Jag hoppas ni fortsätter oavsett vad det kostar i anseende.

Socialtjänsten i Katrineholm granskades, med dold kamera för några år sedan efter att det kommit ut uppgifter om att en socialsekreterare åkallade klientens döda farmor under behandlingssamtal, detta i ett desperat försök att få klienten att acceptera socialtjänstens behandlingsplan och att försöka få klienten att godkänna tveksamheter i behandlingen.

Vems ansvar är det att detta sker? Jag tycker helt klart att de är de personer som jobbar med tveksamma syften och metoder som är anledningen till att media gör på detta viset men ransaka er själva!
Vad har du att dölja Stefan Swärd, eftersom du tycker att detta är så obehagligt. Är du orolig att du skall bli synad?

Jag förordar ett öppet samhälle, som tål att granskas, både med dold kamera och med öppen!

Guds frid och kärlek och rika välsignelse till dig och alla ni andra!

Vi närmar oss skolavslutningarna över hela landet och vi lär väl få se hur humanisterna kommer att skörda mer framgångar genom att försöka avveckla skolavslutningarna i kyrkan.

Jag undrar om du skulle kunna ge mej och andra som vill skriva insändare ett antal argument som håller för en seriös diskussion att ha skolavslutningen i kyrkan. Jag tänker bl.a. på fenomenet att en enda person kan protestera och hela skolan flyttar sin avslutning till gymnastiksalen eller något annat torftigt utrymme. Vad är detta för en demokrati?

Jag lägger ut svaret på min hemsida och min blogg (bed.nu) liksom att sända ut svaret till de 300 jag har på min förbönslista och uppmuntra dem att skriva insändare.

Herren välsigne er dag
Sten-Åke

Det första och största frågetecknet är hur djupt författarna överhuvudtaget reflekterat över gåvan barn. Alla människor där barnaalstrandet inte gått som på räls är fullt medvetna om hur djup önskan att få dela sitt liv med ett barn kan vara. Det råder heller inte några tvivel om att önskan att få ge all sin kärlek och omsorg till ett barn i grund och botten är en självisk önskan. Den människa som hävdar motsatsen skulle jag vilja påstå är sällsynt omedveten om sitt eget inre och dess drivkrafter. Alla människor som önskat och fått barn är således djupt egocentriska och omoraliska enligt artikelförfattarna.

Artikelförfattarna påstår vidare att det är “omoraliskt och själviskt att köpa ett barn”, vilket förstås obönhörligt för tankarna till adoption. En del av oss ser det vackra i att önska ett barn så starkt att kärleken till ett barn övervinner alla hinder. Dessutom gläds vi åt att ett föräldralöst barn får en förälders/ett föräldrapars kärlek och omsorg. Nu nämner i och för sig inte artikelförfattarna adoption men i konsekvensens namn är det ändå rimligt att anta att de tycker att adoption är förkastligt.

Istället för att skriva ett inlägg enbart kring surrogatmödraskap förvirrar artikelförfattarna samtalet genom att blanda in företeelser som inte är kopplat till fenomenet surrogatmödraskap, tex fenomenet “designbarn”. Dessutom omnämns fattiga kvinnor i Indien. Det är trots allt helt skilda fenomen, även om det förstås finns en beröringspunkt – surrogatmödraskapet. Att argumentera för att surrogatmödraskap vore omoraliskt utifrån att det förekommer att fattiga kvinnor runt om i världen utnyttjas för det ändamålet, är som att påstå att njurtransplantation är omoraliskt utifrån att det förekommer att fattiga människor säljer sin ena njure. Den typ av surrogatmödraskap som förstås skall diskuteras är om det är rimligt att svensk lagstiftning tillåter att en kvinna av egen fri vilja skall få bära ett annat pars barn i sin kropp för att hon vill skänka det paret den största gåvan i livet – nämligen deras barn.

Anna Emdenborg – Etiker

Det jag frågar mig i detta sammanhang är hur väl denna sista fråga från läkarna och det faktum att vi inte har en lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal passar samman med Sveriges regerings utsagor avseende de Mänskliga rättigheterna. Vi kan på Regerings webbplats från UD läsa följande utsagor om de mänskliga rättigheterna “Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Så inleds FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det är en viktig uppgift att stärka de mänskliga rättigheterna, och respekten för dem. Arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna sker både nationellt och i utrikespolitiken. Frågor om mänskliga rättigheter genomsyrar de flesta politikområden”. Och vidare läser vi att statens skyldighet och individens rättigheter innebär att ”Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande – genom information och på annat sätt – av de mänskliga rättigheterna”. Samt att det hela är en internationell angelägenhet eftersom ”Om en kränkning sker av de mänskliga rättigheterna är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse. Men de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet och det är därför fullt legitimt för andra stater att framföra åsikter om och försöka påverka situationen i olika länder där rättigheterna kränks. Inom området för de mänskliga rättigheterna är det alltså stater som har skyldigheter och individer som har rättigheter. Enskilda individer är skyldiga att under landets lagar respektera andra människors rättigheter. Enligt huvudregeln är det dock enbart stater som internationellt kan ställas till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.”
Dessa vederhäftiga utsagor borde direkt svara på frågan hur Socialdepartementets hållning bör vara. För att helt förstå detta bör man kunna och förstå innebörden av de mänskliga rättigheternas ingress samt första till tredje artikeln. Samt Barnkonventionens artikel 4 och 6. De lyder:
Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande,
tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.
Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Barnkonventionen å sin sida hävdar:
Artikel 4
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra
åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionstaterna vidta sådana
åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs,
inom ramen för internationellt samarbete.
Artikel 6
1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.
2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad
och utveckling.
Nu kan man till detta påstå att en abort av ett foster inte har någon relevans eftersom ett foster inte är ett barn eller ens en människa eller ens därmed omfattas eller ska omfattas av den mänskliga värdigheten– vilket faktiskt vissa försöker göra gällande. Ett gällande som dock inte gäller i frågor avseende in Vitro befruktning. Vilket blir en logisk motsägelse. Men frånsett detta finns det även ett etiskt och moraliskt försvar av att foster ingår i begreppet människa och omfattas av den mänskliga värdigheten vilket i sin tur direkt påverkar samvetesfrågan. Och detta försvar kommer från pliktetiken och filosofen I Kant. För att förstå detta argument och lägga det i kontexten ovan avseende människovärdet kan vi nu börja med att dra oss till minnes vad som stod i början av rättigheterna: ”Erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”. Till dessa tänkvärda ord kan vi lägga Europarådets utsaga att ”mänsklig värdighet är en konsekvens av att vara människa”. I denna kontext kan vi nu anlägga den filosofiska och etiska aspekten att ett mänskligt foster, eller ett mänskligt foster oavsett utvecklingsstadier är medlem av mänskligheten och därmed ingår i det sistnämnda begreppets extension. Där begreppet människa likaledes bör ingå i begreppet mänsklighetens begreppsliga extension. Det bör därmed även antas att mänskliga foster kan anses ha påbörjat sin existens och därmed sin livstid som mänsklig varelse. Det vill säga som människa. Det framgår klart och tydligt av Grundläggning av Sedernas Metafysik Kritik av det praktiska förnuftet och Sedernas Metafysik att Kant inte ens anser den vuxna människan vara ett helt förnuftigt eller moraliskt väsen ännu och därmed i behov av en moralteori. Vilket visar sig i Kants syn på människan som innebär att hon befinner sig i en moralisk, förnuftig och frihetsmässig utveckling både som enskild individ under sin livstid (Tugenpflicht) och sedd som grupp/samhällsvarelse avseende även den kollektiva utvecklingen (Rechtspflicht). Plikterna har en nyckelroll inom pliktetiken när de betraktas som det verktyg som ska möjliggöra för människan att utvecklas moraliskt. Föremålet, avseende den vuxna människan, för plikten inte är behäftat med kravet att redan vara helt moraliskt eller förnuftigt. Kravet att redan vara en helt förnuftig och helt moralisk människa för att få omfattas av den moraliska människans plikt kan då inte heller ställas på en mänsklig varelse under utveckling när den betecknas mänskligt foster. I Kants intensionala kontext avseende begreppet mänsklighet ingår egenskaper såsom sedlighet, att vara ett förnuftsväsen samt vara bestämd av frihet och ha värdighet. För varje enskild mänsklig individ som ingår i mänsklighetens extension bör mänsklighetens intensionala egenskaper gälla. Begreppet mänsklig bör ingå i mänsklighetens extension och därmed omfatta både människa och mänskligt foster oavsett utvecklingsfas. Kant lägger filosofiskt semantiskt i mänsklighetens begreppsliga intension samtliga nämnda och till mänsklighetens relaterade egenskaper och begrepp: frihet, sedlighet, förnuftsväsen och värdighet. Vilket leder till att även ett mänskligt foster under utveckling som omfattas av mänsklighetens extension bör omfattas av möjligheten till samtliga egenskaper som under utveckling gäller för mänskligheten och den enskilda människan. Därmed bör en sådan aspekt innebära att ett mänskligt foster oavsett utvecklingsstadier enligt Kants etik kan anses omfattas av värdighet likväl som möjligheten till egenskaperna som tillfaller mänskligheten, och därmed förmågan till utveckling av de andra nämnda egenskaperna.
Detta samlat innebär att ett foster med även ett etiskt försvar vilket bör leda till ett moraliskt handlande som kan främja samvetet bör omfattas av både de allmänna mänskliga rättigheterna och barnkonventionen – vilket innebär i sin tur att Sveriges regering som ratificerat båda och som åtagit sig att säkerställa en efterlevnad av dessa borde skyndsamt får en lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonalen och inte överlåta detta till enskilda invider godtycklighet vare sig de är ansvariga för socialdepartementet eller andra departement.
Anna Emdenborg – Etiker

Men det förvånar mig verkligen att man tycks ha fått med sig andra delar av Europa på sådana mörka tankegångar. Det brukar ju annars finnas ett större mått av upplysning, åsiktsfrihet och livsbejakande idéer i de södra delarna av Europa.