Hjälporganisationen Oxfam presenterar häpnadsväckande fakta om den ekonomiska fördelningen i världen. Den rikaste hundradelen äger snart hälften av alla tillgångar.
För ett sekel sedan visade den italienske ekonomen och filosofen Vilfredo Pareto att 20 procent av den italienska befolkningen ägde 80 procent av egendomen. Denna observation har senare, av andra, generaliserats till den så kallade Paretoprincipen som innebär att 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan.
De globala orättvisorna har ökat dramatiskt och antar nu svindlande proportioner. Världens rikaste man, Bill Gates, skulle kunna spendera en miljon dollar om dagen i 200 år med den förmögenhet han äger idag. Oxfam har räknat fram att en förmögenhetsskatt på 1,5 procent för världens dollarmiljardärer skulle kunna bekosta grundläggande sjukvård och skolgång i världens 49 fattigaste länder. De 80 rikaste personerna har fördubblat sina inkomster under de fem åren från 2009 till 2014 medan en miljard människor lever på mindre än tio kronor om dagen.
Politiker och andra beslutsfattare borde ta till sig den bibliska principen som presenteras av Paulus i Andra Korinthierbrevets åttonde kapitel där det står: Han med mycket fick inte för mycket, han med lite fick inte för lite. Denna princip harmonierar med det faktum att extrem ojämlikhet leder till korruption, förhindrar ekonomisk tillväxt och underminerar den grund som samhället vilar på, för att citera Oxfam.
Den ohejdade ökningen av rikedomen är även ett hot mot klimatet. Professorn i miljöekonomi, Thomas Sterner, uttryckte sig så här vid ett seminarium förra året: Om vi nöjer oss med att bli 5.5 gånger rikare först i juli 2102 istället för i januari 2100, då finns en chans att jordens medeltemperatur bara höjs med 2 grader istället för annars 4 grader. Sterner refererar till IPCC:s tredje delrapport, som han är en av huvudförfattarna till.
Det är positivt att den etiska dimensionen nu lyfts fram med tydlighet för första gången i IPCC:s rapport. Klimatfrågan är inte endast en vetenskaplig fråga utan begrepp som rättvisa, jämlikhet och rimlighet lyfts fram. När det gäller att ta den etiska dimensionen av klimatfrågan på allvar kan den kristna kyrkan och andra troende bidra positivt till samtalet genom sin erfarenhet av reflektion i etiska och moraliska frågor. Biblisk jämvikt i ekonomiska sammanhang och ansvaret för skapelsen kan då bli vägledande för att hantera såväl extrem ojämlikhet som klimathotet.
Ivar Gustafsson, docent i matematik
Alma-Lena Andersson, gymnasielärare, skribent och debattör
Ingemar Tidefors, fil mag i religionsvetenskap
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Hemmets Vän samt Norrländska SocialDemokraten 2015-03-05