Att se över en abortlag som vi haft i 45 år är inte orimligt. Inte bara abortmetoder har utvecklats, fostrets ålder för livsduglighet utanför livmodern har också sänkts rejält. Vad som däremot inte förändrats är grundläggande etiska värderingar kring abort. Att ett spirande mänskligt liv också är subjekt i målet går inte att förtiga. Abort är och förblir mera dramatiskt än att ta bort ett födelsemärke.
I synen på abortens etik råder full jämlikhet, den etiska konflikten erkänns i lika mån av kvinnor och män, liksom benägenheten att förneka eller tona ner den återfinns hos både kvinnor och män. En överväldigande majoritet av svenska folket och samtliga riksdagspartier står dock bakom grunderna i nuvarande abortlag, och det finns ett starkt stöd för att inte utöva något juridiskt tvång över det som sker inom en kvinnas kroppsliga domän.
Med en tabubeläggning av att nämna den etiska konflikten följer en fara i att abortens biologiska och psykologiska aspekter trivialiseras. Abort är ett kvalificerat ingrepp vars konsekvenser inte ska underskattas. Forskning behövs inte bara när det gäller utveckling av metoder, utan också abortens konsekvenser i övrigt på psykisk och fysisk hälsa.
Redan idag svarar barnmorskor för många av de tidiga medicinska aborterna, även om det formellt ska finnas en läkare bakom. Eftersom ingen diagnos sätts av läkare och inrapportering till Socialstyrelsen statistikenhet är frivillig och anonymiserad finns allvarliga statistikproblem och därmed svårigheter att följa upp kvalitet och komplikationer i olika åldersgrupper.
Istället för att släppa denna fråga behöver man ta den på än större allvar. Det är självklart att ha en kvalitetsuppföljning på en av de vanligaste gynekologiska åtgärder som kvinnor i Sverige genomgår. Allt annat vore kvinnodiskriminering.
Men med det förslag som Moderaterna nu lägger fram med stöd av tunga företrädare för den medicinska mödravården tillsammans med RFSU riskerar problemen att förvärras ytterligare. Förutom bristande statistisk uppföljning förloras kontrollen över själva ingreppet. Hur skall graviditetens längd exakt fastställas? Hur förhindras att läkemedlet kommer i orätta händer? Hur utesluts utomkvedshavandeskap?
Dessa frågor förtjänar att belysas grundligt i en utredning som inte kan hastas fram med hänvisning till den rådande corona-pandemin. Vi har barnmorskor i Sverige med hög kompetens, och det kan vara rationellt och resursbesparande att de anförtros vissa uppgifter som traditionellt åvilar läkare. Läkare brukar dock hävda att deras kompetens är nödvändig då det gäller medicinsk uppföljning och forskning. Att ledande företrädare för professionen nu vill släppa kontrollen ger intrycket att man inte vill prioritera frågan om säkerhet och uppföljning under trycket från dem som vill förtränga abortens etiska dimension.
Bengt Malmgren, psykiater
Margareth Berglund, auktoriserad sexolog
Tomas Seidal, överläkare, docent i biomedicin
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Hemmets Vän 2021-03-11
