Sexualetik utan gränser skapar kaos

De gångna månadernas nyhetsskörd har gett förskräckande exempel på hur människans intimaste gemenskap har bytts i tragik. En tragik som slår åt flera håll.

Uppdrag Gransknings höstreportage ”Mardrömmen” illustrerar det ena diket. En väl fungerande barnfamiljs oskyldiga lek vändes i tvångsomhändertagande av små barn, häktning, psykisk kollaps, samt dubbla rättegångar för sexuella övergrepp och barnpornografibrott. De friande domsluten var eniga och tydliga. Ingen av de ansvariga sa sig dock ha gjort fel; de agerade ju bara enligt reglerna. Det blev barnen och föräldrarna fick betala priset.
Många var nog de föräldrar som i fruktan gick igenom sina datorer och raderade sommarbilder och filmer med sina små barn. Moralpaniken flödar i det sekulära fosterlandet.
Detta gäller förstås än mer för samhällets toppar. Fler än en känd person har fått se sin karriär förstörd för att ha sexchattat, ertappats alltför lättklädd, eller köpt sexuella tjänster. Drevet ska gå, bytet fällas.
Samtidigt ser vi gåtfullt nog ett helt motsatt mönster, där en maximalt utlevd sexualitet betraktas som livets högsta goda.
Varken antal partners, kön, personlig mognad eller graden av ömsesidig överlåtelse får utgöra några barriärer. Den fria sexkartan förkunnas via skolor, medier och statsbärande lobbyorganisationer som RFSU. Att problematisera den totalt bejakande normen tillåts icke.
Bristen på sexuella gränser får dock konkreta följder hos sjukvård och rättsväsende. En undersökning från i somras visade en fördubbling av såväl antal sexpartners som sexuellt överförbara sjukdomar.
En 23-årig uppsalastudentska hade i genomsnitt haft elva (!) sexpartners. Vårdforskare oroar sig med fog över mönstret. Samtidigt fylls media av nyheter om våldtäkt och sexuella övergrepp. Men få vågar ifrågasätta normen.
Denna motsägelsefulla samtidskultur står alltså å ena sidan för ett totalt bejakande av sex i alla former, samtidigt som den erbjuder en närmast panisk skräck för nakenhet och sex i ”fel” former. Sexualetiken i det sekulariserade Sverige har hamnat fullständigt ur kurs.
När väl etablerade moraliska ramar kastas ut återstår endast att börja från noll och försöka slå fast alla gränser på nytt. Samvetet ersätts då av ett juridiskt regelverk, vilket ibland – som i det aktuella fallet – blir djupt moraliskt kontraintuitivt.
Den gränslösa sexualiteten devalverar sex till ett platt och relationslöst njutningssökande, som gör människor till objekt.
Vi vill höja rösten till försvar för den sexualetik som uttrycks i såväl kristen tradition som i de flesta historiska kulturer. Sex är den allra intimaste formen av mänsklig gemenskap. Den bör därför också skyddas i en relation som innebär ett livslångt åtagande av ömsesidig kärlek och omsorg, där en naturlig följd av den sexuella gemenskapen också kan bli ett barn som kan få växa upp i en trygg och kärleksfull familj.
PER EWERT, författare och informations¬sekreterare vid Claphaminstitutet
MARIE NYLÉN, grundare och ledare för Levande Familjer
OLOF DJURFELDT, fil lic och fd chefredaktör
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Publicerad i SmålandsTidningen 2012-01-12, samt Världen Idag 2012-01-13

Tags :

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *