Som väl är har vissa ”bonus-chefer” och fackföreningsbasar fått krypa till korset. Några verkar förstå, andra försöker förklara hur ”det korrekta” budskapet missuppfattats, det vill säga att allmänheten har missförstått hur positiva bonusarna är för företaget, eller att de massiva löneökningarna i själva verket verkligen motsvarar deras arbetsinsats.  Men det är besvärligare med dessa försök till förklaringar i ekonomiskt svåra tider, när företaget inte längre går med vinst, bankaktierna faller, eller pensionsfonderna drastiskt minskar i värde. Likväl ger somliga beslutsfattare skenet av att bonusar eller höjningar av löner med mångmiljonbelopp inte är felaktiga. Situationen har istället missförståtts av den stora massan, som visserligen fråntas utdelningar av aktieinnehav eller kanske rentav måste lämna sitt arbete på grund av bristande lönsamhet: De måste väl ändå förstå att vi är inne i en ekonomisk kris! 

Glappet mellan styrelseproffsen, de högsta cheferna och ”menige man” – och kvinna – ökar, och sättet på vilket detta sker röjer inte sällan en självgodhet som fått grogrund i en tilltagande girighetskultur, vars anda inte endast är importerad utan även bär inhemsk stämpel. Ja, snarast tycks den allmänmänsklig: självcentreringen, självhävdelsen och ha-begäret synes djupt rotade hos människan. Och när dessa fenomen får ett någorlunda fritt spelrum frodas girigheten, på andras – aktieinnehavarnas och allmänhetens – bekostnad. Vem tror för övrigt att Annika Falkengren under en längre tid nöjt sig med nio miljoner i årsinkomst? Madoff hade säkerligen velat leva ”livets glada dagar” med förskingrade pengar några är till. Man blir inte nöjd med mycket, man vill ha mer…

Tanken går till ett par av västerlandets stora tänkare: Augustinus och Paulus. De skulle förmodligen ha närmat sig det nygamla girighetsproblemet med en enkel fråga: Vilken kärlek är det som är drivraften i styrelseledamöternas excesser och ”bonuschefernas” agerande?  Det vill säga, vad är det som har högsta prioritet? Det tycks inte vara den till de anställda, i vart fall inte kärleken till dem som tillhör kategorierna under den högsta ledningen i organisationen eller företaget, vare sig statliga eller privata bolag. Inte heller tycks kärleken riktas mot de många spararna med små aktieinnehav. Eller mer allmänt mot den gamla bibliska tanken om ”att dela varandra bördor”. Augustinus och Paulus hade förmodligen varit skoningslösa i sin kritik, för den hade nämligen riktats mot roten av problemet: den missriktade kärleken – av Augustinus kallad cupiditas, den som endast skapar tillfällig och hastigt övergående tillfredställelse och som aldrig nöjer sig. På den vägen förskingras inte bara pengar utan även själen. Rättfärdigheten offras på självhävdelsens altare. Kärleken, den högsta prioriteten, förvrängs. ”Kärleken till pengar är roten till allt ont”, hävdar Paulus. Företagets, aktieinnehavarnas eller medmänniskans bästa skyms och självhävdelsen och girigheten tar sakta men säkert över som en central drivkraft i agerandet: kärleken till ”pengar”. Om girigheten upptäcks pekar man gärna ut någon annan som ansvarig, eller något annat. Var det bara ett missförstånd? Agerande är uråldrigt och ständigt återkommande. 

Lösningen, för att tala med Augustinus, är caritas, en rättvänd kärlek: en kärlek som skiljer mellan det bestående och det övergående, som är balsam för själen och inte splittrar densamma, där högsta prioritet har något annat i centrum än jag själv. Om denna senare typ av kärlek är chefens drivkraft kan han eller hon bli ett föredöme, inte en symbol för girighet. Företagets bästa kan bli viktigare än hur mycket jag som chef kan få ut vid sidan om det jag kanske redan får genom en mycket fördelaktig inkomst.  Förtroendekapitalet för chefen kan förökas, även i ekonomiska kristider, och företagsandan få en så pass positiv grund att alla inblandade finner det meningsfullt ”bära varandras bördor”.

Den rådande girighetskulturens dilemma är att den är närsynt och driver självcentrering. Den är i roten präglad av cupiditas. Om vi vill se en förändring eller ett kulturskifte i företagsledningsstrategi, så börjar den till syvende og sist med individen – chef eller inte chef – och frågan om individens drivkraft. Med Augustinus kan vi konstatera att det hälsosamma alternativet stavas caritas.

Kjell O. Lejon, professor i religionsvetenskap,

Süleyman Wannes, chorepiskopos i Syrisk-ortodoxa kyrkan

Anders Sjöberg, missionsföreståndare EFS, fd. högskolelektor i Nya Testamentets exegetik

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Dagen 2009-03-31

Över hela världen, men med sitt centrum i USA rasar nu en av det senaste århundradets värsta finanskriser. Krisen har flera bakomliggande orsaker, men en viktig sådan är att banker och finansinstitut har lånat ut alltför mycket pengar till alltför många människor vars tillgångar och betalningsförmåga inte räckt till för att kunna betala tillbaka.

Spekulationshysteri, girighet och brist på långsiktigt tänkande är tre ingredienser i den soppa som både konsumenter och banker varit med om att koka. Marknadsekonomin har tveklöst sina fördelar men även sina uppenbara risker. Den råa kapitalismen måste tyglas inom etiska ramar. Här hade det funnits all anledning att ta vara på vad Jesus säger om ekonomi och förvaltarskap. Jesus talar i liknelsen om punden om vikten av ett gott entreprenörskap och förvaltarskap som ger god avkastning och ett mervärde i samhället. Men han lägger också fram kloka ramar för en långsiktigt hållbar ekonomi: ”Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.” Ett råd som många idag hade mått väl av att följa.

Istället verkar man ta t-shirtens ord alldeles bokstavligt; man vill ha allting, och det nu! Och de senaste årens ekonomiska filosofi har lärt oss att om vi inte har pengar på banken kan vi alltid låna till inträdesbiljetten till lyckans land. Det visar sig nu att den strategin endast leder till, i bästa fall, illusorisk lycka. Troligare är dock, som vi ser nu, att man hamnar i den lånekarusell som nu driver många till ruin.

När finanserna och konsumtion på lånade pengar blir det viktigaste i våra liv har vi missat livets verkliga poäng, och en dag kan katastrofen komma som ett brev på posten. Bibeln ger här praktiska finansiella råd om konsumtionens koppling till den långsiktiga betalningsförmågan. Exempelvis får vi lära oss att ha en bra grundplåt innan vi genomför affärstransaktioner, speciellt av större slag.” Fullgör ditt arbete på marken, gör allting klart åt dig på åkern. Sedan kan du bygga dig ett hus.” (Ordspråksboken 24:27)

Ett nutida parallell är att ingen bör köpa eller låta bygga ett hus utan att först ha sparat ihop till en rimlig kontantinsats. Man bör också ha gjort en ekonomisk kalkyl för att se om hushållet har tillräckliga marginaler för att klara av ett högre ränteläge, sjukdom eller arbetslöshet. Om dessa enkla regler hade följts på den amerikanska och europeiska husmarknaden skulle bostadspriserna, belåningsgraden och den internationella ekonomin ha kunnat hållas i schack.
En sammanfattning av Bibelns undervisning på det ekonomiska området är att flit och ärlighet är goda dygder som leder till ett gott samhälle, medan girighet och oärlighet i affärer är något ont och får negativa följder. Bibelns råd är mycket jordnära och skrevs ned i en tid och en kultur som ligger långt ifrån vår egen. Därför kunde de kanske vara lätta att avfärda för nutida ekonomer. Men om amerikanska bolåneinstitut och deras kunder hade följt dessa enkla principer hade världens ekonomi varit betydligt stabilare och vi hade kanske sluppit det kaos vi sett under hösten.

Per-Olof Hermansson, egen företagare, kassör för Claphaminstitutet
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan
Per Ewert, fil.mag., författare och skribent
Per Holmström, nationalekonom, redaktör
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Sundsvalls tidning 2008-12-30, Dagen 2009-03-19

Utifrån en kristen människosyn förstod man att människan har förmåga att både vara osjälvisk och självisk, kämpa för det gemensamma goda och sträva egoistiskt efter egna snöda vinningar. Alla människor är giriga – demokrater och republikaner. Därför har man från början byggt in etiska ramverk och kontrollstationer, i Montesquieus anda.

Men när högerns nyliberaler kastade loss det moraliska ankaret så växte antalet företagsskandaler och kollapser samtidigt som företagsledare kammade hem hundratals miljoner kronor. Men det är inte rätt att ensidigt anklaga republikaner för dagens kris. Vad svensk media inte rapporterar är att det är demokraternas lagar och regler som i hög grad varit en katalysator till dagens kreditkollaps.

Presidenterna Carter och Clinton genomförde lagar som tvingade låneinstitutioner att ge högriskbolån till dem som inte hade ekonomisk bärighet att betala lånen. Demokraternas favoriter som fått stort stöd av demokrater i kongressen var Fannie Mae och Freddie Mac. Det var dessa två bolåneinstitut som i hög grad utlöste krisen. 

Demokraternas dilemma är goda ambitioner som saknar verklighetsgrund i hur marknaden måste fungera för att dylika kriser inte ska hända. Det behövs både frihet och ramar, men det måste utgå ifrån en fast värdegrund. Detta är även den svenska vänsterns dilemma och de svenska ultraliberalernas kris.

Historien lär att frihet, jämlikhet och broderskap måste kombineras. Idag ser vi konsekvenserna av spekulationsekonomin som haft alltför stor frihet utan tillräckliga ramar. För mycket jämlikhet och påtvingad nivellering ser vi förskräckande spår av i Nordkorea och gamla östblocket. Vi behöver sträva efter broderskap som kan balansera och skydda både friheten och jämlikheten. Det är en grundläggande biblisk tanke – uttryckt av Jesus själv – att individen ska tänka på sina medmänniskors bästa. Samtidigt är det oförenligt med kristna värderingar att påtvinga en kollektivistisk tvångströja som kränker mänsklig värdighet och frihet.

Jesus talar om en entreprenörs goda förvaltarskap som gav god avkastning, men tillrättavisar den som av rädsla ”grävt ned sitt pund”. Den judisk-kristna värdegrunden är ytterst relevant för att skapa ett näringsliv och samhälle som är framgångsrikt och hållbart.

Vi måste också se saker och ting i globala och historiska perspektiv. Där marknaden inte fungerar, där vänsterns statliga toppstyrning finns, där är det som absolut värst i de flesta avseenden. Jämför exempelvis Sydkorea med Nordkorea.

För 50 år sedan var Sydkorea på samma nivå som Burkina Faso. Idag är det ett av världens rikare länder som är världsledande när det gäller bredband till alla. Idag är medellivslängden 30 år högre än då landets modernisering inleddes på 1960-talet. Gradvis har landet växt i demokrati och mänskliga rättigheter och landets stora andel kristna har gjort en positiv skillnad för människors totala välfärd. 

Nordkorea å andra sidan är genomreglerat, marknaden är inte fri och staten styr in absurdum. När det gäller människors välfärd tillhör man nästan en annan planet. Nordkoreanen är i genomsnitt sju centimeter kortare än kusinerna söderöver – på grund av undernäring. Matbristen är konstant och svältdöden är inte fjärran. En undersökning visar att ungefär var tredje Nordkorean har en familjemedlem som dött av svält. Var 40:e person har avtjänat straff i Nordkoreas koncentrationsläger. Listan av hemskheter och dysfunktioner kan göras förskräckligt lång. Men här ett tydligt och tragiskt exempel på vad som händer där marknaden inte fungerar.

Vi måste också påminna oss om den misär som hundratals miljoner människor levde i under årtionden i kommunistblocket – där marknaden inte tilläts fungera. Men en rå kapitalism är inget gott alternativ; en marknadsekonomi måste bygga på både en personligt integrerad etik men även ramverk av etiska regler. Företagande, handel och affärsutveckling är inte bara nödvändigt men också något som kan och bör betjäna det allmänna goda.

Datapionjären Dave Packard sa: ”Många människor antar – felaktigt – att ett företag existerar för att tjäna pengar och göra en vinst. Även om det är en viktig funktion i ett företags liv, så måste vi gå djupare och förstå de verkliga skälen för vår existens. Människor kommer samman och samverkar i ett företag för att uppnå något gemensamt som man inte kan göra enskilt – för att bidra till samhällets utveckling.”

Mats Tunehag, journalist   

Dag Wilund, egen företagare, organisationskonsult   

Per-Olof Hermansson,  egen företagare, datakonsult

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln är publicerad i Nerikes Allehanda 08-10-22

Utifrån en kristen människosyn förstod man att människan har förmåga att både vara osjälvisk och självisk, kämpa för det gemensamma goda och sträva egoistiskt efter egna snöda vinningar. Alla människor är giriga – demokrater och republikaner. Därför har man från början byggt in etiska ramverk och kontrollstationer, i Montesquieus anda.

Men när högerns nyliberaler kastade loss det moraliska ankaret så växte antalet företagsskandaler och kollapser samtidigt som företagsledare kammade hem hundratals miljoner kronor. Men det är inte rätt att ensidigt anklaga republikaner för dagens kris. Vad svensk media inte rapporterar är att det är demokraternas lagar och regler som i hög grad varit en katalysator till dagens kreditkollaps.

Presidenterna Carter och Clinton genomförde lagar som tvingade låneinstitutioner att ge högriskbolån till dem som inte hade ekonomisk bärighet att betala lånen. Demokraternas favoriter som fått stort stöd av demokrater i kongressen var Fannie Mae och Freddie Mac. Det var dessa två bolåneinstitut som i hög grad utlöste krisen. 

Demokraternas dilemma är goda ambitioner som saknar verklighetsgrund i hur marknaden måste fungera för att dylika kriser inte ska hända. Det behövs både frihet och ramar, men det måste utgå ifrån en fast värdegrund. Detta är även den svenska vänsterns dilemma och de svenska ultraliberalernas kris.

Historien lär att frihet, jämlikhet och broderskap måste kombineras. Idag ser vi konsekvenserna av spekulationsekonomin som haft alltför stor frihet utan tillräckliga ramar. För mycket jämlikhet och påtvingad nivellering ser vi förskräckande spår av i Nordkorea och gamla östblocket. Vi behöver sträva efter broderskap som kan balansera och skydda både friheten och jämlikheten. Det är en grundläggande biblisk tanke – uttryckt av Jesus själv – att individen ska tänka på sina medmänniskors bästa. Samtidigt är det oförenligt med kristna värderingar att påtvinga en kollektivistisk tvångströja som kränker mänsklig värdighet och frihet.

Jesus talar om en entreprenörs goda förvaltarskap som gav god avkastning, men tillrättavisar den som av rädsla ”grävt ned sitt pund”. Den judisk-kristna värdegrunden är ytterst relevant för att skapa ett näringsliv och samhälle som är framgångsrikt och hållbart.

Vi måste också se saker och ting i globala och historiska perspektiv. Där marknaden inte fungerar, där vänsterns statliga toppstyrning finns, där är det som absolut värst i de flesta avseenden. Jämför exempelvis Sydkorea med Nordkorea.

För 50 år sedan var Sydkorea på samma nivå som Burkina Faso. Idag är det ett av världens rikare länder som är världsledande när det gäller bredband till alla. Idag är medellivslängden 30 år högre än då landets modernisering inleddes på 1960-talet. Gradvis har landet växt i demokrati och mänskliga rättigheter och landets stora andel kristna har gjort en positiv skillnad för människors totala välfärd. 

Nordkorea å andra sidan är genomreglerat, marknaden är inte fri och staten styr in absurdum. När det gäller människors välfärd tillhör man nästan en annan planet. Nordkoreanen är i genomsnitt sju centimeter kortare än kusinerna söderöver – på grund av undernäring. Matbristen är konstant och svältdöden är inte fjärran. En undersökning visar att ungefär var tredje Nordkorean har en familjemedlem som dött av svält. Var 40:e person har avtjänat straff i Nordkoreas koncentrationsläger. Listan av hemskheter och dysfunktioner kan göras förskräckligt lång. Men här ett tydligt och tragiskt exempel på vad som händer där marknaden inte fungerar.

Vi måste också påminna oss om den misär som hundratals miljoner människor levde i under årtionden i kommunistblocket – där marknaden inte tilläts fungera. Men en rå kapitalism är inget gott alternativ; en marknadsekonomi måste bygga på både en personligt integrerad etik men även ramverk av etiska regler. Företagande, handel och affärsutveckling är inte bara nödvändigt men också något som kan och bör betjäna det allmänna goda.

Datapionjären Dave Packard sa: ”Många människor antar – felaktigt – att ett företag existerar för att tjäna pengar och göra en vinst. Även om det är en viktig funktion i ett företags liv, så måste vi gå djupare och förstå de verkliga skälen för vår existens. Människor kommer samman och samverkar i ett företag för att uppnå något gemensamt som man inte kan göra enskilt – för att bidra till samhällets utveckling.”

Mats Tunehag, journalist   

Dag Wilund, egen företagare, organisationskonsult   

Per-Olof Hermansson,  egen företagare, datakonsult

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln är publicerad i Nerikes Allehanda 08-10-22

Den som kallar denna kris för mediehysteri eller liknande har inte satt sig in i frågorna. Amerikanska finansministern har nu varnat för att nästa steg i krisen är att hälften av de amerikanska bankerna kan gå i konkurs. USA:s högerregering har redan infört en omfattande socialisering och räddat två bostadslåneinstitut, centralbanken har pungat ut med 200 miljarder dollar bland annat för att rädda bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Detta är ingen normal lågkonjunktur, krisen är mycket värre än så. Den uppgörelse som man försöker förhandla fram i USA handlar om ett antal tusen miljarder som pumpas in för att rädda det ekonomiska systemet, något liknande har inte hänt sedan trettiotalet. 

Anrika Wall Street-giganten Lehman Brothers beslutade man sig för att inte rädda. Den berömda investmentbanken sjönk ihop som ett korthus för ett par veckor sedan och de anställda fick det korta beskedet på måndagsmorgonen, nu är det slut, ni får åka hem. 

För oss kristna är frågor om ekonomi viktiga. Dels handlar det om att leva ett kristet liv här i världen, tillämpa Nya testamentets undervisning om ekonomi, och inte bara anpassa oss efter det borgerliga och materialistiska samhällets värderingar och kultur. I Nya testamentet möter oss radikal undervisning om skatteetik, gott förvaltarskap, att tjäna pengar på rätt sätt, att ge bort pengar på rätt sätt, att inte samla oss skatter på jorden, att inte ha sin förtröstan i jordiska rikedomar med mera. Det undervisas också i Nya testamentet om att ge bort vad vi äger och ge till de fattiga, men det är bibelord vi gärna hoppar över.

Men den kristna kyrkan behöver också vara en profetisk röst gentemot samhället. Inte minst den borgerliga, kapitalistiska, konsumtionsorienterade marknadsekonomi som dominerar helt i västvärlden. Och det har absolut ingen betydelse om det är höger- eller vänsterregeringar. Det skapar bara marginella skillnader när det gäller ekonomiska värderingar och etik. Mammon är den överordnade guden både för höger- och vänsterregimer. Som kyrka behöver vi kritiskt granska det samhälle som vi lever i, och inte bara följa tidsandan.

Noterade att den anglikanska biskopen i York i England tog till orda häromdagen och höll ett tal för bankmän i London. Han pekade inte minst på hur de finansiella marknaderna styrs av girighet och fruktan och detta skapar kriser i hela systemet, biskopen läxade upp de finansiella aktörerna – bra rutet. Även om marknaden är ett rationellt system för att få ekonomin att fungera, behöver marknaden strikta regler och en bra etisk kompass. De Wall Street-direktörer som lyckats köra hela amerikanska ekonomin i diket är endast vinsthungriga profithajar som tydligen helt saknade etiska kompasser – men också sund ekonomisk bedömningsförmåga. När girigheten styr tycks man skena iväg och ta för stora risker när allt går bra – vilket har hänt i detta fall.

De kristna rösterna är tyvärr alldeles för få och knappt hörbara när de ekonomiska kriserna skakar världen. De profetiska varningsrösterna är oftast fristående finansanalytiker som i detta fall har varnat för och förutsagt den kris som vi nu har gått in i.

Vi behöver också ge vägledning i våra församlingar hur vi hanterar bolån, bostäder, skulder, räntor, hur vi kan utveckla ett sunt givande och skapa bra balans mellan arbete, kyrka och familj. Och bra riktlinjer för hur vi hanterar vår materialism och skapar en sund kristen livsstil. Mörka moln är på väg mot Sverige från USA när det gäller vår ekonomi och vi kan inte blunda för hotbilderna. Att bara agera i rädsla och fruktan är ingen sund kristen reaktion. 

De kraschade Wall Street-bolagens största misstag var att de levde över sina tillgångar. De hade en smal kapitalbas och gjorde affärer med lånade pengar. Det är en viktig lärdom för både kyrkor och privatpersoner. Man behöver se till att ha ett eget sparkapital och inte vara för hårt skuldsatt när konjunkturen vänder neråt.

En annan lärdom av denna kris är att vi inte kan lita på experterna och höjdarna. De allra mest betalda och ledande bankmännen på Wall Street har haft fullständigt fel och lett sina företag över ruinens brant. De har inte ens klarat av att göra normala riskbedömningar av de amerikanska bolånen. 

Och de som drabbas mest när ekonomiska kriser drabbar ekonomin, det är de fattiga, det är vad som har hänt i USA senaste året. Det är skäl nog för en kristen profetisk röst som kan protestera mot marknadsekonomins avarter.

Stefan Swärd, ordförande för Claphaminstitutets styrelse

Artikeln var publicerad i Dagen 2008-10-01