Grundlagarna är bärande pelare för en demokratisk stat – inte arenor för plakatpolitik. Regeringsformen är grundvalen för hur Sverige ska styras – inte en anslagstavla för politiska utspel. Rättigheter som fästs i grundlag bör ha täckning i internationella konventioner och åtnjuta närmast unisont juridiskt och folkligt stöd. Utredningens förslag att inkludera abort i svensk grundlag brister på dessa och fler punkter, och bör därför förkastas av strikt juridiska skäl.
Utredningen slår inte fast om en föreslagen rätt att avbryta en graviditet ska förstås som absolut – det vill säga ända fram till födseln – eller som relativ, vilken i slutänden skulle kunna behöva uttolkas av domstol. Båda alternativen framstår som orimliga och avviker från svensk rättstradition.
Claphaminstitutets senaste rapport ”Abort i grundlagen?” visar att juridiskt hållbara skäl saknas för att ge aborter konstitutionellt skydd. En sådan lösning strider mot hur vårdfrågor hittills hanterats i svensk lag. Medicinsk rätt i Sverige ger i nuläget inga juridiskt fastslagna rättigheter för patienten på något område – allra minst på grundlagnivå. Detta är några av skälen att juridiska experter och ledarsidor över hela linjen har instämt i vår slutsats: grundlagen ska inte brukas för ideologiska markeringar, i synnerhet inte i så svåra etiska frågor som abort.
Utredningen motiverar sitt förslag med utvecklingen i andra länder. Så resonerar vi annars aldrig vid grundslagsrevisioner; sådana bör istället bygga på noggranna överväganden utifrån läget i det egna landet. Internationella erfarenheter visar dessutom att abortformuleringar i konstitutionella texter inte alls innebär den oåterkallelighet som har hävdats. Exempel från USA och Jugoslavien visar tvärtom att sådana skrivningar kan förändras eller avskaffas när demokrati införs eller medicinvetenskapen går framåt. Oavsett om man önskar ett abortliberalt eller abortrestriktivt samhälle måste det sägas att avvägningar kring aborter lämpligast hanteras i abortlagen och andra relevanta delar av befintlig lagstiftning
Detta förslag bär dessvärre den ogenomtänkta populismens kännetecken. Ebba Busch hade helt rätt när hon i december citerades i Svenska Dagbladet: ”Det är klart att abort inte hör hemma i grundlagen.” Hennes motivering till att ändå överväga detta är dock huvudlös: att annars skulle Magdalena Andersson kunna peka finger. Lagstiftning – framför allt i grundlag – bör aldrig bygga på kortsiktigt politiskt taktiserande, utan på välgrundade juridiska överväganden, där hela lagstiftningen bygger på gemensamma rättsstatliga principer.
Särskilt märkligt i utredningen är KD:s tilläggsyttrande som försöker motivera sitt bifall med att införandet i praktiken bara handlar om ”att det ska finnas en abortlag”. Det är verkligen att slå in öppna dörrar. Inget parti ifrågasätter att en abortlag ska finnas. Detta är inte ett normalt grundlagsärende, utan en uppenbar åsiktsmarkering. Med en sådan argumentation skulle varje enskild lag behöva grundlagsfästas för att motiveras. Formuleringen understryker att KD och alla mogna partier egentligen inser att detta är ett ogenomtänkt förslag som aldrig borde ha väckts.
I ett läge där inte en enda medicinsk rättighet är fäst i lag – allra minst i regeringsformen – vore det helt malplacerat att ge en sådan dignitet till den åtgärd inom vården som kanske mest av alla omgärdas av svåra etiska avvägningar. Regering och riksdag bör därför förpassa detta förslag där det hör hemma: i papperskorgen.
Lotta Vahlne Westerhäll, professor emerita i juridik, Göteborgs universitet
Per Arvidsson, leg läkare, med dr i klinisk fysiologi, forskare vid Lund och Oxfords universitet
Rickard Lyckander, advokat
Andreas Stenkar Karlgren, advokat
Artikelförfattarna är författare till Claphaminstitutets rapport ”Abort i grundlagen? En juridisk och historisk analys av varför abort ej bör ges konstitutionell status”
Artikeln publicerad i DalaDemokraten 2025-02-04