Jonathan Wells, forskare i molekylär- och cellbiologi, Seattle, USA analyserar i sin bok ”Icons of Evolution” tio av de traditionella bevisen darwinister och neo-darwinister presenterar som stöd för evolutionsläran. Dessa symboler eller ikoner används flitigt i läroböcker i biologi och inom naturvetenskaplig teoribildning. Med stöd från specialisternas ingående och långvariga debatt i de stora vetenskapliga tidskrifterna såsom Science, Nature m.m. kunde han visa att det inte fanns vetenskapligt stöd för någon av dessa tio darwinistiska ikoner. Vi vill här belysa tre av de ikoner Darwinisterna använder som stöd för sin teori.

Haeckels embryon

Den tyske biologen Ernst Haeckel (1834-1919) fann vid studier av embryon has olika ryggradsdjur uppenbara likheter mellan dessa. Haeckel myntade begreppen ontogeni, den embryonala utvecklingen hos individen och phylogeni, arternas evolutionära historia. I studier och teckningar av olika vertebraters embryonala utveckling, under de tidiga faserna av fosterutveckling kunde han påvisa likheter mellan embryon. Haeckel menade att dessa foster rekapitulerar sin evolutionära historia under fosterutvecklingen genom att passera de adulta formerna av sina föregångare. Tesen att phylogenin återspeglas i ontogenin passade som hand i handske för Darwins teori om arternas gemensamma ursprung.

Senare studier har emellertid visat att Haeckels teckningar överdriver likheten mellan de olika vertebraternas embryon. Dessutom valde han ut arter där likheterna är större än hos andra; bland amfibierna valde han t ex. salamander, som passade hans teori bättre än grodor. Vidare valde han en period under fosterutvecklingen där dessa embryon är mer lika varandra, än både senare och än viktigare än under den tidigaste fosterutvecklingen. De flesta biologer, som t ex Douglas Futuyma, författare av Evolutionary Biology, 1998, erkänner nu att Haeckels teori ”was inaccuarate and misleading”.

Darwins finkar

Ungefär 25 år innan Darwin skrev sin epokgörande bok ”Om arternas uppkomst” deltog han i en fem år lång resa ombord på det brittiska forskningsfartyget H.M.S. Beagle. Under sitt besök på Galapagos öarna 100 mil utanför Ecuador samlade han prov på olika djurarter bl.a. några finkar. Dessa finkars olika utseende fr.a. näbbstorlek spelade inte någon större roll för Darwins teoribildning och nämns inte i hans bok om arternas uppkomst. Det var först med uppkomsten av neo-darwinsimen och genom ornitologen David Lacks bok ”Darwin´s Finches”, 1947 finkarnas betydelse som stöd för evolutionsteorin framfördes. Man hade nämligen funnit att under perioder av torka ökade finkarnas näbbstorlek eller snarare de finkar med större näbbar överlevde i högre utsträckning den förändrade tillgången på föda. Denna utveckling framfördes som stöd för anpassning genom naturligt urval. Senare studier av bl.a. av Peter Grant, Science, 1992 verifierade finkarnas ökade näbbstorlek under perioder av torka på dessa öar i Stilla havet. Emellertid fann man också att under perioder av regn och bättre tillgång på lämplig föda minskade finkarnas näbbstorlek. Finkarnas näbbstorlek varierar alltså fram och tillbaka beroende på tillgång på föda. Någon egentlig nettoutveckling av finkarnas näbbar har emellertid aldrig visats, ett förhållande som ledande Darwinister aldrig framhållit.

Genetiska studier av bananflugor

Genom utvecklingen inom molekylär biologi och genetik har vi fått en ökad förståelse för organismernas nedärvning av olika egenskaper. Gener byggs av DNA molekyler, vars sekvenser är bärare av ärftlig information, som styr utvecklingen av de enskilda organismerna.  Mutationer är oavsiktliga förändringar i DNA-sekvenserna och leder till förändringar av organismen. Spontana mutationer utgör en av grundpelarna i utvecklingsläran. De flesta mutationer är dock deletära, medan mutationer som gagnar arten är sällsynta. 

Mutationer som leder till morfologiska förändringar har studerats hos bananflugan. Neo-Darwinister framhåller som ett lyckat uttryck av sådan mutation utgör utveckling av en normalt tvåvingad bananfluga till fyrvingad sådan. Emellertid uppträder den fyrvingade banaflugan inte spontant utan måste framavlas i laboratoriemiljö. Dessutom är de bakre paren av vingar icke funktionsdugliga och dessa bananflugor överlever inte i miljö utanför laboratoriet. De har heller ingen förmåga att föröka sig och utgör därmed en återvändsgränd i evolutionsprocessen. Dessa förhållanden presenteras vanligtvis inte i normala läroböcker i biologi.

Den Darwinistiska åsiktsdiktaturen

En av de ledande neo-Darwinisterna, Theodosius Dobzhansky, uttryckte 1973 att ”ingenting i biologi har någon mening utom i ljuset av evolutionen”.  Naturligtvis finns det områden inom biologin där Darwinismen spelar en viktig roll för vetenskaplig förståelse av specifika fenomen. Det finns bevis för att mutationer och naturligt urval utgör viktiga faktorer bakom uppkomsten av antibiotikaresistens och insekters resistens mot pesticider.  Det är också väl klarlagt att det naturliga urvalet orsakar variationer i utseende inom de olika arterna, som t.ex. Darwins finkar. Inom biologins tillämpade områden, som t.ex. inom medicinen har Darwismens betydelse för det dagliga arbetet klart överdrivits.

I ljuset av aktuellt kunnande och analys inom biologiska discipliner står Darwins teori om arternas uppkomst fortfarande obevisad. Den rimliga hållningen ur ett vetenskapligt perspektiv till frågan om hur liv uppstod är att vi fortfarande inte vet. I kontrast till Dobzhanskys tes gäller för varje sann forskare att ingenting inom biologin har någon mening utom i ljuset av evidens.

Göran Kurlberg, docent i kirurgi

Jan-Henrik Stjerndahl, docent i gynekologi

Sture Blomberg, docent i anestesiologi

Samtliga med anknytning till Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet och Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Newsmill 2010-02-23 och i Hemmets vän 2010-02-11

Är det verkligen så att även den som inte är troende kristen kan ana sig till Guds existens utifrån hans skapelse? Vad säger Charles Darwin och Albert Einstein, vår tids mest aktade naturvetenskapliga forskare, men som inte bekände sig som kristna?

Darwin skrev i ett brev från 1879 (Charles Darwins liv och brev, del 1, 1889)”Vilken livsåskådning jag för min del omfattar är en fråga utan någon betydelse för andra än för mig själv. Men eftersom du frågar mig om det, vill jag påpeka att jag ofta är mycket vacklande i mina åsikter … Men under allt vacklande hit och dit har jag dock aldrig varit ateist i den meningen att jag förnekat att Gud finns.” Han skriver vidare: ” En annan källa till tron på Guds existens, en tro som inte är en följd av känslor utan av rationellt tänkande, förefaller mig vara av långt större vikt. Det är den utomordentliga svårigheten, eller rättare sagt omöjligheten, som är förbunden med att föreställa sig denna vidunderliga och förunderliga värld, med människan och hennes möjlighet att se långt tillbaka och långt framåt i tiden, som resultatet av slumpens tillfällighet eller nödvändighet. Sådana tankar tvingar mig till att se en första orsak hos ett rationellt förstånd, som för en del liknar människans, och jag är då närmast teist. Denna övertygelse hyste jag, så vitt jag kan komma ihåg, den gången jag skrev Om arternas uppkomst .” (Charles Darwins liv och brev del 1, 1889, sid 354) Han nämner att han mer och mer gått mot att vara agnostiker, men skriver ändå i ett brev 1878: ”Jag vill tillägga att då för många år sedan då jag samlade material för “Arternas ursprung” var min tro på vad som kallas en personlig Gud lika fast som den som Dr. Pursey själv har.” (Charles Darwins liv och brev del 3, 1889, sid 236, brev 28 nov 1878).

I en intervju i mars 1929 fick Albert Einstein frågan om han påverkats av kristendomen och svarade:

”Som barn blev jag undervisad både i Bibeln och i Talmud. Jag är jude, men jag fängslas av den lysande gestalten från Nasaret.” Så du accepterar Jesu historiska existens?  ”Utan invändningar! Ingen kan läsa evangelierna utan att uppleva Jesu verkliga närvaro. Han personlighet pulserar i varje ord. Ingen myt är fylld av sådant liv.”  Tror du på Gud? ”Jag är ingen ateist. Jag tror inte jag kan kalla mig för panteist. Problemet är för stort för vårt begränsade förstånd. Vi är som ett litet barn som går in i ett enormt bibliotek, fyllt med böcker på många språk. Barnet förstår att någon måste ha skrivit dessa böcker, men det vet inte hur. Det förstår inte språken som de är skrivna på. Barnet anar vagt att böckerna är uppställda i en mystisk ordning, men vet inte vilken det är. Sådan, tycks det mig, måste attityden även hos den mest intelligenta människa vara gentemot Gud. Vi ser hur universum är underbart ordnat och lyder särskilda lagar, men vi förstår bara vagt dessa lagar.”

I ett brev 12 december 1926 diskuterade Einstein kvantfysikens teori med Max Born och avslutade med ” Jag, i alla fall, är övertygad om att Gud inte kastar tärning.”

En uppskattning från 1998 (Religion Watch newsletter 1998 13:8) visar att 75 procent av världens forskare, liksom Darwin och Einstein, ger Paulus rätt i att man av skapelsens ordning kan förstå att det finns en skapare. Men kristendomen unika anspråk är inte att vi alla – om vi vill – kan förstå att det finns en skapare, utan att Skaparen uppenbarat sig och visat sitt ansikte. Jesus säger i Johannesevangeliet: ”Den som har sett mig har sett Fadern.”

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-02-08

Den kristna tron är övertygad om att vi är skapade med en gudslängtan, med ett sinne och behov av att kunna kommunicera med Gud själv. Om denna gudslängtan skrev Augustinus: ”Du har skapat oss till dig, o Herre, och våra hjärtan är oroliga, tills de finner vila i dig”. Paulus deklarerar i Kolosserbrevet att ”Allt är skapat genom honom och till honom.” Upplevelsen av att vi är skapade till Gud och till att tro på honom understryks av orden i Predikarens tredje kapitel ”Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan”.

Övertygelsen att människan är skapad för tron får stöd även av upplysningsmannen Voltaire i hans bekanta ord ”Om inte Gud funnits, hade det varit nödvändigt att uppfinna honom”.

Människans hjärna är skapad och förprogrammerad för religiösa upplevelser. Den slutsatsen kan dras ur en studie publicerad tidigare i år i artikeln Cognitive and neural foundations of religious belief  i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences. (PNAS 2009 106:4876-488).

Forskarna lät ett fyrtiotal troende försökspersoner tänka på religiösa och moraliska frågor samtidigt som de mätte vilka regioner i hjärnan som aktiverades. Det visade sig att personerna använde samma områden när de tänkte på moralfrågor eller frågor som hade med Gud att göra. Resultaten var de samma oavsett vilken religiös övertygelse försökspersonerna hade.

Enligt en av författarna, professor Jordan Grafman vid US National institute of neurological disorder and stroke i Bethesda, Washington, är den mänskliga hjärnan uppbyggd för att tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det. Så snart något är mer mystiskt och man inte omedelbart kan se en logisk förklaring börjar Guds-områdena i hjärnan att bearbeta materialet. Ett av de områden som aktiverades var frontallobens ytskikt, ett område som är unikt för människan.

Professor Grafman kommenterar forskningen: “Det finns ingen särskild Guds-punkt i våra hjärnor. Istället är den religiösa upplevelsen inbäddad i flera områden som vi använder varje dag. Religiös tro och religiöst beteende är ett kännetecken för det mänskliga livet, i alla mänskliga kulturer, utan någon motsvarighet hos djuren.” (The Indepedent 10 mars 2009).

Vi har syncentrum i hjärnan som svarar mot vad våra ögon ser, luktcentrum som svarar mot vad våra näsor registrerar. Vi har mänskliga drifter som hunger, törst, sömn och sexualdrift som alla har sin tillfredsställelse. Skulle vår gudslängtan och vår hjärnas beredskap för religiösa upplevelser vara den enda mänskliga drift och längtan som det inte fanns någon faktisk grund för, och ingen relevant tillfredsställelse för? Ateisterna har onekligen en intellektuell uppförsbacke.

Tuve Skånberg, direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-08-17

          Vår recension (“Livets uppkomst – fortfarande en gåta”) av en bok av professorn i genetik, John Sanford, fick ett ilsket bemötande av Larhammar et al. (“Pseudovetenskaplig evolutionskritik”). Med argumentet att evolutionen inte har någon riktning, beskylldes vi för att ha missförstått evolutionsteorin. Det har vi naturligtvis inte gjort. Darwin påstod att evolutionen gått från de lägre till de högre stående organismerna, från det enkla till det mera komplexa och från låg till hög differentiering. Allt detta är beskrivningar på riktning. Vi tror att det är väldigt få evolutionsförespråkare som förnekar att evolution innebär att gå från det lägre till det högre, från enkelt till mera komplext eller mot ökad differentiering. 

Cirkelbevis

          All vetenskap börjar och slutar med observation och iakttagelse. Det är viktigt att påpeka detta eftersom det händer att vetenskapliga data tolkas utifrån hur man vill att de skall vara. Att vara “biased” betyder att ha förutfattade meningar eller önskningar om hur verkligheten ser ut och betraktas som en dödssynd bland vetenskapsmän. Vi skall nu visa hur lätt sådant sker utan att man ens är medveten om det.

          Refererande till en sökning på olika medicinska databaser, redovisad i Sanfords bok, hävdade vi att det inte publicerats en enda genuint gynnsam mutation på de senaste etthundra åren. Mot detta påstår nu Larhammar et al. att det finns mängder av exempel på gynnsamma mutationer och skriver: “…genen som möjliggör rött färgseende har kopierats i primaternas evolution. Detta följdes av punktmutationer, som ändrade ca 30 nukleotider i genen varav 3 ledde till den förskjutning i färgseendet, som gett oss egenskapen att skilja grönt ljus från rött.” Men … detta har man ju inte alls observerat! Den vetenskapliga observationen har slagit fast att primaterna har en gen som möjliggör färgseende. I förhållande till samma gen hos andra organismer skiljer sig denna gen på 30 nukleotidpositioner, varav 3 av dessa annorlunda nukleotider möjliggör att skilja grönt ljus från rött. Detta är den vetenskapliga observationen. Att dessa annorlunda DNA-avsnitt tillkommit genom en evolution är någonting, som man tolkat in i materialet på grund av sina egna förutfattade meningar om utveckling. Det har ingenting med vetenskap att göra utan är ett resultat av önsketänkande. Man utgår alltså från det som man skall bevisa och skapar på så sätt ett cirkelbevis! På samma sätt förhåller det sig med alla de andra “genkopieringar”, som givit olika varianter på globiner eller “fördubblingar” av arvsmassan hos ryggradsdjuren. Inga av dessa “genkopieringar” eller “fördubblingar” har observerats ‘in action’, utan tolkats in i efterhand. Ingen av dessa dubbla gener eller annorlunda nukleotider är heller oförenliga med andra förklaringar, till exempel en skapelse och kan inte användas som ett bevis för en slumpmässigt framdriven evolution.

“Den kambriska explosionen” och “paleontologins yrkeshemlighet”

          Andra fakta måste också vägas in. Sådana fakta är till exempel det som av fossilexperten Stephen Jay Gould kallade “paleontologins yrkeshemlighet”, det vill säga att praktiskt taget inga av de hundratusentals fossila övergångsformer, som Darwin ansåg nödvändiga för teorins bekräftande, har återfunnits. Efter mer än hundrafemtio års idogt letande finns det endast en handfull arter, som man anser möjligen skulle kunna vara ’övergångsformer’, t.ex. lungfisken, kvastfeningen (Rhipidistia) och ’pansargroddjuret’ (Seymouria). Alla dessa är dock kraftigt ifrågasatta. En rimlig tolkning till denna nästintill totala brist på fynd är förstås att sådana kanske inte finns, därför att det aldrig varit en evolution. Detta kan man som vetenskapsman inte bortse ifrån.

Ett annat sådant faktum är att Darwins “livsträd” i själva verket står upp och ner. Enligt vårt klassifikationssystem så finns det hundratusentals olika djurarter. Dessa indelas i släkten, familjer, ordningar och klasser för att slutligen tillhöra en av 37 olika stammar (=grundformer med principiellt skilda kroppskonstruktioner). Bläckfisk, kräftdjur och människor tillhör t.ex. tre olika stammar. I sin kroppskonstruktion saknar den första formen brosk eller ben (blötdjur), den andra har ett skal på utsidan av alla mjukdelar (leddjur), medan den tredje formen har en benkonstruktion centralt inne i kroppen som skydd för ryggmärgen (ryggradsdjur)  - tre principiellt olika kroppskonstruktioner. Det märkliga är nu att det, som Darwin påstod att evolutionen efter hundratals miljoner års differentiering slutligen kommit fram till, det vill säga flera dussintal principiellt helt åtskilda kroppskonstruktioner, fanns redan från första början för 544-530 miljoner år sedan. Detta har kallats den “kambriska explosionen” efter rika fossila fynd från den kambriska tidsperioden i Wales, vilka 1980 bekräftades i Chenjiang i Södra Kina. Totalt har man funnit fossila rester från 50 olika stammar. Tretton av dessa finns nu inte längre i levande form på jordens yta. Hur skall man nu som vetenskapsman tolka det faktum att alla dessa 50 stammar, inkluderande hundratusentals arter, fanns redan från början? Enligt Darwins teori borde det ju ha varit tvärtom, eller hur?   

Pseudogenerna är känsliga ‘backup’-kretsar

          De förutfattade meningarna hos Larhammar et al. märks också när det gäller deras speciellt utvalda exempel på evolution, pseudogenerna. Dessa påstås vara kopior av befintliga gener, som genom mutationer slutat fungera. Och nu har man då plötsligt ett överflöd av gener, en kopia som fungerar och en kopia som inte fungerar. Larhammar et al. säger sig inte förstå vitsen med detta och kan inte tänka sig att en allsmäktig och allvetande Skapare skulle kunna komma på idén att göra en sådan vettlös och onödig upprepning. De skriver med anledning av pseudogenerna att “… antingen är (Gud) kolossalt slarvig, som gör fel oftare än det blir rätt (fler pseudogener än fungerande gener)…”och att “… vi människor och andra levande varelser är exempel på mer eller mindre misslyckade halvfabrikat i Gudens gen-verkstad (ointelligent design). Eller så är denne Gud en cyniker….osv., osv.” Nu är det ju inte så att pseudogenerna är utan funktion. Israeliska genetiker publicerade nyligen ett arbete där de visade att duplicerade gener fungerade som känsliga backup-kretsar. Bara en åt gången av de dubbla generna fungerade. Den andra var nedreglerad och avstängd men aktiverades om det inträffade en mutation i den primära genen. (Ran Kafri, Melissa Levy, and Yitzhak Pilpel, The regulatory utilization of genetic redundancy through responsive backup circuits, Proceedings of National Academy of Sciences of the USA 2006, vol. 103, no. 31: 11653-11658). Det är svårt att hävda att denna tidskrift sysslar med ‘pseudovetenskap’. Det finns många andra rapporter om pseudogenernas faktiska funktion när det gäller att reglera uttrycken för sina respektive gener, se t.ex. Shinji Hirotsane et al. An Expressed Pseudogene Regulates the Messenger-RNA Stability of Its Homologous Coding Gene, Nature, 426 (November 6, 2003): 100. Åtminstone ett 30-tal studier som spinner på samma tema är publicerade till idag. Ibland designar ingenjörer medvetet system med dubbla komponenter där den dubbla komponenten aktiveras först när den primära komponenten fallerar, till exempel elförsörjning vid känsliga industriprocesser eller på sjukhus. Denna design, liksom att göra en backup på sin dators hårddisk, är inte ett tecken på slarv eller brist på intelligens. Tvärtom.

Arvsmassan består av “information”

          “Författarna verkar ha blivit låsta av sin metafor att likna arvsmassan vid bokstäver, ord och meningar … Det talar sitt tydliga språk att termen ”biologisk information”… knappt går att finna i vetenskapliga texter om arvsmassan och evolutionen …”, skriver Larhammar et al.. Detta är helt enkelt inte sant. Alltsedan proteinsyntesen kartlades har det skrivits och talats om begreppet Messenger RNA (= budbärar RNA). Att vara budbärare innebär att föra över ett budskap. Messenger-RNA:s uppgift är att föra över det budskap (=informationen), som finns i ena DNA-strängen till cellens proteinfabrik, ribosomen. Att förneka att detta står att finna i vetenskapliga texter om arvsmassan är bara alltför grovt. Så här uttrycker sig till exempel en mycket aktuell författare: “Nukleotid-kopiering är väsentligen en fråga om att överföra information, varför det är rimligt att undersöka frågan utifrån teoretisk data vetenskap och särskilt felsökningsteori…Nukleotidernas information är molekylärt kodat i vätets donator/mottagar-mönster och i purin/pyrimidin mönstret [Mac Donaill DA. Why nature chose A, C, G and U/T: an error-coding perspective of nucleotide alphabet composition. Orig Life Evol Biosph. 2003 Oct; 33(4-5):433-55]. Inte heller detta är en pseudovetenskaplig tidskrift?  

Den genetiska koden liknar det digitala data-systemet

          För att förmedla information i form av ord, ljud eller bild använder man i datorer ett binärt talsystem (ettor-nollor), i vilket en elektrisk impuls motsvaras av en etta och avsaknad av impuls av en nolla. Vanligtvis används en kombination av 7 eller 8 på-av-signaler (7- eller 8-bitars kod = en byte), för att beteckna en egenskap, till exempel en bokstav eller en siffra. Bokstaven W i Wikipedia utskrivs t.ex. som 0-1-0-1-0-1-1-1 (se http://susning.nu/Bin%E4ra_talsystemet). Med 8-bitars kod får man 256 möjliga 8-bitars kombinationer. Donator/mottagarmönstret i vätebindningarna mellan de två komplementära DNA-strängarna bildar, intressant nog, precis samma mönster. Koderna för aminosyrorna Leucin (C-U-C), eller Treonin, (A-C-C) bildar t.ex. 1-0-0-0-1-1-0-0 respektive 1-0-1-0-0-1-0-0. Sjuttio procent av dessa koder består av 7- eller 8-bitar och trettio procent av 6- eller 9-bitar. Det digitala systemet i arvsmassan är helt identiskt med det vi har i våra datorer med den enda skillnaden att naturen i detta fall använder sig av protoner istället för elektroner.

Öppenhet inför det okända

          Tack vare ingenjörs-intelligens kan nu hela världslitteraturen, all musik, alla bilder och filmer skrivas om som ettor och nollor. Vad det digitala systemet i den genetiska koden uttrycker vet vi inte idag. Men vi måste vara öppna för alla möjligheter, även intelligens. Vi tror att det är felaktigt att på förhand utesluta att det skulle kunna finnas någonting utanför våra sinnesorgans räckvidd. De mänskliga sinneorganen har ju ändå sina klara begränsningar och man kan undra hur pass adekvata de är för uppgiften. Hur många av oss kan till exempel med sina sinnesorgan uppfatta sådana saker som syrgas, radiovågor, röntgenstrålning eller ultraljud? Ändå är ju allt detta delar av verkligheten. Darwin själv hade en mycket öppnare inställning och betraktade sig närmast som teist (se till exempel Charles Darwins liv och brev del 1, 1889, sid 354). Man skulle önska att Larhammar et al. kunde ta till sig mera av hans anda – öppenhet, nyfikenhet och en ifrågasättande attityd.

Sture Blomberg, överläkare, docent i anestesi och intensivvård

Ivar Gustafsson, docent i numerisk analys

Per Hoverstam, civilingenjör teknisk fysik

Författarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad på Newsmill 2009-04-25

          Vår recension (“Livets uppkomst – fortfarande en gåta”) av en bok av professorn i genetik, John Sanford, fick ett ilsket bemötande av Larhammar et al. (“Pseudovetenskaplig evolutionskritik”). Med argumentet att evolutionen inte har någon riktning, beskylldes vi för att ha missförstått evolutionsteorin. Det har vi naturligtvis inte gjort. Darwin påstod att evolutionen gått från de lägre till de högre stående organismerna, från det enkla till det mera komplexa och från låg till hög differentiering. Allt detta är beskrivningar på riktning. Vi tror att det är väldigt få evolutionsförespråkare som förnekar att evolution innebär att gå från det lägre till det högre, från enkelt till mera komplext eller mot ökad differentiering. 

Cirkelbevis

          All vetenskap börjar och slutar med observation och iakttagelse. Det är viktigt att påpeka detta eftersom det händer att vetenskapliga data tolkas utifrån hur man vill att de skall vara. Att vara “biased” betyder att ha förutfattade meningar eller önskningar om hur verkligheten ser ut och betraktas som en dödssynd bland vetenskapsmän. Vi skall nu visa hur lätt sådant sker utan att man ens är medveten om det.

          Refererande till en sökning på olika medicinska databaser, redovisad i Sanfords bok, hävdade vi att det inte publicerats en enda genuint gynnsam mutation på de senaste etthundra åren. Mot detta påstår nu Larhammar et al. att det finns mängder av exempel på gynnsamma mutationer och skriver: “…genen som möjliggör rött färgseende har kopierats i primaternas evolution. Detta följdes av punktmutationer, som ändrade ca 30 nukleotider i genen varav 3 ledde till den förskjutning i färgseendet, som gett oss egenskapen att skilja grönt ljus från rött.” Men … detta har man ju inte alls observerat! Den vetenskapliga observationen har slagit fast att primaterna har en gen som möjliggör färgseende. I förhållande till samma gen hos andra organismer skiljer sig denna gen på 30 nukleotidpositioner, varav 3 av dessa annorlunda nukleotider möjliggör att skilja grönt ljus från rött. Detta är den vetenskapliga observationen. Att dessa annorlunda DNA-avsnitt tillkommit genom en evolution är någonting, som man tolkat in i materialet på grund av sina egna förutfattade meningar om utveckling. Det har ingenting med vetenskap att göra utan är ett resultat av önsketänkande. Man utgår alltså från det som man skall bevisa och skapar på så sätt ett cirkelbevis! På samma sätt förhåller det sig med alla de andra “genkopieringar”, som givit olika varianter på globiner eller “fördubblingar” av arvsmassan hos ryggradsdjuren. Inga av dessa “genkopieringar” eller “fördubblingar” har observerats ‘in action’, utan tolkats in i efterhand. Ingen av dessa dubbla gener eller annorlunda nukleotider är heller oförenliga med andra förklaringar, till exempel en skapelse och kan inte användas som ett bevis för en slumpmässigt framdriven evolution.

“Den kambriska explosionen” och “paleontologins yrkeshemlighet”

          Andra fakta måste också vägas in. Sådana fakta är till exempel det som av fossilexperten Stephen Jay Gould kallade “paleontologins yrkeshemlighet”, det vill säga att praktiskt taget inga av de hundratusentals fossila övergångsformer, som Darwin ansåg nödvändiga för teorins bekräftande, har återfunnits. Efter mer än hundrafemtio års idogt letande finns det endast en handfull arter, som man anser möjligen skulle kunna vara ’övergångsformer’, t.ex. lungfisken, kvastfeningen (Rhipidistia) och ’pansargroddjuret’ (Seymouria). Alla dessa är dock kraftigt ifrågasatta. En rimlig tolkning till denna nästintill totala brist på fynd är förstås att sådana kanske inte finns, därför att det aldrig varit en evolution. Detta kan man som vetenskapsman inte bortse ifrån.

Ett annat sådant faktum är att Darwins “livsträd” i själva verket står upp och ner. Enligt vårt klassifikationssystem så finns det hundratusentals olika djurarter. Dessa indelas i släkten, familjer, ordningar och klasser för att slutligen tillhöra en av 37 olika stammar (=grundformer med principiellt skilda kroppskonstruktioner). Bläckfisk, kräftdjur och människor tillhör t.ex. tre olika stammar. I sin kroppskonstruktion saknar den första formen brosk eller ben (blötdjur), den andra har ett skal på utsidan av alla mjukdelar (leddjur), medan den tredje formen har en benkonstruktion centralt inne i kroppen som skydd för ryggmärgen (ryggradsdjur)  - tre principiellt olika kroppskonstruktioner. Det märkliga är nu att det, som Darwin påstod att evolutionen efter hundratals miljoner års differentiering slutligen kommit fram till, det vill säga flera dussintal principiellt helt åtskilda kroppskonstruktioner, fanns redan från första början för 544-530 miljoner år sedan. Detta har kallats den “kambriska explosionen” efter rika fossila fynd från den kambriska tidsperioden i Wales, vilka 1980 bekräftades i Chenjiang i Södra Kina. Totalt har man funnit fossila rester från 50 olika stammar. Tretton av dessa finns nu inte längre i levande form på jordens yta. Hur skall man nu som vetenskapsman tolka det faktum att alla dessa 50 stammar, inkluderande hundratusentals arter, fanns redan från början? Enligt Darwins teori borde det ju ha varit tvärtom, eller hur?   

Pseudogenerna är känsliga ‘backup’-kretsar

          De förutfattade meningarna hos Larhammar et al. märks också när det gäller deras speciellt utvalda exempel på evolution, pseudogenerna. Dessa påstås vara kopior av befintliga gener, som genom mutationer slutat fungera. Och nu har man då plötsligt ett överflöd av gener, en kopia som fungerar och en kopia som inte fungerar. Larhammar et al. säger sig inte förstå vitsen med detta och kan inte tänka sig att en allsmäktig och allvetande Skapare skulle kunna komma på idén att göra en sådan vettlös och onödig upprepning. De skriver med anledning av pseudogenerna att “… antingen är (Gud) kolossalt slarvig, som gör fel oftare än det blir rätt (fler pseudogener än fungerande gener)…”och att “… vi människor och andra levande varelser är exempel på mer eller mindre misslyckade halvfabrikat i Gudens gen-verkstad (ointelligent design). Eller så är denne Gud en cyniker….osv., osv.” Nu är det ju inte så att pseudogenerna är utan funktion. Israeliska genetiker publicerade nyligen ett arbete där de visade att duplicerade gener fungerade som känsliga backup-kretsar. Bara en åt gången av de dubbla generna fungerade. Den andra var nedreglerad och avstängd men aktiverades om det inträffade en mutation i den primära genen. (Ran Kafri, Melissa Levy, and Yitzhak Pilpel, The regulatory utilization of genetic redundancy through responsive backup circuits, Proceedings of National Academy of Sciences of the USA 2006, vol. 103, no. 31: 11653-11658). Det är svårt att hävda att denna tidskrift sysslar med ‘pseudovetenskap’. Det finns många andra rapporter om pseudogenernas faktiska funktion när det gäller att reglera uttrycken för sina respektive gener, se t.ex. Shinji Hirotsane et al. An Expressed Pseudogene Regulates the Messenger-RNA Stability of Its Homologous Coding Gene, Nature, 426 (November 6, 2003): 100. Åtminstone ett 30-tal studier som spinner på samma tema är publicerade till idag. Ibland designar ingenjörer medvetet system med dubbla komponenter där den dubbla komponenten aktiveras först när den primära komponenten fallerar, till exempel elförsörjning vid känsliga industriprocesser eller på sjukhus. Denna design, liksom att göra en backup på sin dators hårddisk, är inte ett tecken på slarv eller brist på intelligens. Tvärtom.

Arvsmassan består av “information”

          “Författarna verkar ha blivit låsta av sin metafor att likna arvsmassan vid bokstäver, ord och meningar … Det talar sitt tydliga språk att termen ”biologisk information”… knappt går att finna i vetenskapliga texter om arvsmassan och evolutionen …”, skriver Larhammar et al.. Detta är helt enkelt inte sant. Alltsedan proteinsyntesen kartlades har det skrivits och talats om begreppet Messenger RNA (= budbärar RNA). Att vara budbärare innebär att föra över ett budskap. Messenger-RNA:s uppgift är att föra över det budskap (=informationen), som finns i ena DNA-strängen till cellens proteinfabrik, ribosomen. Att förneka att detta står att finna i vetenskapliga texter om arvsmassan är bara alltför grovt. Så här uttrycker sig till exempel en mycket aktuell författare: “Nukleotid-kopiering är väsentligen en fråga om att överföra information, varför det är rimligt att undersöka frågan utifrån teoretisk data vetenskap och särskilt felsökningsteori…Nukleotidernas information är molekylärt kodat i vätets donator/mottagar-mönster och i purin/pyrimidin mönstret [Mac Donaill DA. Why nature chose A, C, G and U/T: an error-coding perspective of nucleotide alphabet composition. Orig Life Evol Biosph. 2003 Oct; 33(4-5):433-55]. Inte heller detta är en pseudovetenskaplig tidskrift?  

Den genetiska koden liknar det digitala data-systemet

          För att förmedla information i form av ord, ljud eller bild använder man i datorer ett binärt talsystem (ettor-nollor), i vilket en elektrisk impuls motsvaras av en etta och avsaknad av impuls av en nolla. Vanligtvis används en kombination av 7 eller 8 på-av-signaler (7- eller 8-bitars kod = en byte), för att beteckna en egenskap, till exempel en bokstav eller en siffra. Bokstaven W i Wikipedia utskrivs t.ex. som 0-1-0-1-0-1-1-1 (se http://susning.nu/Bin%E4ra_talsystemet). Med 8-bitars kod får man 256 möjliga 8-bitars kombinationer. Donator/mottagarmönstret i vätebindningarna mellan de två komplementära DNA-strängarna bildar, intressant nog, precis samma mönster. Koderna för aminosyrorna Leucin (C-U-C), eller Treonin, (A-C-C) bildar t.ex. 1-0-0-0-1-1-0-0 respektive 1-0-1-0-0-1-0-0. Sjuttio procent av dessa koder består av 7- eller 8-bitar och trettio procent av 6- eller 9-bitar. Det digitala systemet i arvsmassan är helt identiskt med det vi har i våra datorer med den enda skillnaden att naturen i detta fall använder sig av protoner istället för elektroner.

Öppenhet inför det okända

          Tack vare ingenjörs-intelligens kan nu hela världslitteraturen, all musik, alla bilder och filmer skrivas om som ettor och nollor. Vad det digitala systemet i den genetiska koden uttrycker vet vi inte idag. Men vi måste vara öppna för alla möjligheter, även intelligens. Vi tror att det är felaktigt att på förhand utesluta att det skulle kunna finnas någonting utanför våra sinnesorgans räckvidd. De mänskliga sinneorganen har ju ändå sina klara begränsningar och man kan undra hur pass adekvata de är för uppgiften. Hur många av oss kan till exempel med sina sinnesorgan uppfatta sådana saker som syrgas, radiovågor, röntgenstrålning eller ultraljud? Ändå är ju allt detta delar av verkligheten. Darwin själv hade en mycket öppnare inställning och betraktade sig närmast som teist (se till exempel Charles Darwins liv och brev del 1, 1889, sid 354). Man skulle önska att Larhammar et al. kunde ta till sig mera av hans anda – öppenhet, nyfikenhet och en ifrågasättande attityd.

Sture Blomberg, överläkare, docent i anestesi och intensivvård

Ivar Gustafsson, docent i numerisk analys

Per Hoverstam, civilingenjör teknisk fysik

Författarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad på Newsmill 2009-04-25