Debattklimatet i Sverige hårdnade avsevärt när sju lärare inom det naturvetenskapliga området skrev ett brev till universitetsstyrelsen där de ifrågasatte blivande rektor Per Erikssons lämplighet som rektor på grund av att han är/har varit medlem i en frikyrka. Deras utspel reser en rad viktiga frågor om vilken grundsyn vi vill ha i samhället och i den akademiska världen.
Menar brevskrivarna att det finns något slags neutral utgångspunkt som den akademiska forskningen kan utgå ifrån, och att denna utgångspunkt i så fall med nödvändighet måste vara ateistisk? I så fall tycks de ha missat huvuddelen av 1900-talets vetenskapsfilosofiska diskussion. Positivismen är sedan länge övergiven som norm i den akademiska världen. Istället har den hermeneutiska grundsynen en närmast total hegemoni i den akademiska världen, där man ständigt för en diskussion kring hur forskningen alltid tar sitt avstamp i en viss grundsyn och därmed också måste tolkas därefter.
Önskar brevskrivarna ha ett samhälle där personer som söker offentliga poster måste redovisa samtliga filosofiska eller praktisk-etiska tankar hos de föreningar man är eller har varit medlem i? George Orwell skildrade ett samhälle av den typen i boken 1984. FRA-lagen framstår som ett intet mot det samhälle som skulle bli resultatet om brevskrivarnas inställning skulle drivas till sin spets.
Och sist men inte minst: Är brevskrivarna verkligen övertygade om att den teistiska världsbild som den tillträdande rektorn omfattar är den farligaste för forskningen och för samhället? Det finns i så fall all anledning att ifrågasätta detta. En ateistisk världsbild utan objektivt människovärde, utan reella moraliska värden, är den verkligen att föredra framför en ontologisk hållning som gör gällande att båda dessa värden har en objektiv grund? Detta samtidigt som det finns många framstående forskare som, med sin teistiska grundsyn, gjort betydande insatser för forskningen, alltifrån Carl von Linné som ”såg Gud på ryggen” i naturen, till Albert Einstein som var ”övertygad att inte Gud spelar tärning” med universum.
Speciellt förvånande är det när en av kritikerna säger till Sydsvenska Dagbladet att det inte varit något problem om Per Eriksson varit buddhist. Detta påstående är oerhört märkligt. Förutom det faktum att buddhismen har en minst lika sträng hållning som någon svensk frikyrka i de etiska frågor som hon tar upp som exempel, utgår buddhismen från en kunskapsteoretisk grundsyn som står långt ifrån den akademiska forskning som bedrivs vid exempelvis Lunds Universitet. I buddhismen är sann kunskap omöjlig att nå via förnuftet eller våra sinnen. Logikens lagar och vetenskaplig forskning för bara människan bort från den sanna kunskapen. Om det är en sådan grundsyn som brevskrivarna föredrar finns det all anledning att sätta frågetecken kring framtiden för Lunds Universitet.
Det finns knappast någon anledning att se en tillträdande rektors tidigare medlemskap i ett av Sveriges största kristna samfund som ett problem. Om de kritiska brevskrivarna däremot inte kan ge ett tillfredsställande svar på ovanstående frågor måste vi nog konstatera att Universitetet har verkliga problem.
Tuve Skånberg, teol.dr., direktor för Claphaminstitutet
Yvonne Maria Werner, Docent, Historia
Chrys Caragounis, Professor em, Nya Testamentets exegetik
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 2008-10-12
1 Responses