Äktenskap är ett begrepp som staten inte ensam äger.
I tusentals år har äktenskap och vigsel betytt samma sak. Definitionen av äktenskap – som den finns uttryckt i bland annat Nationalencyklopedin – är ”en i särskilda former ingången förbindelse mellan man och kvinna.”
Utgångspunkten för den kristna reflektionen är Bibelns ord om att en man ska lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru. Människan är skapad till Guds avbild som man och kvinna. Det manliga och det kvinnliga konstituerar tillsammans mänskligheten och gör den till en helhet – med möjlighet till medskapande.
Redan Augustinus sade att till äktenskapets specifika goda hör enhet, trohet och barn. Barn – som väl ingen förnekar hör till äktenskapets syfte – förutsätter nämligen för att bli till den enhet som manifesteras i att mannen och kvinnan blir till ”ett kött”. Detta kan bara ske i enlighet med könens komplementaritet, och är uppenbart något omöjligt i ett enkönat par.
Äktenskapet förutsätter därför ett sexuellt samliv mellan en man och en kvinna. Ett könsneutralt äktenskap är lika omöjligt som en fyrkantig cirkel, som Lars F Eklund uttryckt det (Kristdemokraten 24 juni 2004).
Vi vet att de biologiska föräldrarnas gemensamma vårdnad om barnen eftersträvas, och att en del politiska partier till och med vill dela föräldraförsäkringen lika mellan föräldrarna. Varje barn har genom FN:s barnkonvention också rätt till vetskap om sina föräldrar och till att bli omvårdat av dem. Att skydda barns rättigheter är alla människors gemensamma uppgift.
Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är just omsorgen om barnen. Alla barn har rätt att bli omhändertagna av sina båda biologiska föräldrar, eftersom de är orsaken till – och ansvariga för – barnets tillblivelse. Den primära frågan om äktenskapets relation till barnens omvårdnad gör även äktenskapet till en politisk-filosofisk fråga.
Barn har rätt till en manlig och en kvinnlig förebild. Även om inte alla barn har kontakt med både sin mamma och sin pappa ska staten inte medverka till familjer där barn från början berövats rätten till en av sina föräldrar, framhåller riksdagsledamot Yvonne Andersson (Östgöta Correspondenten 7 februari 2005).
Detta tydliga samband mellan äktenskap och barns rättighet till sina båda biologiska föräldrar skulle dock försvinna om äktenskapet öppnas också för två män eller två kvinnor.
Det är viktigt att påpeka att alla människor har samma värde. Det är likaledes viktigt att betona att homosexuella sedan 1995 får registrera sitt partnerskap med i princip samma rättsliga skydd som inom ett äktenskap.
Med denna lika behandlingen mellan äktenskap och partnerskap finns det inte något behov av en ny äktenskapsbalk som innebär att det ändras till en könsneutral äktenskapsbalk. Detta skulle dessutom vara mot en betydande del av folkets vilja. Enbart i en tidsbegränsad namninsamlingskampanj kom 61 253 namnunderskrifter in till stöd för ett bevarat äktenskapsbegrepp. I en SIFO-undersökningen från 2008 ville mer än var tredje svensk bevara äktenskap och partnerskap var för sig.
Även sammanslutningen Nätverk för partnerskap har framfört sådana synpunkter i debatter och offentliga hearings.
Att nu ändå vilja öppna upp äktenskapet för homosexuella, beror på att makthavare ger efter för vissa krafter som just nu är trendiga i samhället. Men samhället ska inte styras kortsiktigt, utan frågan måste ses i ljuset av våra barns och barnbarns framtid.
En förändring av innebörden i nuvarande äktenskapsbegrepp innebär en kollision med vedertagna kulturellt och religiöst grundade föreställningar om äktenskapet, och ett hot mot barnen och deras rättigheter. Det är också ett hot mot samhällets fortbestånd som förutsätter äktenskap mellan en man och en kvinna.
Därför är förhoppningen att begreppet äktenskap reserveras för relationen mellan en man och en kvinna och att varje förslag att kalla könsneutrala relationer för äktenskap avvisas av Sveriges riksdag och regering.
Süleyman Wannes, corepiskopos, Syrisk-ortodoxa kyrkan,
Fellow vid Claphaminstitutet
Artikeln var publicerad i Dagen 2008-10-27, i Nya Wermlandstidningen 2008-10-30 och i Hemmets vän 2009-02-19
