För en del år sedan blev barnmorskor som såg sitt arbete som ett mödravårdande yrke med målet att förlösa levande barn, inte framkalla missfall, illa åtgångna i det offentliga samtalet. De åberopade samvetsfrihet för att slippa abortmoment men fick kalla handen av svensk vård. Dessa barnmorskor arbetar nu i andra länder, eftersom de flesta länder i Europa ser samvetsfrihet för vårdpersonal som en självklarhet.
Redan då denna fråga var aktuell framkom goda argument för att samvetsfrihet borde vara självklar i alla yrken i demokratiska länder, inte bara för den enskilda personens skull utan för hela samhällets.
Nu riskerar förbudet mot samvetsfrihet för barnmorskor att utvidgas till många fler yrken och områden då en lag föreslås som innebär att lärare, socialarbetare och all sjukvårdspersonal ska anmäla patienter och elever om man misstänker att de befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd.
Precis som barnmorskorna vägrade medverka vid aborter finns lärare och vårdpersonal som vägrar gå med på detta. Man frågar sig om det är rimligt att som läkare eller annan vårdpersonal, som möter en papperslös, behöva fundera på om man ska vara vårdgivare eller angivare.
När lagförslagets tillskyndare, med argument om skuggsamhället, säger sig vilja genomdriva denna lag för utsatta slavarbetares skull, jobbar de utifrån tanken att människor som lyder vilka lagar som helst, även mot sin övertygelse, bygger ett tryggt och stabilt samhälle.
Ett exempel på vad lagen kan innebära för dessa grupper är en kristen mor som med sitt enda barn, hela hennes överlevande familj, flydde från norra Irak till Kiruna. I Kiruna fick hon cancer. Hon blev utvisad mitt under pågående behandling. Familjens kristna omgivning gömde och försörjde henne så att vårdteamet kunde fortsätta att ge henne den livsnödvändiga vården. Barnet fick gå i skola och sjöng i barnkör under tiden.
När detta hände begick ingen något lagbrott, vilket skulle vara fallet om den föreslagna lagen går igenom. Vårdpersonal, skola och körledare skulle påverkas av lagen. Om cancersjuka mammor inte söker vård av rädsla för att bli angivna sparar man tveklöst också pengar, liksom om barn inte vågar gå till skolan eller delta i barnverksamheter. De skulle då verkligen hänvisas till skuggorna.
Det är dock tveksamt om ett samhälle blir som allra bäst av att alla som arbetar i omsorgsyrken är robotliknande pliktmänniskor som aldrig följer sitt samvete utan endast rider runt på stelbenta paragrafer.
Historien visar oss att de som lyder lagar och order, frikopplade från samvete och eget ansvar, skapar totalitära system som inte är bra för någon – inte ens de härskande grupperna.
Låt oss därför slippa angiverilagen och istället införa en lag om samvetsfrihet i alla yrken. Samhällen där man tillåter människor att följa sitt samvete är bland de bästa världen hittills upplevt. En lag om samvetsfrihet skulle uppmuntra till personligt ansvar i stället för till det Paulus kallar bortbrända samveten. Ett samhälle, där etisk reflektion och öppna samtal om moraliska ställningstaganden i människonära yrken är regel blir säkerligen inte perfekt, men den slitna ursäkten för brott mot mänskligheten: ”jag lydde bara order”, borde rimligtvis vara en omöjlig flyktväg.
Alma-Lena Andersson, gymnasielärare
Ivar Gustafsson, docent i numerisk analys
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan och fri skribent
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Hemmets Vän 2023-10-12
