Den senaste tiden har vi hört om många upprörande fall av tvångsavvisningar, förvarstagningar och annan inhuman behandling av asylsökande i Sverige. Människor som hotas till livet i sitt hemland på grund av etnicitet, religion eller sexuell läggning deporteras under ovärdiga förhållanden till ett ovisst öde i sitt forna hemland.
Andra hotas av avvisning trots mycket starka humanitära skäl för att få stanna. 92-åriga Ganna från Ukraina med sina enda anhöriga i Sverige är ett exempel, ett annat de två små barnen från Eritrea, tre och fem år gamla, som skulle skickas från sina fosterföräldrar i Älvsbyn till barnhem i Italien. I det sistnämnda fallet ändrade sig Migrationsverket och barnen får stanna hos sina fosterföräldrar Men Gannas fall tas just nu upp av Europadomstolen medan hon fortfarande hotas av deportation till en död i ensamhet i Ukraina.
I många avvisningsfall går tyvärr Sverige dessutom rakt emot Europadomstolen, FN:s och Amnestys rekommendationer. FN:s barnkonvention är tydligen bara ett papper utan innebörd för den svenska migrationsdomstolen, att barn är inblandade verkar aldrig påverka ett avvisnings- eller förvarstagningsbeslut. Iraks regering säger tydligt att de inte kan skydda sin kristna minoritet. FN avråder också från att skicka kristna till Irak, ändå skickas kristna från Sverige till Bagdad i stort sett varje vecka. Så sent som i höstas mördades en man som tvångs-avvisats till Bagdad kort efter att han anlänt dit. Detta är väl känt av Migrationsverket men avvisningarna fortsätter.
Migrationsverket verkarockså sakna baskunskaper i religion eftersom de lever i vanföreställningen att kristna aldrig förföljs för sin tro och att det är möjligt för konvertiter att leva ett bra liv i ett muslimskt land med dödsstraff mot konvertering från islam inskrivet i lagen. Likaså råds homosexuella att ”ligga lågt” och kvinnor med hedersproblematik råds att gå med på tvångsäktenskap av samma myndighet.
Pastor Jean Kabuidibuidi är ett typiskt exempel på senare års strama asylpolitik. Han kom till Sverige för åtta år sedan, har ett arbete här, samt tre barn födda i Sverige. Han är regimkritiker och hans kritik sprids på nätet och i kongolesisk media. Efter åtta år i Sverige blir han så tvångsavvisad just i samband med ett blodigt val i Kongo DRC. Det är så oroligt i landet att planet fått vända två gånger på grund av att det inte går att landa i Kinshasa. Pastor Jean utvisades till Kongo förra veckan och lever nu i landet i stor osäkerhet.
En syrisk familj i Sundsvall hade bott tio år i Sverige när de plötsligt fick avvisningsbeslut. De yngsta barnen talar inte arabiska och familjen är rotad i Sverige med arbete och skola, samt ett stort nätverk av svenskar omkring sig. Avvisningsbeslutet kommer strax efter att situationen i Syrien eskalerat till inbördeskrig. Man kan undra varför tidpunkten är så illa vald, både i detta och Jean Kabuidibuidis fall.
När migrationsminister Tobias Billström tillfrågas svarar han att vi måste tänka på ekonomin och att Sverige inte kan ta hela ”flyktingbördan”. Ja, han använder ett så olyckligt begrepp. Man kan då fråga sig hur mycket vi kan betala för inhuman behandling av flyktingar? Den tidigare misslyckade deportationen till Kongo kostade mer än en miljon kronor. Varje specialchartrat plan till Bagdad kostar ungefär lika mycket. Polisinsatser vid avvisningar i tidiga morgonen och långvarig ”förvarstagning” är inte heller gratis.
Men störst är naturligtvis den moraliska skuld vi svenskar drar på oss genom att upprepa 1930-talets ovärdiga migrationspolitik. Då var det Europas judar som offrades av svenska myndigheter. Vi anser att svensk migrationspolitik gent-emot förföljda etniska, religiösa och sexuella minoriteter numera är så inhuman att en sådan jämförelse bara är alltför relevant.
Alma-Lena Andersson, gymnasielärare
Ivar Gustafsson, docent i matematik
Stefan swärd, fil dr, ordförande i Claphaminstitutet, pastor i Elimkyrkan Stockholm
Suleyman Wannes, corepiskopos, Syrisk-Orodoxa kyrkan
Artikeln publicerad i Dagen 2012-02-28
