Genusdebatten utgår i dag från en könsmaktsordning. Män har, enligt den, av tradition fostrats till att ha den beslutande och ekonomiska makten i både samhället och i familjen och förtrycker alla kvinnor. Kvinnorna har fostrats till att underordna sig männen och hindras i sin utveckling. Eftersom de tjänar mindre värderas de lägre än männen. Den synen delas bland annat av finansminister Anders Borg som i DN (21011- 12-18) sa: ”Det finns en könsmaktsordning som förtrycker individen, så kan vi inte ha det”.
Kyrkan har uppfattats som bakåtsträvande i genusfrågor. Kritiken kan många gånger vara befogad. Men i kyrkans historia finns många exempel på hur kristna varit banbrytande för kvinnors fri- och rättigheter. Sveriges Kristna råd lyfter fram genusfrågor. Kvinnofrågor är ett viktigt område både hemma och på missionsfälten. Man utgår bland annat från orden i Nya testamentet ”Här är inte man eller kvinna”.
Den största risken med jämställdhetsdebatten idag är att vi inte kommer att få jämställdhet i samhället utan hård politisk kontroll. Man utgår också från att människans värde utgår från vad hon presterar och hur mycket hon tjänar. Den kristna synen i debatten om jämställdhet är tyvärr ofta bara en blekare kopia av synen i samhället och har inte tillfört något nytt.
Den kristna synen på vägen till sann jämställdhet är kärlek snarare än maktkamp mellan könen. Regleringar och lagar kan många gånger vara nödvändiga och ge sken av ett jämställt samhälle men frågan är om det ger en djupare förändring. Den press som unga kvinnor lever i verkar ju inte minska utan snarare öka.
I stället för könskamp finns det kristna alternativet med ömsesidig respekt och kärlek där var och en försöker sätta sin nästa framför sig själv. För exempelvis gifta män betyder det att de ska älska sin hustru villkorslöst och inte bara i ord utan också i praktisk handling. På liknande sätt skall hustrun älska sin make. Det ställer betydligt större krav på både mannen och kvinnan än samhällets syn på jämställdhet.
Jämställdheten grundas inte i att dela på städningen och att hämta barnen från dagis. Kristen kärlek är inte att räkna poäng och att se till att det i är millimeterrättvisa. Det är att vara beredd att ge lite mer än vi kanske just då får tillbaka. Det är också en betydligt bättre grund att bygga jämställdhet på än en könskamp inspirerad av ett klasskampideal.
Jonas Ahlforn von Beetzen, EFS-präst
Maare Tamm, fil dr i psykologi
Ivar Gustafsson, docent i numerisk analys
Olof Djurfeldt, fil lic antropologi, Dagens f. chefredaktör
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln var publicerad i Norrköpings tidningar 2012-07-12
