Den senaste tiden har genuspedagoger och diverse proffstyckare förespråkat att vi i Sverige ska införa ett tredje könsneutralt ord; hen.
Ordet ska dessutom vara en del i genuspedagogernas experiment i våra förskolor. Sällan har det varit så stor diskrepans mellan gemene man och tyckareliten som i denna debatt.
Småbarnsföräldrar runt om i landet skakar på huvudet och suckar tungt över frågan om barnen på förskolan ska fostras in i ett könsneutralt språk och tankesätt.
Förespråkarna hävdar att införandet av ordet hen skulle vara en del i att bryta traditionella könsroller och motverka könsdiskrimineringen. Genuspedagoger ser gärna att hen används just på förskolan för att barnen inte ska sorteras in i könsroller.
Som oftast i genusdebatter hittar liberaler och socialister varandra i en verklighetsfrånvänd allians som går till storms mot vanliga människor. Vi ser det som självklart att föräldrarna i så stor utsträckning som möjligt själva ska få bestämma och att de ska slippa ideologiska pekpinnar uppifrån.
För det har vi stöd i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som sedan 1995 är svensk lag. Artikel 9 säger om undervisningsrätten: ”Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”
Och de föräldrar är lätt räknade som har en övertygelse om att genuspedagogers manipulation av språket är vad deras barn bäst behöver. Frågan om hen är ytterligare ett steg i att lägga sig i hur människor väljer att leva sina liv och hur föräldrar uppfostrar sina barn. Vi vill inte att våra barn ska vara del av något genusexperiment och medhållet från småbarnsföräldrarna är stort.
De allra flesta föräldrar vill att deras barn ska få leva med sitt medfödda naturliga kön och de karaktäristiska egenskaper det ger.
Att helt förkasta decennier av naturvetenskaplig forskning om könsceller och de anlag som de bär med sig är inte bara ovälkommet utan även verklighetsfrånvänt. Barn blir säkerligen ytterst förvirrade av att uppmanas att förneka sitt kön då den biologiska skillnaden mellan han och hon alltid kommer att vara uppenbar, även för en treåring.
Vad genusdebattörerna dessutom glömmer, förutom att gemene man tycker att allt är galenskap, är att debatten egentligen är kontraproduktiv. I själva verket ökar faktiskt fixeringen vid kön och könsroller med hen-debatten. I ett försök att neutralisera könet skapar de tvärtom en ökad uppmärksamhet på könen och missar det verkliga målet.
Henförespråkarna borde sluta experimentera med våra barns liv och fokusera på det som är viktigt. Att varje barn ska få växa upp under trygga förhållanden och att föräldrar ska få bästa möjliga stöd och möjlighet att se efter deras barns unika behov.
Tuve Skånberg, riksdagsledamot för Skåne läns norra och östra; Anna Aronsson, barnläkare; Magnus Göransson, barn- och ungdomsläkare; Anders Gerdmar, docent teologi: Kjell O Lejon, professor religionsvetenskap
Artikelförfattarna företräder Claphaminstitutet
Publicerad i Kristianstadsbladet 2012-03-17, Västerviks-tidningen 2012-03-26, Dalarnas tidning 2012-03-27, Gefle Dagblad 2012-04-04
