”Albert Einstein betraktas allmänt som 1900-talets, eller kanske till och med alla tiders, störste teoretiske fysiker.” Så inleder Max Jammer sin berömda bok Einstein and Religion, där han som titeln antyder, undersöker Einsteins förhållande till religion.
Albert Einstein föddes i år för jämt 130 år sedan. Under några år var han verksam i Schweiz, där han publicerade en del av sina viktigaste teorier, och återvände sedan till Tyskland. I början av 1930-talet, efter att Hitler tagit makten, valde Einstein att lämna landet och hamnade så småningom vid Princeton University i USA, där han arbetade fram till sin död 1955. I Nazityskland avfärdades Einsteins teorier som ”judisk fysik” och vid ett tillfälle publicerades ett manifest med titeln, 100 författare mot Einstein. När Einstein fick höra talas om detta sade han helt kort, ”Hade jag haft fel, hade det räckt med en”. Det kanske var författarna till detta manifest som Einstein tänkte på när han vid ett senare tillfälle sade, ”Skillnaden mellan genialitet och dumhet är att genialitet är begränsad”.
1905, som brukar kallas ”Einsteins gyllene år”, skrev den då 26-årige Einstein fyra banbrytande artiklar, vilka publicerades i Annalen der Physik. Den viktigaste, som kom att utgöra grunden för speciella relativitetsteorin, hade den imponerande titeln ”Zur Elektrodynamik bewegter Körper”. Artiklarna skrevs när Einstein arbetade som patentingenjör i Bern, och de skrevs på arbetstid när han egentligen skulle ha granskat patent. Det sägs att hans chef visste om detta men lät honom hållas. Det fanns i stort sett inga källor eller citat i de fyra artiklarna, eftersom det inte fanns någon att citera. Ingen människa hade någonsin tidigare tänkt de tankar som Einstein nu formulerade. Många fysiker menar att var och en av Einsteins artiklar 1905 var värd ett nobelpris. 1916 var Einstein klar med sin kanske viktigaste teori, allmänna relativitetsteorin, som bland annat behandlar gravitationen. 1922 tilldelades han nobelpriset i fysik för sin förklaring av den fotoelektriska effekten. Relativitetsteorierna var så långt före sin tid, och innehöll så avancerade tankar, att Nobelkommittén aldrig vågade ge honom priset för dessa.
Einstein trodde inte på någon personlig gud, med var övertygad om att det bakom universum fanns ett överlägset intellekt. Hur skulle annars universum kunna vara så välordnat att det gick att beskriva med enkla lagar? I boken Problem och perspektiv skriver han:
”Men den som verkligen upplevat de stora framstegen inom detta område [vetenskapens område] måste gripas av en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron. Genom tänkandet uppnår han en långtgående frigörelse från sina personliga förhoppningars och önskningars bojor, och kan därigenom få den rätta ödmjuka inställningen till storheten hos det förnuft som förkroppsligar sig i tillvaron och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan.”
Det perspektiv som Einstein här lägger fram, kallar vi idag intelligent design.
När det gäller moral påpekade Einstein flera gånger att ”är” aldrig kan bli ”bör”. Vetenskap handlar endast om det som är, medan moral handlar om hur det bör vara. Varifrån skall vi då få moralen? I Problem och perspektiv skriver han:
”De bästa ledstjärnorna för vår strävan och vårt omdöme har vi fått i den judisk-kristna religiösa traditionen. Den ställer ett mycket högt mål, som vi med våra svaga krafter kunna nå endast mycket ofullständigt, men den ger oss en säker grund för våra värderingar och strävanden.”
Från ateistiskt håll framförs ofta åsikten att Einstein, när han talade om en Designer, använde metaforer och egentligen inte menade det han tycktes säga. Låt oss då citera Walter Isaacson, som skrivit en nyutkommen biografi om Einstein med titeln Einstein – his life and universe:
”Vi borde göra honom den tjänsten att vi tar honom [Einstein] på hans ord när han gång på gång insisterar att dessa ofta använda fraser [Intelligens, Designer etc] inte är ett semantiskt sätt att maskera att han i själva verket är ateist.”
Isaacson berättar om hur Einstein vid ett tillfälle fick frågan om han trodde att Jesus verkligen existerat som person. Han svarade:
”Otvetydigt! Man kan inte läsa evangelierna utan att känna den verkliga närvaron av Jesus. Hans personlighet pulserar i varje ord. Ingen myt kan vara så fylld av liv.”
Samtidigt som han var en av mänsklighetens skarpaste hjärnor, var han också ytterst ödmjuk. Under sina undersökningar av universums innersta strukturer uppfylldes han alltmer av en vördnad inför den ordning han upptäckte. Därför kunde han aldrig acceptera kvantmekaniken, trots att han varit med om att lägga grunden för denna. Kvantmekaniken, som handlar om atomära partiklars egenskaper, innehåller nämligen slumpen som faktor. Einsteins kritik mot kvantmekaniken gav upphov till hans kanske mest berömda uttalande, ”Gud spelar inte tärning med världen!”
Krister Renard, gymnasielärare i matematik och fysik, författare, Fellow vid Claphaminstitutet
Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-03-16
