Samhället är skyldigt att tillvarata barnens bästa.

Vänliga hälsningar,
Michael

Artikelförfattarna ger inte uttryck för någon religiös uppfattning eller förutfattad mening. De landar i slutsatsen ‘Den rimliga hållningen ur ett vetenskapligt perspektiv till frågan om hur liv uppstod är att vi fortfarande inte vet. ‘ Det är långt ifrån att vara auktoritär.

Claphaminstitutet har gjort bedömningen att artikeln är tillfredsställande faktaunderbyggd, och väl belyser de frågeställningar som författarna tar upp.

För att kritiken av denna vetenskapliga teori skall betraktas som seriös, måste man dock framlägga vetenskapliga argument till prövning, och även acceptera att inga förbehåll medges när det gäller att avgöra vad som är sant eller falskt. Vetenskap är att pröva sanningen. Där finns inga givna sanningar. Och det som visar sig vara falskt måste accepteras som falskt.

På denna punkt skiljer sig vetenskapen radikalt från religionernas tankesystem, som utgår från doktrinära teser. Deras sanningshalt prövas inte utan är på förhand given.

Av precis detta skäl förlorade kyrkan kampen om det naturvetenskapliga kunnandet. Detta skedde redan för fyra hundra år sedan, när kyrkan vid närmare granskning visade sig sakna vetenskaplig auktoritet.

Detta går inte att ändra på. Kyrkan hade fel. Kyrkan var auktoritär, medan vetenskapen var auktoritativ.

När det gäller Darwin tycks man återigen ha positionerat sig fel. De religiösa narrativen innehåller en skapelsemyt, men denna är inte av vetenskaplig karaktär, då den troende inte vill medge att centrala delar i narrativet ifrågasättas. Och om narrativet ligger fast och inte står i överensstämmelse med Darwin, ja, då är det naturligtvis Darwin som “måste ha fel”.

Då blir det Darwin som skall ifrågasättas. Då föredrar man “kreationism”, eftersom en sådan hypotes i alla fall nästan ligger i linje med det religiösa narrativets skapelsemyt.

Lägg märke till att ingenting hindrar en seriös kritik av Darwin. Det gäller bara att övertyga biologerna och visa att man har bättre argument och belägg för en alternativ teori, med ett större förklaringsvärde än evolutionsteorins. Att den alternativa teorin skulle stå att finna i Bibeln eller liknande religiösa urkunder torde dock vara högst osannolikt.

Författarna ovan skriver att “Med dagens krav på evidensbasering, förefaller det osannolikt att Darwins teori om arternas uppkomst skulle ha accepterats om denna teori uppstått i vår egen tid.”

Detta är ett märkligt påstående. Den vetenskapliga prövningen av sanningen är ständigt pågående. Darwins teori (med betydande utvidgningar) må ha sina begränsningar, men något bättre alternativ är ju inte känt.

Skulle författarna acceptera att religionen kritiserades på grundval att det “med dagens krav på evidensbasering, förefaller osannolikt att skapelsemytens narrativ skulle ha accepterats om denna berättelse lanserats i vår egen tid”?

Av allt att döma skulle detta inte alls accepteras, utan betraktas som ett oförskämt polemiskt greppp.

Det bör dock observeras att det är just på denna nivå man själv lägger sig vis-a-vis evolutionsteorin. Hur ska religionen då kunna tas på allvar, när det är allmänt känt sedan fyrahundra år tillbaka att religionen inte haft något att tillföra vetenskapen?

Religionen har uppenbara problem med att acceptera vetenskapens landvinningar och sanningar. Det är ledsamt. Vetenskapen är inte farlig.

Men den är auktoritativ. Det är bättre än att vara auktoritär. Det fria sanningssökandet har visat sig bättre än den påbjudna sanningen. Det är bra, och det ska vi nog inte ändra på.