Den svenska flyktingpolitiken har blivit hårdare de senaste åren. Vi som arbetar med och träffar några av de allra mest utsatta i samhället ser hur medmänskligheten har kylts ned. Flyktingar behandlas som kriminella. Var finns barmhärtigheten?
Högerextrema och främlingsfientliga partier har stärkt sin ställning under senare år i stora delar av Europa. Det medför att de etablerade partierna för en mer restriktiv flyktingpolitik för att parera politiska konkurrensen från högerpopulismen. Sverigedemokraternas framgångar leder till den effekten även i Sverige.
Uppfattningarna går isär om den svenska flyktingpolitiken. Regeringens och Migrationsverkets bild är att den fungerar utmärkt och är mycket generös. De som faktiskt lever i kontakten med flyktingar i Sverige har en helt annan bild.
Flyktingpolitik handlar om att hjälpa människor i svårt utsatta situationer, som riskerar att bli dödade, torterade eller fängslade om de måste återvända till sina ursprungsländer. Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet och medmänsklighet. Europa inklusive Sverige är i dag i det närmaste ett slutet fort när det gäller att ta emot flyktingar, inhumana och främlingsfientliga krafter har vind i seglen. Ett fattigt land som till exempel Kenya tar emot fler flyktingar än vad hela Europa gör sammantaget.
Den känsla vi har är att Sverigedemokraternas väljarframgångar skapar en restriktion även i den svenska flyktingpolitiken. Barmhärtighet och tolerans ska balanseras mot hårdhet och tuffa krav. Det verkar som om balanspunkten har skiftat till medmänsklighetens nackdel. En ganska utbredd känsla är att svenska flyktingpolitiken har skärpts senaste åren, och det finns exempel på ledande politiker bland allianspartierna som är bekymrade över utvecklingen.
När en flykting kommer till Sverige är man i en mycket utsatt position och mycket tyder på att det blir ett lotteri med Migrationsverkets handläggning av ärenden. Hur stor risk det är att återvända är alltid en subjektiv bedömning, där de svenska myndigheterna inte tillräckligt väl väger in de risker som en utvisad flykting kan möta vid en utvisning. Vi menar att svenska myndigheterna blir allt restriktivare och kräver allt striktare bevis för att göra bedömningen att en person är utsatt för fara för sitt liv och säkerhet om man blir utvisad till sitt eget land.
Ett exempel är den familj som nyligen utvisats till Azerbajdzjan och efter utvisningen torterats och fängslats. Det blev en utvisning från Sverige trots att riskerna var väl dokumenterade. Vi är många som kämpar en kamp för att pastor Jean Kabuidibuidi från Kongo ska få stanna i Sverige. Pastorn har nu suttit inlåst i snart 5 månader på en flyktingförläggning medan hustrun och barnen är gömda i Sverige. Vi tänker på den irakiska familj som lever i skräck, och kan utvisas vilken dag som helst trots 10 år i Sverige. Vi känner stark empati för de iranska och irakiska flyktingar som utvisas på löpande band, trots att vi vet att riskerna för deras liv och säkerhet är mycket stora när de återvänder. Försöken att utvisa 91-åriga Ganna till Ukraina där inga släktingar finns har fått allmänheten att reagera.
Sverige tvångsutvisade för några veckor sedan en ny grupp flyktingar till Irak trots att FN, Europadomstolen den irakiska regeringen och människorättsorganisationer som Amnesty menar att det inte går att garantera deras säkerhet i Irak. Den ansvariga ministern Tobias Billström har aktivt stöttat dessa utvisningar. Migrationsverket planerar nu att utvisa ett lesbiskt par till Irak trots att de är dödshotade när de kommer dit.
Vi är också ytterst bekymrade över hanteringen av flyktingprocessen. Flyktingar utvisas helt plötsligt efter ett antal år i Sverige. Flyktingar hålls inlåsta i ett antal månader. De behandlas som kriminella. De är i en svag och mycket utsatt situation när de går igenom den svenska asylprocessen. Det verkar inte vara ovanligt att den svenska gränspolisen har med sig en kasse med sedlar vid utvisning av flyktingar från Sverige, för att genom mutor bli av med dem på flygplatsen i det land man ska utvisa dem till.
En utvisningsindustri har utvecklats i Sverige med Migrationsverket som spindel i nätet, med ett konsortium bestående av bussbolag, flygbolag, vaktbolag och specialenheter. Det behöver organiseras bojkotter mot företag som gör profiter på flyktingindustrin.
Budskapet till ansvarige ministern Tobias Billström och Mikael Ribbenvik, Migrationsverkets rättschef, är att inte låta de iskalla vindarna från Sverigedemokraterna och deras väljargrupper kyla ner medmänskligheten. Sverige ska vara ett land som präglas av barmhärtighet och medkänsla för dem som är allra mest utsatta. Flyktingarna är de allra mest utsatta i Sverige idag.
STEFAN SWÄRD
fil dr Statskunskap, pastor Elimkyrkan i Stockholm,
ordförande kristna tankesmedjan Claphaminstitutet
Artikeln publicerad på Svenska Dagbladet Brännpunkt 2012-02-17
