Identitet definierar den unika människan. Identiteten kan vara självdefinierad – hur jag upplever mig själv, vem jag är och inte är – eller vara definierad av andra. En människas identitet formas under hela livet men den är speciellt påtaglig under ungdomsåren. Det är då den unga människan upptäcker att han eller hon har ett inre jag. När så sker uppstår de existentiella frågorna: Vem är jag? Finns det en mening med mitt liv? Är tillvaron att lita på? Är människan god eller ond? Vad finns bortom döden?
Under ungdomstiden brottas den unga människan med många olika aspekter av identiteten. Hon måste skapa sig en yrkesidentitet, ta hänsyn till en politisk identitet, komma underfund med sin sexuella identitet och skapa sig en religiös identitet. Det kan hon inte göra på egen hand utan måste få hjälp av sin omgivning och sitt samhälle.
Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle där skolans uppgift är att ge alla elever en allsidig och objektiv undervisning om alla de stora världsreligionerna. Samtidigt tycker vi att det är av största vikt att värna det mångtusenåriga judiskt/kristna idéarvet som under lång tid präglat vårt samhälles lagar, moral och etik samt varit en stark inspirationskälla till konst, litteratur och vetenskap. Det är därför olyckligt att skolverkets förslag till ny kursplan för religionsundervisning i grundskolan nedtonar kristendomens betydelse. Följden blir att det finns en risk att kristendomen förlorar sin särställning, och att den uppväxande generationen förlorar sina möjligheter att skapa sig en kristet religiös identitet.
Vad händer om unga människor berövas möjligheter att skapa sig en religiös identitet? Viktor Frankl (1905-1997), professor i psykiatri och neurologi i Wien, menar att en individ som inte kan skapa sig en existentiell identitet hamnar i ett existentiellt vakuum, ett ångestladdat tillstånd av meningslöshet och tomhet. Hans Åkerberg, docent i religionspsykologi, som studerade svenska skolungdomars existentiella problematik under 1990-talet, kunde visa att chockerande många umgicks med självmordstankar, och ännu fler led av existentiell ångest. Även i dag är psykisk ohälsa bland ungdomar mycket vanlig, till en del sannolikt beroende på existentiell ångest.
Vem hjälper våra ungdomar att finna sig en religiös identitet som motvikt mot existentiell ångest? För sekulariserade föräldrar är det inte längre självklart att ge sina barn en kristen fostran. Samhället – som skall uppmuntra religiös mångfald och vara noga med minoriteters rättigheter till sin egen kultur och religion – bör inom sina institutioner, framförallt skolan, hjälpa ungdomar med deras existentiella behov och identitetssökande. Endast när den unga människan har fått kunskap och insikt i religiösa identiteter kan hon eller han göra ett aktivt val – antingen att välja en religiös identitet eller att avstå från den.
Maare Tamm, Fil.dr. psykologi
Ivar Gustafsson, Docent matematik
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan, frilansskribent
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln var publicerad i Kristianstadsbladet 2010-10-01
