Kristna värden behövs i debatten

En viktig grundsten i ett demokratiskt samhälle är ett levande debattklimat som bärs upp av yttrande- och åsiktsfrihet. Det innefattar bland annat den självklara rätten att få kritisera politiska makthavare men också företeelser inom olika religioner och ideologier. Tyvärr ser vi idag att denna rätt är starkt inskränkt i många länder runt om i världen.

Även i Sverige finns oroande tendenser till ett ensidigt och hämmande debattklimat, som framför allt i många moraliska och etiska frågor har svårt att innefatta fler än en ståndpunkt. Detta uppmärksammas inte och kritiseras sällan.

I kristendomen är den gyllene regeln grundläggande för umgänget mellan människor, liksom nåd, barmärtighet och förlåtelse. Samtidigt inrymmer den kristna världsbilden vissa absoluta moraliska värden, där livet ses som en okränkbar gåva och familjen som samhällets grundsten. Dessa värden både kan och bör vi försvara om vi tror de är nedlagda i alla människors hjärtan och givna för deras bästa. Vi bör samtidigt ha rätten att kritisera företeelser som strider mot dessa värden.

Ett öppet debattklimat förutsätter att vi kan diskutera olika uppfattningar på ett respektfullt sätt. Problemet uppstår när personer reflexmässigt och utan motivering i den etiska diskussionen använder ord som ”bakåtsträvande” och ”dömande”. Här­igenom anammas ett postmodernt tänkande där man slår bakut om någon annan hävdar ett påstående utifrån tron att det är en absolut sanning, speciellt på det moraliska området. Detta är ett intellektuellt ohederligt sätt att avfärda meningsmotståndare, och gör att många kristna undviker att uttrycka synpunkter offentligt, av rädsla för att stämplas med något av dessa negativa begrepp.

Utstämplingen av meningsmotståndare som offer för allehanda fobier skapar rädsla, är djupt odemokratisk och dessutom ett uttryck för intolerans. Ett konstruktivt debattklimat innebär att vi lyssnar på varandra och både kan ge och ta emot kritik på ett respektfullt sätt. Vi bör även försöka se saker från meningsmotståndarens synvinkel, och därigenom bättre förstå varför vi hamnar i olika slutsatser. Att redan på förhand avfärda en annan person på grund av dennes religiösa grundsyn slår undan benen för en seriös diskussion.

Bibeln, om så bara sedd som en vishetsbok genom generationer, har många viktiga lärdomar att ge, inte bara vad gäller etik och moral, utan även i fråga om samtal och debatt. I Ordspråksboken anses förmågan att tillägna sig rättvis kritik som ett tecken på visdom. Även Jesus berör ämnet, och uppmanar oss i Bergspredikan att inte ge igen med samma mynt om vi utsätts för orättvis kritik. Samtidigt har vi naturligtvis rätt att bemöta den.

Jesus gav för övrigt ett gott exempel på detta när han ständigt ifrågasattes av det samtida religiösa ledarskapet. Han visade då att han tog deras frågor på allvar genom att ge djupt genomtänkta svar, som ofta även blev utgångspunkten för hans egen undervisning. Utifrån evangelierna kan man dra slutsatsen att Jesus inte kritiserade sina häcklare av själviska motiv i syfte att söka egen uppmärksamhet. Han ville heller inte skada sina belackare, utan tvärtom ville han hjälpa varje öppen sökare att finna sanningen. När motståndare kom med frågor bara för att ställa honom i dålig dager undvek han att ge direkta svar. Istället utmanar han då det motiv som ligger bakom frågan. På det sättet ville Jesus peka på att sammanhanget och sanningen var viktigare än retoriska knep. Samma goda drivkraft kan vi spåra hos Paulus när han i breven till några av de första kristna församlingarna både debatterar och visar stor omsorg om och ärlighet gentemot sina medmänniskor.

De etiska frågeställningarna är inte nya. Troende har ända sedan biblisk tid vågat förkunna en kristen etik när samhällsnormerna gått åt ett annat håll. Historiska förebilder som Wesley och Wilberforce bör tjäna som inspiration till att hävda en kristen röst i alla sorters frågor på ett konstruktivt, öppet och sakligt sätt. I synnerhet i ett Sverige som under de senaste decennierna genomgått en omfattande sekularisering.

Ola Hössjer, Professor i matematisk och statistik samt Fellow vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i Hemmets Vän 2011-04-21

Tags :

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *