Modern naturvetenskap kan användas till mycket. Exempelvis till att hävda att ingen har fri vilja. För filosofen och ateisten Sam Harris är ansvar en illusion.
När domaren Wenche Elizabeth Arntzen läste upp domen mot Anders Behring Breivik slog hon fast att det är något gott att hållas ansvarig för sina handlingar. Rätten drog slutsatsen att terroristen var tillräknelig – något som många är glada över. Men i skärningspunkten mellan filosofi och neurovetenskap hävdas ofta att alla människor djupast sett är icke tillräkneliga, om vi därmed menar att de skulle kunnat välja att handla på ett annat sätt.
I filosofisk mening är debatten uråldrig. Men modern hjärnforskning har bidragit med nya aspekter. En av dem som försöker bygga en bro mellan neurovetenskap och samhällsdebatten är Sam Harris. Nyligen kom han med boken «Free Will» Där förkastar han helt människans fria vilja, och menar att konsekvenserna av detta blir enorma – inte minst för vår syn på straff och ansvar.
Harris lutar sig mot undersökningar som antyder att hjärnan utför en mängd val åt oss. Vi tror att det är vi som väljer, men hjärnan har redan utfört valen åt oss, menar Harris och hänvisar bland annat till Harvard-psykologen Daniel Wenger och boken «The illusion of consious will». Han sammanfattar: «Vår vilja är helt enkelt inte något som vi själva står för. Tankar och avsikter har bakomliggande orsaker som vi är ovetande om och inte har någon medveten kontroll över. Vi har inte den frihet som vi tror att vi har.»
Nu finns det troligen en enighet kring att mycket av det mänskliga beteendet inte bara beror på medvetna överväganden. En hjärnsvulst kan göra en människa aggressiv. Lågt blodsocker gör många extra griniga. Det radikala är att Sam Harris menar att alla mänskliga handlingar fullt ut kan förklaras genom att hänvisa till omedvetna processer i vår hjärna – vilka som i sin tur är påverkade av en rad förhållanden utanför vår kontroll. Därmed har vi definitivt inte heller någon fri vilja.
Det underliga med Harris argumentation är att han inte ser den stora självmotsägelsen. För utan fri vilja berövas hans bok på all mening. Varje enskilt argument är ju resultatet av omedvetna processer i hans huvud. Han kan uppleva att han kritiskt och medvetet värderar sina egna tankar, men en sådan upplevelse är fullständigt illusorisk, om vi ska tro på hans egen bok.
Så vad vill han mig egentligen? Eftersom inte heller jag äger någon fri vilja, äger jag heller ingen frihet att bedöma det han skriver. Min bedömning är ju helt utanför min kontroll.
Jag är inte heller så säker på att Harris förmår leva med sin påstådda övertygelse. Mot slutet av boken reflekterar han över skrivprocessen. Först säger han att han «ämnar skriva exakt det jag vill i resten av denna bok» Han hävdar alltså att han «vill» något, att han är fri. Det är ju ingen som håller en pistol mot hans huvud.
Samtidigt är han övertygad om att de tankar som dyker upp i hans huvud ligger utanför hans kontroll. Allt är resultatet av tidigare händelser och erfarenheter. Friheten är bara bluff. På så vis står han inte långt ifrån påståenden från alternativa miljöer om böcker som skrivits av människor som kontrolleras av utomstående krafter.
Enligt Harris är skillnaden mellan tillräknelig och icke tillräknelig omöjlig. Våra val -oavsett om de stämplas som goda eller onda – är inte vårt ansvar. Fängelserna är fulla av människor med «en kombination av dåliga gener, dåliga föräldrar, dåliga miljöer och dåliga ideer». Därmed blir det meningslöst att hävda att en våldtäktsman elle mördarmaskin skulle kunnat handla annorlunda.
Harris vill trots detta inte lägga ner alla fängelser: «Vissa kriminella bör sättas i fängelse för att hindra dem från att skada andra människor.» Men är det argumentet giltigt? Vem kan ge kriminella en rättfärdig dom när ingen i realiteten är fri att utföra en balanserad avvägning?
Så långt jag förstår är återfallsrisk den enda grund som Harris accepterar för straff. Om vi ska följa logiken är straff därmed inte nödvändigt för dem som troligtvis inte kommer att begå nya brott. Och än värre: om straff enbart handlar om att förhindra framtida kriminalitet blir det plötsligt försvarbart att fängsla dem som har haft otur med såväl gener som föräldrar – innan de har gjort något fel.
Att frånta människor ansvar är enligt min mening inte bara skrämmande, utan även farligt. Det förändrar fundamentalt vår människosyn. I realtiteten förlorar vi möjligheten att hävda att något är fel. Härmed är vi inte heller fria att värdera vad som är gott.
Det hjälper inte att Harris hävdar att insikten att det inte finns någon fri vilja «enbart har förbättrat min etik, genom att öka min känsla av medlidande och omtanke» För vad innebär egentligen en förbättrad etik? Den måttstock som han hänvisar till kan ju inte finnas någon annanstans än inne i hans eget huvud. Den är ju uteslutande ett resultat av tankar som han inte kan kontrollera. Så varför ska jag bry mig?
Om Harris möter en våldsam och nedlåtande mansgris som menar att medlidande är kvävande kan han inte möta denne med annat än förståelse. Vederbörande är ju inte ansvarig för sin övertygelse. Tvärtom är han ett offer för sina gener, sin uppväxt och hjärnans processer. Precis som alla andra.
Harris har i bästsäljarna «The End of Faith» samt «Brev till en kristen nation» argumenterat för en total motsättning mellan vetenskap och (religiös) tro. Hans förra bok «Moralens landskap» hävdar till och med att naturvetenskapen ger den främsta grunden för moraliska värden. Även här avvisar han den fria viljan. Trond Berg Eriksen drog i sin recension i Morgenbladet slutsatsen att Harris tillhör «ett eget trossamfund, nämligen de vetenskapsövertroendes».
Även om den senaste boken inte är fylld av angrepp på religiös tro är budskapet ändå klart. Att tala om människors ansvar bygger på religiös tro. Men idag vet vi bättre. Här står Harris tillsammans med bland andra Richard Dawkins, som starkt rekommenderar boken «Free Will». På många sätt är Harris ett typiskt exempel på en renodlad naturalist. Verkligheten är inget mer än det som kan registreras via den naturvetenskapliga metoden. Det paradoxala är att en man som ena stunden hyllar rationalitet och fritt tänkande i nästa stund slår fast att våra tankar är allt annat än fria.
Alla ateister tänker dock inte på detta sätt. I Norgen har filosofen Lars Fredrik H. Svendsen ivrigt hävdat att Dawkins och andra avhumaniserar oss när de menar att vi är programmerade av våra gener. Även internationellt möter Harris motstånd, exempelvis från Daniel Dennett, som annars står Harris nära.
Att hålla fast vid människans fria vilja är nödvändigt för att inte beröva begrepp som människovärde, rationalitet, ansvar och etik på allt innehåll. Såtillvida är konsekvenserna av att förkasta den fria viljan än mer dramatiska än Harris tycks inse.
Men om vi ska hålla fast vid människans fria vilja, åtminstone i sådan grad att det blir meningsfullt att tala om reflekterande och ansvariga människor, kan vi knappast hävda att alla våra tankar och medvetna upplevelser är resultatet av naturprocesser bortom vår kontroll.
Espen Ottosen, styrelseordförande i tankesmedjan Skaperkraft, informationsledare i Norsk Luthersk Misjonssamband
Artikeln publicerad i Morgenbladet 12-08-31
Översatt och publicerad med författarens tillstånd
