Inför vårterminens start rapporteras i media att den kristna skolföreningen på Trollehöjdsskolan i Mullsjö kastats ut från skolan. Rektor citeras och försvarar beslutet med att hon har ”rätt att bestämma om vem/vilka som får vistas i skolan”. I det här fallet är det då inte utomstående som utestängs, utan skolans egna elever. Istället för att – vilket annars är självklart för elevföreningar av olika typer – erbjuda eleverna möjligheten att samlas i lämpligt klassrum eller liknande förbjuder rektor eleverna att över huvud taget samlas på sin egen skola.
Beslutet från rektor reser stora frågetecken i ett öppet demokratiskt samhälle. Alla invånare i Sverige har en grundlagsfäst rätt att organisera sig i föreningar och att samlas för möten och sammankomster utan att hindras av myndigheter. Denna lag finns inte främst till för att skydda sådana sammankomster som merparten av befolkningen redan gillar. Lagens poäng är tvärtom att försvara sådana grupper som motarbetas av andra, mer röststarka grupper i samhället. Dessa friheter är bärande principer i varje demokratisk stat, för att skydda öppenheten och mångfalden.
Beslutet har dessutom en bevärande och diskriminerande udd mot just kristna ungdomar. Och sist men inte minst uttrycker beslutet en gåtfull markering mot just sådana livgivande inslag i skolvardagen som kan ge en positiv input till skolor som brottas med långt svårare problem än att elever samlas för att dela gemenskap och be tillsammans.
Än mer problematiskt blir det när skolverkets jurist får ge sin syn på elevers religionsfrihet: ”Det är en sak om gruppen samlas i ett slutet rum och läser Bibeln eller spelar gitarr, men om de går ut och försöker frälsa sina kamrater kan rektorn behöva agera. Det är svåra gränsdragningar.”
Absolut, det finns gott om diktaturer där de styrande ägnar mycket bryderier åt att dra upp gränser för vad som får sägas och inte. Om varje försök att påverka andra i ideologisk riktning är det i den riktningen vi har gått. Den myndighetsperson som föreslår ett rektorsingripande när någon brukar sin mänskliga rättighet att förmedla sin religiösa eller politiska ståndpunkt för andra har dock helt missförstått yttrandefrihetens och religionsfrihetens plats i en modern demokrati.
Internationella konventioner och svensk lag slår tydligt fast mötesfriheten som en av de viktigaste grundbultarna i ett demokratiskt samhällsbygge. 1858 var ett märkesår för svensk religionsfrihet. Då avskaffades konventikelplakatet med sitt förbud för religiösa samlingar utanför statens kontroll avskaffades. Vi ser nu illavarslande tecken på att liknande förbud smygs in i samhället igen.
Kanske är den lilla skolföreningen inte intresserad av att driva sitt fall till rättslig prövning. Det är dock värt att hålla i minnet att Europadomstolen tidigare fällt stater som velat förbjuda religiösa inslag i skolan. Det finns anledning att tro även detta angrepp av de egna elevernas fri- och rättigheter skulle fällas vid en rättslig prövning.
Så här i inledningen av vårterminen vill vi uppmana skolledningen på Trollehöjdsskolan att ta sitt förnuft till fånga och omedelbart häva beslutet att förbjuda den kristna skolföreningen att samlas i skolan, och att skolledare över hela Sverige under 2013 avstår att försöka genomföra liknande begränsningar av ungdomars mötesfrihet. Varför inte hellre byta taktik, och istället aktivt uppmuntra de elever som samlas till andakt och ber om välsignelse och omsorg över skola, lärare och skolkamrater. Kanske är det precis det som svenska skolor behöver i en tid som denna.
Per Ewert, ordförande i elevförbundet KLEO
Anna Emdenborg, etiker
Carl-Henrik Karlsson, verksamhetsledare för det kristna föräldranätverket Eunike
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Världen Idag 2013-01-14
