Statens medicinsk-etiska råd, Smer, hävdar i sin nya rapport om dödshjälp att man inte tar ställning i sakfrågan. Det är ett anspråk som förpliktigar.
Smer lyfter fram både etiska och faktaargument för och emot dödshjälp, och vi noterar att faktaargumenten mot dödshjälp klart överväger. Bara den insikten är skäl nog för beslutsfattare att iaktta försiktighetsprincipen i denna fråga om makten över liv och död.
I benämningen av den dödsbringande handlingen vrider dock Smer rapporten i en allt annat än neutral linje. De noterar insiktsfullt att ”Ordets makt över tanken kan vara omfattande, och valet av termer är därför ingen obetydlig fråga.” Utifrån detta konstaterar de att stödet för dödshjälp ökade betydligt när debattörer i USA bytte ut negativt laddade ord som ”självmord” mot det positiva begreppet ”dö med värdighet”. Men sedan tar Smer själva indirekt ställning genom att ersätta det sakligt korrekta och väl etablerade begreppet ”läkarassisterat självmord” med eufemismen ”assisterat döende”, vars engelska original har varit högst effektivt för att öka stödet för dödshjälp i flera länder.
Den enda motiveringen Smer ger är att den nya termen sägs vara internationellt etablerad och förhållandevis tydligt definierad. Internationellt etablerad är den visserligen, men enbart i dödshjälpsförespråkarnas retorik. Formuleringen kan inte heller anses vara tydligt definierad, utan snarare medvetet vilseledande!
Lägg märke till den pågående verbformen som lugnande försäkrar att det inte alls är frågan om att utföra en dödsbringande handling. Ingalunda – Smer vill i stället påskina att de aktuella patienterna med säkerhet är döende, vilket inte är fallet där dödshjälp tillämpas. Tvärtom konstaterar Smer att statistik från Oregon i USA, där läkare enbart får skriva ut en dödlig dos läkemedel till patienter som bedöms ha mindre än sex månader kvar att leva, visar att en del patienter i själva verket lever längre än så. Smer medger också att det inte är bevisat att dödshjälp i Oregon aldrig tillåts för icke-terminalt sjuka patienter.
Dödshjälpförespråkarna skyr ofta en rättfram och saklig terminologi för att i stället övergå till ”Orwellsk” retorik med förskönande omskrivningar. Till detta ger nu Smer sitt förtäckta stöd genom att nöta in den bedrägliga eufemismen ”assisterat döende” genom konsekvent tillämpning i rapporten – närmare 500 gånger. Om samhället skulle erbjuda så kallat ”assisterat döende” är det också oundvikligt att vissa funktionshindrade, som alltför ofta uppfattats leva kostsamma men ovärdiga liv, kommer att uppleva sig pressade att önska bli ”assisterade” att dö.
Om Smer skulle lyckas etablera denna eufemism i debatten om assisterat självmord, sprids det försåtliga Orwellska budskapet att i detta fall är ett självmord inte ett självmord utan ett mer oproblematiskt ”döende”. Må Sveriges läkarkår och beslutsfattare genomskåda det greppet, framhärda i ett ärligt språkbruk och hålla fast vid sjukvårdens uppdrag att bota, lindra och trösta, men aldrig avliva.
Monika Severin, sjuksköterska och ordförande i organisationen Människovärde
Ola Samnegård, religionsfilosof, född med grav CP-skada
Fabian Ståhle, medlem i redaktionskommittén för rapporten ”Hotet mot värdigheten”
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Dagens Medicin 20171215
