|
Stureblomberg
|
 |
« Svara #45 skrivet: Februari 23, 2009, 10:01:41 » |
|
Jag skrev i mitt inlägg om mutationer, som är vanliga i malariatäta områden, att jag inte ville gå in på alltför mycket detaljer, vilket jag nu ändå finner mig tvungen att göra. Jag klumpade sedan ihop hela denna grupp och beskrev dem som fysiologiska krymplingar. Med detta avsåg jag att beskriva att ingen av dessa förändringar, varken heterozygota eller homozygota förändringar, var något framsteg ur fysiologisk synpunkt, om man jämför dem med t.ex. en frisk tiokampare. Och det sämsta man kunde vara i mötet med malarian var att vara fullt frisk, dvs. inte bära på någon av dessa mutationer.
Nu invänder du mot detta och menar att jag inte tagit hänsyn till den heterozygota formen av sickle cell, som du menar inte har några symptom och inte är någon 'fysiologisk krympling'. Jag skall för läsarna ge en liten beskrivning av sickle cell:
Vid "Sickle cell" har glutaminsyra vid position 6 i hemoglobinets beta-globulin (146 aminosyror) genom en mutation bytts ut mot valin. Om man fått samma anlag från båda föräldrarna (homozygot form) så klumpar hemoglobinet ihop sig och övergår i fast form, varvid de röda blodkropparna stelnar, antar formen av en månskära ("sickle" cell), fastnar i cirkulationen och orsakar blodproppar. Beroende på var de hamnar kan de ge hjärtsvikt, andningssvårigheter, trötthet, olika nekroser i leder och hud med mycket svåra smärtor, livshotande blodproppar i hjärnan (spec. hos barn) och ögon med förlamningar och blindhet, försenad tillväxt och försenad pubertet. Sickle cellerna försämrar vidare mjältens funktion, som ofta infarcerar redan under barndomen, och gör patienterna extremt känsliga för bakteriella infektioner. Barn har rapporterats döda inom 9 timmar efter feberninsättandet. Man dör tidigt i livet.
Om man bara har fått anlaget från ena föräldern (heterozygot form) så blir emellertid denna hopklumpning av hemoglobin något mildare - och sker inte förrän man smittats av malaria, eftersom den utlöses av parasitens metabolism. Den formförändrade röda blodkroppen inklusive malariaparasiten fångas då upp och förstörs av mjälten, vilket är förklaringen till att denna form fått stor spridning i malariatäta områden. Den drabbar årligen 200.000 nyfödda och finns hos 5-40% i Väst-, Öst- och Centralafrika. Risken att bli dubbel anlagsbärare i sådana områden är dock stor. Det bör också påpekas att det inte är harmlöst att vara enbart anlagsbärare, även om man inte är malaria-smittad. Sådana individer är oförmögna att koncentrera sin urin, något som kan vara ödesdigert i tropiskt klimat. Men vi skall förflytta oss från tropiska klimat. Vad händer med patienter som har sickle cell anlaget från ena föräldern och bor t.ex. i USA? Sker det inget farligt där ? Jo, det gör det. Och förklaringen är denna: Det förändrade hemoglobinet (HbS) har en tendens att klumpa ihop sig när den röda blodkroppen förlorar vätska på grund av osmotiska krafter och på grund av låg syrgasspänning i vävnaden. I njurens märg, med sin 'counter current' mekanism, finner vi bådadera mycket uttalat och därför sker hos dessa patienter en fortgående tyst förstörelse av njurens funktion, speciellt den vattensparande funktionen. Men de har egentligen 7 olika njursjukdomar som sätts i samband med den heterozygota formen, bl.a. en svårartad njurcancer hos unga som inte svarar på behandling. Den heterozygota formen kan var symptomlös under lång tid och inte yppa sig förrän man i 30-40 årsåldern söker läkare för stora urinblödningar, som efter utredning visar sig bero på omfattande infakter i njuren. Eller det kan yppa sig som akut njursvikt i samband med att man råkar befinna sig på lite högre höjder (3.500 m), har ansträngt sig lite på en lättare löprunda eller bara sitter i bastun. Det finns många fall beskrivna där den här typen av patienter fått kraftigt muskelsönderfall med akut njursvikt och omfattande proppbildning i hela systemet (dissiminerad intravasal koagulation) efter lättare ansträngning. Muskelsönderfall kan inträffa även hos normala efter mycket kraftiga ansträngningar, men sickle cell anlagsbärarna är mycket mera i riskzonen. De rekryter som på två militärförläggningar lades in på grund av muskelsönderfall, akut njursvikt och omfattande proppbildningar i organsystemet var alla enbart sickle cell anlagsbärare. Det är därför korrekt att säga att också dessa är fysiologiska krymplingar. De utsätter sig för livsfara om de befinner sig på inte alltför höga höjder, kör lättare träningsrundor eller sitter i bastu, något som inte är något som helst problem för vanliga friska människor i samma åldrar.
Grundfelet du gör är att du inte ser skogen för alla träd. Du försöker glida undan sakfrågan genom att peta i olika detaljer. Den beskrivning jag gav var korrekt. Ingen av dessa mutationer, vare sig i heterozygot eller homozygot form är något evolutionärt framsteg i förhållande till den fullt friska 'tiokamparen'. Och det är rätt att beskriva evolutionen med dessa ord att den går bakåt - inte framåt. Och det är här korrekt att säga 'survival of the un-fittest' istället för det darwinistiska 'survial of the fittest'. Det finns ingen beskrivning på gynnsamma mutationer som är evolutionära framsteg.
Nu skall jag beskriva hur skogen ser ut:
1. Den kambriska explosionen, som skedde för 530 miljoner år sedan visar att samtliga 50 grundformer (fylum), som någonsin funnits på jorden och innehållande mängder av olika arter, tillkom då under en mycket kort tidrymd av 5-12 miljoner år. Detta har studerats i Kambrium i Wales och Chenjiang i södra Kina, där man upptäckte stora fossila fyndigheter 1980. Någon av dessa grundformer har hittats senare i havet, men det är oklart när den bildats (redogjort för i Michael Dentons bok *Evolution - a theory in crisis'). Många grundformer (jag har läst 13) har nu försvunnit från jordens yta. Märkligt nog finns det inga förstadier under den föregående tidsperioden, prekambrium. Detta är tvärtemot Darwins teori och talar snarast för en skapelse.
2. Inga av de hundratusentals övergångsformer, som Darwin talade om har hittats som fossiler. Som en ledande fossilexpert, François Jules Pictet, redan 1860 uttryckte det: ”Varför finner vi inte dessa små, gradvisa förändringar bland de fossila fynden, och varför hittar vi inte mera mellanformer, istället för att samla tusentals identiska fynd ....Varför och enligt vilka konstiga sannolikhetsregler händer det, att de arter, som vi vanligen och i mest överflöd hittar i nyligen upptäckta områden, i den absolut överväldigande majoriteten av fallen är arter, som vi redan har i våra samlingar?” (citerat i Michael Dentons bok *Evolution - a theory in crisis'). Nästan 150 år senare, när hundrafaldigt fler fossila fynd har hittats (än som fanns på Darwins tid) lyser dessa fossila övergångsformer fortfarande med sin frånvaro. Denna avsaknad av övergångsformer uttryckte fossilexperten Stephen Jay Gould som ”paleontologins yrkeshemlighet”, dvs. någonting man inte gärna pratar om. Det beror dock inte på otillräckligt letande. En rimlig förklaring är naturligtvis att dessa övergångsformer aldrig existerat, eftersom det aldrig varit någon evolution. Och detta talar också snarast för en skapelse.
3. I vår senaste artikel, som är ursprunget till denna debatt, visas att cellen innehåller DNA-information likvärdigt en instruktionsmanual på 10.000 böcker a 300 sidor vardera. Ingen vet varifrån denna information kommer. Det är inte så lätt att av en slump bilda meningsfull information. Engelska språket innehåller t.ex.
ettusen ord på 12 bokstäver, ord som "construction" osv. Om man skulle låta en apa slumpvis slå på tangenterna med en hastighet av 12 tangenter per minut så skulle det ta apan 1000 miljoner år att bilda ett enda av dessa 1000 meningsfulla engelska orden bland alla nonsenskombinationer på tolv bokstäver. Du kanske tycker att apan skulle trycka lite fortare eftersom evolutionen har gått så fort. OK, hur fort då? Spekulera och ange en hastighet och försök sedan att räkna ut hur lång tid det skulle ta för slumpen att bilda meningsfull DNA-information likvärdig med innehållet i dessa 10.000 sidor. Räkna också in att olika DNA-information skapades för alla de hundratusentals arter som samtidigt framträdde under den kambriska explosionen. Även detta exempel antyder att det finns andra faktorer med i spelet än bara slumpen, eller hur ? Kanske en skapare ?
4. Nu till dina excesser med citaten. Så det krymper alltså ner till detta lilla om Carl Woese. Så mycket väsen för ingenting. När jag faktiskt skrev dessa rader för flera år sedan i en annan artikel, läste jag faktiskt resten av Carl Woeses synpunkter om horizontal gene transfer, men strök detta på grund av att det skulle föra för långt in i djungeln att inför mina kollegor föra detta resonemang. Det var inte alls illa menat. Det var ju ändå bara Carl Woeses spekulationer inför framtiden.Jag strök också bort begreppet 'the clonal theory', därför att det skulle bli för komplicerat och tråkigt att mässa om. Med mitt sätt att citera beskrev jag det som Carl Woese avsåg, dvs. det finns ingen absolut urcell, gemensam anfader för allt liv. Jag kan garantera dig att det var ingen som uppfattade det på något annat sätt, och det var ju så som Carl Woese ville att det skulle uppfattas. Du strider om myggans tarmludd. Nu hävdar du att Carl Woese faktiskt inte givit upp hoppet om att finna en anfader bland eukaryoterna. Javisst, gärna för mig. Men det bevisar ju ingenting ! Om de skulle lyckas med att få ett perfekt fylogenetiskt livsträd, såsom Darwin ville ha detta, så bevisar ju inte detta att det varit en evolution. Det talar inte emot en evolution, visst. Men det talar inte heller emot en skapare. Gud, om det nu finns en sådan, skulle mycket väl kunna skapa varelser, som liknar varandra. Van Goghs tavlor liknar varandra, Monets också. Alla andra konstnärers också. Och ingenjörers och arkitekters. Det betyder inte att det första är ett original medan de andra tillkommit av en slump. Likhet utesluter inte en skapare ! Vad som däremot talar emot en evolution (men inte emot en skapare) är att vissa homologa organ (människans arm och elefantens framben är homologa organ) inte alltid utvecklas från samma gen hos olika organismer. Liksom att en och samma gen kan ge upphov till olika strukturer hos olika organismer.
5. Och det där om Miller-Ureys experiment. Att några kemister lyckas framställa några aminosyror i en försöksuppställning är väl inte samma sak som att slumpvis skapa en DNA-information likvärdig med 10.000 böcker ? Eller är det det ? Spekulation, spekulation, spekulation !
6. Nu till dina aggressioner. Du skriver att ..."alla som följer ID/kreationist-rörelsens härjningar vet att sådan här 'quote-mining' är deras huvudsakliga arbetsmetod". Det är inte lätt för läsaren av denna sajt att få klart för sig hur det ligger till.
Jag skall därför återgå till Michael Behe och låta oss få höra varför du har så mycket emot honom. Som du vet handlade hans bok "Darwin's black box" om icke-reducerbar komplexitet och han gick igenom tre eller fyra exempel på detta, bl.a. människans koagulationssystem och immunsystem. Jag har själv läst denna bok ganska noggrannt. Jag har också fått flera av mina kollegor (6 st) att läsa denna bok, alla kirurger (4) eller anestesiläkare (1) utom en, dvs. yrkesmänniskor som dagligen befattar sig med dessa problem, praktiskt och teoretiskt. De har reagerat som jag, tyckt att boken varit mycket bra.
Som du vet är det bara en faktor, fibrin, som direkt deltar i att fånga upp blodkropparna. Alla andra faktorer är bara med och förbereder och gör det möjligt för fibrinnätet att bildas. I skolan har man fått lära sig om 13 rena koagulationsfaktorer, och jag skall inte komplicera det mera än så. Själva koagulationen förbereds också av ett blodplättesystem och upplöses av ett annat system. Men allt detta hoppar vi över. Vår erfarenhet av stora blödningar är att man behöver alla koagulationsfaktorer, om man skall få slut på en blödning. Därför har systemet en icke-reducerbar komplexitet. Om man har en massiv diffus blödning (som inte kan stoppas kirurgiskt) och inte ger samtliga koagulationsfaktorer i rätt dos och samtidigt, så får man inte stopp på en sådan blödning. Det är vår erfarenhet. Då uppstår frågan: Hur koagulerade blodet hos organismer innan alla faktorer hade utvecklats på grund av slumpvisa mutationer och naturligt urval ? Det fanns ju taggiga buskar. Och enligt Darwins teori så gick det åtskilliga generationer (kanske t.o.m. miljoner år) emellan de gynnsamma mutationerna. Eftersom vi, som dagligen sysslar med dessa problem är så eniga om att Behes beskrivning är korrekt, skulle det vara intressant för oss att höra dig utveckla din kritik, inte bara om Behes personlighet, utan också om hans framställning av t.ex. koagulationssystemet och immunsystemet, som icke-reducerbara komplexa system.
Sture
|
