Statsminister Reinfeldt har utlovat en kompromisslös proposition om könsneutrala äktenskap. Vet man hur central frågan är för kristdemokraterna inser man också att statsministerns tilltag kan få Allianssamarbetet på fall. För kd handlar det inte om ett separat politiskt ställningstagande, utan om den ideologiska grunden: människovärde, barnperspektiv och små gemenskaper – där äktenskap och familj intar en särställning.
Statsministern kan ha varit rädd att inte ha kontroll över fyra partiers samtliga riksdagsledamöter och därför velat mota Olle – oppositionens riksdagsinitiativ – i grind. Det räcker att fyra Alliansledamöter stödjer ett sådant initiativ för att riksdagsmajoriteten ska tippa över. Nu lugnades de med besked. Vid omröstningen om partnerskap 1994 var det fyra partier som efter valet inledde ett samarbete, nu är det en allians som gått till val på en gemensam valplattform. I stället för att utlova en proposition borde statsministern ha gjort detta klart för eventuella vågmästaraspiranter.
De spelregler som hittills gällt för samarbetsregeringen är att det är ett samarbete i alla frågor, och att alla de fyra partierna ska bidra och alla ska vinna på det. Regeringen gör inte upp med oppositionen när den inte kan komma överens, utan skjuter då en sådan fråga på framtiden. Om inte disciplinen i riksdagen uppehålls skriver man om spelreglerna för Alliansen. Om enskilda ledamöter från de andra Allianspartierna tillåts rösta med oppositionen vid ett utskottsinitiativ, kan han räkna med att det finns minst fyra (kd)-ledamöter som är beredda att göra upp med oppositionen i andra frågor, där det inte finns en gemensam valplattform. Om falluckan under samarbetet tillåts att gå upp, kan den bli mycket svår att stänga igen. Finns det då någon reell möjlighet för regeringen att lägga fram en proposition?
Den möjligheten är svår att se. Konstitutionellt märkliga förslag har framförts om att (kd)-statsråden skulle få reservera sig. Men detta skulle skriva om spelreglerna, och innebära att när tre partier är överens och har oppositionen med sig kan de köra över det fjärde. Den enda gång denna möjlighet nyttjats tidigare (Öresundsbron) innebar det att centerpartiets Olof Johansson avgick.
Vad kan då statsministern göra? Han måste göra klart att Alliansens riksdagsledamöter inte kan tillåtas göra upp med oppositionen och därmed bilda en ny majoritet i riksdagen.
Oppositionen har inte förändrat äktenskapets rättsliga definition under tre senaste mandatperioderna. Alliansen behöver inte göra det under sin första. Statsministern måste också förstå hur central frågan är för kristdemokraternas väljare, och att det därför handlar om så mycket mer: möjligheten till fortsatt Alliansstyre 2010.
Alliansens minsta parti har länge legat kring 4-procentsspärren. Redan har kd fått kompromissa kring viktiga vallöften som vårdnadsbidrag, fastighets- och bensinskatten, frågor som lockade många nya väljare till partiet. Dessutom har många kärnväljare i färskt minne hur kd-ledaren som socialminister fick lägga fram en liberalisering av abortlagen på grund av Allianssamarbetet. Att dessutom förlora i äktenskapsfrågan skulle för många få sofflocket att se ut som det bästa alternativet i september 2010, oavsett hur lagen kommit till.
En rimlig lösning är att regeringen inte lägger fram någon proposition alls utan skjuter fram frågan till valet 2010. Några alternativ som kan vara mer aptitliga för statsministern är att tillsätta en ny utredning, att lyfta frågan till en rådgivande folkomröstning, eller en kompromiss.
Av remissvaren framgår att alla kyrkor har föreslagit att begreppet äktenskap kvarstår för relationen mellan kvinna och man. Det största samfundet, Svenska kyrkan, vill i en samlevnadsbalk ha med båda begreppen äktenskap och partnerskap sida vid sida. Svagheten med denna lösning är att det inte tar hänsyn till den tredje institutionaliserade samlevnadsformen i Sverige: samboskapet. Därför skulle det kunna vara befogat med en utredning för att se över denna lösning ytterligare.
Nätverk för partnerskap ger förslag på en lösning som är enklare. Den handlar om att bevara äktenskapsbalken intakt, men uppvärdera det registrerade partnerskapet genom förändringar i lagen om partnerskap: att förändra begreppet så att åtminstone ordet ”registrerat” om partnerskap stryks och att ge de trossamfund som så önskar rätten att förrätta juridiskt giltiga partnerskap.
I en fråga där samsyn bör eftersträva bör det senare förslaget vara acceptabelt för såväl Allians och opposition som de flesta samfund och remissinstanser. Äktenskapet bevaras, samtidigt som homosexuella får del i det högre symbolvärde som hela förslaget om homoäktenskap handlar om.
Ibland väcks frågan om Göran Hägglund är beredd att spräcka regeringen över äktenskapsfrågan. Frågan är befogad, men felformulerad. Mot bakgrund av sina kategoriska uttalanden om en proposition – med vägran att kompromissa – är det statsminister Fredrik Reinfeldt som är svaret skyldig.
Tuve Skånberg
Direktor för Claphaminstitutet, f. riksdagsledamot (kd, 91-06), professor i kyrkohistoria (Fuller 06-07)
Rolf Åbjörnsson
Vice ordförande Claphaminstitutet, advokat, f. riksdagsledamot (kd, 94-02)
Publicerat i Dagen 2008-03-18
