Jobb och företagare behövs för att bekämpa människohandeln

Slaveriet har inte upphört, men det fungerar delvis annorlunda idag jämfört med några hundra år sedan. Då var det lagligt, skedde helt öppet och företag bokförde öppet sina affärstransaktioner. Idag är det olagligt och organiserad brottslighet försöker dölja sina lukrativa skumraskaffärer.

För drygt 200 år sedan var William Wilberforce och Clapham-gruppen viktiga förkämpar för att få slavhandeln förklarad olaglig. Det resulterade allteftersom i frigörelse och frihet för otaliga slavar runt om i världen. Wilberforce och andra abolitionister gick till kärnan, insåg att det var ett system som måste ändras. För en långsiktig förändring krävdes mer än publikvänliga bojkotter av socker från Jamaica; man menade att lagar och regler behövde ändras.

Idag är slaveri och slavhandel förbjudet världen över, men fortsätter ändå. Därför måste vi fråga oss vad som är grundläggande orsaker. Det är lätt att vara emot människohandel, men hur förhindras den och hur kan man upprätta och ge frihet med värdighet till offren för vår tids slaveri?

Det är fler människor som hålls som slavar idag, än vad som skeppades över Atlanten under den legala slavhandelns dagar. Beräkningar visar att cirka 30 miljoner människor är offer för dagens människohandel. (Kevin Bales, Free the Slaves)

Usla löner, långa arbetsdagar, och gravt undermåliga arbetslokaler drabbar många. Men utnyttjande av arbetskraft är inte samma sak som människohandel. En avgörande skillnad är om man är fri att säga upp sig och gå därifrån. Det kan inte offren för människohandel.

En grundläggande orsak till människohandeln är arbetslöshet. Den gör människor sårbara. Detta faktum utnyttjas skoningslöst av dagens slavhandlare, när man – falskeligen – erbjuder jobb till dem som desperat försöker hitta vägar till att försörja sig själva och sina familjer. Det är en tragisk men ofta upprepad visa som berättas av offren: ”Jag sökte arbete, blev erbjuden ett jobb (hotell, restaurang, etc…) men jag blev våldtagen, misshandlad och tvingad att sälja min kropp. De tog mitt pass, och jag kunde inte fly…”

Otaliga rapporter från FN, USA utrikesdepartement, och frivilligorganisationer runt om i världen bekräftar detta. Områden med stor arbetslöshet är högriskområden för människohandel.

Vi kan aldrig bekämpa människohandeln, utveckla ett relevant förbyggande, om vi inte skapar jobb med värdighet. Informationskampanjer i all ära, men de adresserar inte ett av människohandelns grundproblem – arbetslöshet.

Vidare måste man skilja på frigörelse och frihet. Man kan rädda eller frigöra någon eller några från slaveri, men hur skapar man långsiktig frihet? Följande fråga måste kunna besvaras: ut ur människohandel, och till vad? En avgörande komponent i svaret måste vara ett jobb med värdighet. Vilka skapar jobb? Företagare.

Här finns ett stort problem i det växande globala engagemanget mot människohandel. Det är i huvudsak två slags grupper som engagerar sig, och de är givetvis viktiga: lagstiftare och frivilligorganisationer (NGOs). Men den grupp som sällan eller aldrig inbjuds till samtal och konferenser om människohandel är den grupp som är avgörande för prevention och återupprättelse för offren för människohandel: företagare.

Dagens människohandel är i hög grad kopplad till sexindustrin. Flera forskningsrapporter menar att mellan 60 – 80 procent av offren för människohandeln tvingas in i någon form av prostitution. Därför hör kampen mot människohandel och prostitution ihop.

Sverige har på flera sätt varit ett föregångsland i kampen mot prostitution och människohandel. Förhoppningsvis kan Sverige även bli ett föredöme när det gäller att engagera företagare, skapa jobb i högriskområden samt möjligheter till jobb för dem som befrias från människohandel.

Mats Tunehag, Globala ledningsgruppen för Advocates International

Carl-Erik Sahlberg, docent i kyrkohistoria, Uppsala Universitet

Ivar Gustafsson, docent i matematik, Chalmers, Göteborg

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i HV 2014-02-21

Tags :