
Tel: +46 (0)70 951 51 37
Epost: per.ewert@clapham.se

180223 Nyupptäckta brister i Oregonmodellen skäl att avvisa dödshjälp för gott

Igår 22 februari publiceras i Svenska Dagbladet den brett signerade debattartikeln Risk att suicidala ges dödshjälp med Oregons modell med 30 fackkunniga undertecknare. Artikeln berättar om de avslöjanden som är resultatet av en sammanställning av raka frågor till Oregons hälsovårdsmyndighet från Claphaminstitutets Fellow Fabian Ståhle. Svaren från Oregon visar att svenska dödshjälpförespråkares bild av att ha funnit en vattentät modell för dödshjälp saknar grund, och kraven bör nu slutligt överges.

Statens medicinsk-etiska råd skrev i sin egen rapport om dödshjälp i höstas att det inte finns några uppgifter om att patienter med mer än sex månaders förväntad livstid beviljas dödshjälp. Oregon meddelar dock själva att patienter visst kan beviljas dödshjälp, bara de avstår från livsuppehållande behandling. Smers påstående om Oregonmodellen är sålunda felaktigt. Beskedet om denna tidigare okända utökning av Oregonmodellen har redan fått internationellt genomslag, både i USA och andra länder, och bör nu kunna bli en avgörande vändpunkt i debatten även här i Sverige.

– Svenska dödshjälpaktivister har tidigare lyft fram Belgien och Holland som exempel, men dessa exempel har övergivits eftersom de är ett så uppenbart exempel på den inre dynamik som gör att dödshjälp alltid utökas med tiden, förklarar Claphaminstitutets direktor Per Ewert.

– De här avslöjande svaren från Oregon visar att modellen följer precis samma dynamik som alla andra exempel, det vill säga att dödshjälp hela tiden utökas. Samtliga förslag på ”starkt reglerade” modeller för dödshjälp är och förblir utopier. Låt oss därför lägga ner idén om dödshjälp för gott och istället satsa på god palliativ vård som ett verktyg för ett verkligt värdigt livsslut, avslutar Per Ewert.

171120 Kommentar Smers dödshjälprapport: Bekräftar Claphams rapport och visar på vikten av försiktighetsprincipen

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har idag publicerat sin rapport om dödshjälp. Den refererar flera gånger till Claphaminstitutets rapport ”Hotet mot värdigheten” från i våras, och bekräftar flera av de negativa sidor som vi lyfter fram hos den så kallade Oregonmodellen. Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet kommenterar:

– Jag uppfattar Smers rapport som i huvudsak saklig, även om den viftar undan vissa etiska argument alltför enkelt. Men framför allt visar den på vikten av att bygga våra beslut på fakta, inte känsloargument. Rapporten bekräftar flera av våra kritiska anmärkningar mot Oregonmodellen, och visar också att den övervägande delen av faktaargumenten talar mot dödshjälp – inte för.

Några fakta i Smers rapport som vi vill lyfta fram som speciellt viktiga är:

• Det är inte främst sjuka som efterfrågar dödshjälp, utan friska människor som upplever fruktan inför dödsprocessen.
• Det är inte fysisk smärta som uppges som skäl att söka dödshjälp, utan rädsla för att förlora sitt oberoende och sådant som gör livet meningsfullt. Önskan att inte bli en börda för anhöriga är också ett viktigt, men oroande skäl.
• Där det finns god palliativ vård minskar efterfrågan på dödshjälp.
• Oregonmodellen ger inte tillfredsställande skydd för patienter som är psykiskt sjuka eller lider av depression.
• De risker vi påvisar med doktor-shopping – att patienter byter läkare tills de hittar någon som kan skriva ut ett dödspiller – är verkligt förekommande i Oregonmodellen.

Direktor Per Ewert sammanfattar:

– Alla dessa baksidor hos olika varianter av dödshjälp pekar på att svenska politiker här bör iaktta försiktighetsprincipen, och även fortsatt hålla stängd den här dörren som bokstavligt talat gäller liv och död. Istället bör vi utveckla den palliativa vården, som är ett värdigt livsslut i ett modernt samhälle.

171003 Claphaminstitutet expanderar med europeiskt samarbete – blir medlemmar i europeiska tankesmedjan Sallux

Claphaminstitutet utvecklar vårt arbete att vara Sveriges dominerande kristna tankesmedja. Som ett led i detta går institutet därför nu som medlem i den paneuropeiska tankesmedjan Sallux.
Sallux är en tankesmedja som är kopplad till Europaparlamentet, närmare bestämt European Christian Political Movement (ECPM) och var i somras medarrangör av vårt seminarium i Almedalen om dödshjälp. De arbetar precis som Clapham för att låta kristen tro och kristna värderingar genomsyra alla delar av samhället. Under detta europeiska paraply finns sedan tidigare flera andra liknande organisationer och tankesmedjor, också våra nordiska grannar i form av norska tankesmedjan Skaperkraft och den finska Kompassi.

– Vi ser Sallux som en naturlig partner för att bredda vårt internationella samarbete och ytterligare kunna stärka vårt folkbildande och opinionsbildande uppdrag i Sverige, säger Claphaminstitutets direktor Per Ewert.
– Vi lever i världens kanske mest sekulariserade land, och det finns ett stort behov av fler tydliga och varma kristna röster i vårt land. Vi ser mycket fram emot att kunna vara den rösten framöver.

170918 Kommentar kyrkovalet: Tragiskt att de politiska partierna kan räkna hem ännu större inflytande över kyrkan

• Många glädjer sig idag över det unikt höga valdeltagandet i gårdagens kyrkoval. Från kristen horisont kan de höga röstsiffrorna inte bara anses vara av godo, eftersom det mer kan förklaras av ett stort kampanjpådrag från S, C och SD, snarare än ett ökat intresse för kyrkans uppdrag i vår tid, säger Claphaminstitutets direktor Per Ewert.
• Partiernas kampanjande har gett resultat genom att de har tagit röster från de semipolitiska alternativen med partier som är kvar i kyrkovalet, men ändå inte. Det är dock överraskande att Socialdemokraterna bara ökar marginellt, trots att man efter en kraftfull valkampanj har fått ut väljarna som aldrig förr. Sverigedemokraterna har varit de starkaste partipolitiska kritikerna mot Socialdemokraternas kampanjande ända upp från statsministerhåll, och deras framgång måste anses vara en reaktion mot S-styret av kyrkan.
• Samtidigt är det förstås tragiskt att tre politiska partier som inte presenterat något av teologiskt innehåll i sina valprogram ändå kan räkna hem ett ännu större inflytande över kyrkan detta reformationens stora jubileumsår.
• Kanske vågar vi långt bort i tunneln hoppas att detta märkliga medeltida samgifte mellan regering och kyrka någon gång ska brytas. Ett visst hopp kan skönjas i att de tre opolitiska alternativen har växt med över 60 000 röster och fått fler mandat i kyrkomötet, men den framgången drunknar ändå i riksdagspartiernas hårdsatsning.
• Det bästa alternativet för att minska de politiska partiernas intresse för en kyrka där de inte har att göra, och vars innehåll de egentligen inte är intresserade av, vore att i framtiden flytta kyrkovalet till året efter riksdagsvalet, avslutar Per Ewert, direktor vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet.