Paulus uppmaning i sitt andra brev till de kristna i Korint till en ekonomisk utjämning bland de första kristna, har avfärdats som naiv idealism, men får nu stöd från modern forskning. Richard Wilkinson , professor i Social Epidemiology vid Nottingham University och knuten till bland annat FN, och Kate Pickett, professor i Epedimiology vid University of York och knuten till National Institute for Health Research, har i The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better (sv översättning: Jämlikhetsanden, Karneval) studerat statistik från en lång rad länder vad gäller inkomstfördelning och hälsa. Deras forskning pekar på att i länder med små inkomstskillnader är hälsan bättre och i länder med stora inkomstskillnader är hälsan sämre. Även om länderna är rika, som exempelvis USA, är den ojämna fördelningen av inkomster ett problem. Omvänt har ett fattigt land som Zambia, där inkomsterna är jämnare fördelade än i USA, en jämförelsevis god hälsa hos befolkningen.

Det är inte bara de fattiga i de ojämlika ekonomierna som mår sämre, även rika drabbas oftare av cancer och hjärt-kärlsjukdomar i dessa länder, än i länder som Japan eller de nordiska länderna. Wilkinson och Pickett lyfter fram Brasilien som ett tydligt exempel på ett land där även de rika förlorar på ett samhälle med stora klyftor. Där lever rika människor i praktiken inlåsta på sina egendomar, omgivna av livvakter som de inte vågar lita på. De kan inte röra sig fritt i samhället på grund av risken att utsättas för våld och deras liv blir begränsat och kringskuret. Vi är väl medvetna om att dessa forskningsresultat är omdiskuterade och om svårigheten att dra långtgående slutsatser ur den presenterade statistiken. Vi vill dock framhäva bokens grundläggande tes att fattigdomen inte är det enda problemet, även om det naturligtvis är ett problem i sig. Människor som lever långt över FN:s fattigdomsgräns får ändå en sämre hälsa i ett samhälle med stora inkomstskillnader än de som lever i ren fattigdom i mer jämnt fördelade ekonomier. I Bibeln finns inget som kallas dödssynder, men inom den kristna kyrkan har man sedan 300-talet radat upp en lista med sju böjelser som bör bekämpas för att de inte ska leda till synd. Den som nyligen har följt Sissela Kyles serie på TV vet numera vilka de är: högmod, vällust, lättja, likgiltighet, frosseri, vrede och avund.

Vad Richard Wilkinson och Kate Pickett vill leda i bevis genom att studera statistik, är hur avundsjukan rent bokstavlig blir en sjukdom, en hälsorisk att ta på allvar. Utvecklingen i Sverige går åt fel håll, om man vill reducera denna hälsorisk. Inkomstklyftorna ökar samtidigt som vi översköljs av diverse budskap som är ägnade att elda på avundsjukan hos alla. Vi uppmuntras att i alla lägen jämföra oss och tävla med varandra om status, prylar, pengar och utseende. I perspektivet från Picketts och Wilkinsons forskning skulle det leda till större överdödlighet också i Sverige.

Vi har all anledning att vara glada och tacksamma för att vi lever i den fredligaste, friskaste och frihetligaste perioden i världens historia. Men utvecklingen mot ökade ekonomiska klyftor är oroväckande eftersom ett ojämlikt samhälle inte är något gott samhälle att leva i. Ung vänster har länge haft som slogan: ”Det som är bra för de rika är inte bra för dig”. Ung vänster har fel. Även de rika förlorar på ett samhälle med stora inkomstklyftor. De borde i stället ha som slogan: ”Det som är bra för de fattiga är bra för alla”.

Alma-Lena Andersson, gymnasielärare, skribent och debattör

Ivar Gustafsson, docent i matematik

Carin Stenström, journalist

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Sändaren nr 12 2010