Så har vi kommit till den mest kittlande, och kanske även den mest missförstådda synden: lustan. Lust är något gott som Gud skapat; lustan är en lust som upphört att vara livsbejakande och frivillig. Lustan kan fördriva lusten på alla livets områden. Denna artikels fokus ligger på det medialt helt dominerande temat: sexualiteten.
Det offentliga samtalet i Sverige är ibland extremt smalspårigt. I vissa frågor finns ett visst uttalat spann som åsikter tillåts röra sig inom. Övriga ståndpunkter förses omedelbart med extremistflagg. Allra smalast är spåret på sexualitetens område.
Alla svenskar förutsätts idag vara positiva till all slags sexuell aktivitet, med vem som helst, i vilket sammanhang som helst. Inte minst bör sexuell aktivitet hos ungdomar bejakas. Problemet är förstås att denna regel bara tycks gälla i vissa situationer, vilket skapar en moralisk förvirring som för en utomstående måste te sig helt obegriplig. Först basuneras ut: Gör allt du har lust till, ha sex med vem du vill hur som helst. Sedan brännmärks sex-chattande minister, kongressledamot som Twittrar med underkläderna på och vi förväntas förfasa oss över gryniga bilder på kändisar i generande omgivningar.
Allt detta tyder på en sexualetik som för länge sedan förlorat fotfästet. När inga ramar längre finns, men där vissa sexuella handlingar intuitivt framstår som olämpliga återstår endast att försöka treva sig fram till den flytande gränsen på egen hand.
RFSU har sedan länge frångått Elise Ottesen Jensens grundtankar om sexuell upplysning till alla och i stället förmått svensk skola att förkunna en totalitär syn på sexualiteten som ett självklart val även för ungdomar under 15 år. Denna inställning fick sig dock i somras en allvarlig törn, genom HD:s dom där en 15-åring dömdes för sexuellt utnyttjande av barn, trots att den 13-åriga flickan samtyckt till samlaget. Det tycks alltmer uppenbart att den i Sverige så hyllade lustan är i stort behov av gränser.
Sexualiteten är ett av de känsligaste områdena i våra liv. Den berör våra allra djupaste kroppsliga och själsliga behov av intimitet. Inget annat kan ge en starkare njutning, och inget annat kan såra djupare.
Liksom flera andra dödssynder har även lustan sin utgångspunkt i ett naturligt och gott behov. Bibeln skildrar att ”Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel för varandra”. Som många andra av livets goda gåvor kan dock även sexualiteten spåra ur.
Vår kultur matar oss ständigt med budskapet att sex är livsviktigt, och att ett passionerat sexliv hör till ett lyckat liv. Samtidigt reduceras sexualiteten till en kroppslig övning utan relation, respekt och intimitet. Vår partner reduceras till ett användbart objekt istället för målet för det yttersta av kärleksbevis. Begäret frikopplat från kärlek degraderar inte bara den andre, utan även oss själva.
Samtidigt med denna översexualisering ökar ensamheten i vårt samhälle. Att tillfredsställa sin lust kan ge lycka för stunden, men lyckan är kortvarig. För vad blir kvar när kroppens begär har stillats men den djupa gemenskapen uteblev? En av de allvarligaste konsekvenserna av luststyrningen i vårt samhälle är att vår förmåga till närhet, förtroende och ömsesidighet avtrubbas.
Om lustan kommer till fullt utlopp i samtidskultur och populärdebatt gäller ofta motsatsen för dess motsvarande dygd: kyskheten. Om den någon gång nämns bemöts den med hån eller oförstående. Det tycks dock uppenbart i den verkliga världen att det finns ett enormt behov av kyskhet – det vill säga integritet och självkänsla parad med disciplin.
Under sommaren presenterades en studie över unga kvinnors radikalt förändrade sexvanor. Antalet sexpartners hade mer än fördubblats på tio år, förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar likaså. En 23-årig uppsalastudentska hade i genomsnitt haft elva (!) sexpartners. Tanja Tydén, professor i vårdvetenskap vid stadens universitet beskrev det som ”oroande att se hur riskfyllda sexvanor och bristande kunskap om kvinnlig fruktsamhet kan hindra dem från att få de barn de vill ha”. Tydéns farhåga är rimlig. Hennes analys är det inte. Precis som alla andra inom den påbjudna ramen hänvisar hon till bristande sexualundervisning i skolan. Men det finns en rimligare förklaring: en förlorad kyskhet.
Vikten av att vårda vår integritet ligger inte bara i risken för kroppsliga men. Lusta är inte frihet. Med kyskhetens integritet skyddar däremot både vår själ och vår frihet. Vi är relationsvarelser, inte konsumtionsvarelser. ”Den värsta misären är tron att ens personliga värde består i kroppens dragningskraft som objekt för andras blickar och begär”, skriver Anders Piltz. Istället kan vi finna vår allra största mänskliga uppskattning i den nära andliga, själsliga och kroppsliga gemenskap där sex är en del. En fantastisk gemenskap där den av Gud givna lusten kopplas till en lika stor del överlåtelse. Då har vi nått kärlekens fulla frihet.
Per Ewert
Alma-Lena Andersson
Kalle Spetz
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Världen Idag 2011-09-02
