De sju dödssynderna, del 3 (Vrede): Vreden – dödssynden bakom Utöya
Bakom Norges ännu blödande kollektiva sår från förra helgens massaker låg en vrede som inte längre visste några spärrar. Ulf Åsgård, psykolog och expert på gärningsmannaprofiler, sammanfattar de inre orsakerna till mördarens handlingar i orden ”hat, raseri och frustration”.
Dödssynden vrede kan definieras som: ”En attityd av ilska och avsky som återspeglas i stark och intensiv fientlighet, hämndlystnad och inre raseri.” Vreden täcker ett spektrum av negativa känslor, från tillfällig irritation och frustration till våldsamt utbrott. Förberedandet och genomförandet av attentaten i Oslo och på Utöya täckte hela spektrat. Det slutade i landssorg.
Vreden kan dock även ha en positiv sida. Om den är av ondo eller godo beror på vad som triggar i gång vreden och vad vi tillåter den att resultera i. Det finns en vrede som vi skulle kunna kalla för helig vrede; ett starkt patos för godhet och rättfärdighet. En vrede som kämpar mot ondska, mörker, kränkningar och orättvisor. Vreden blir då ett verktyg i livets tjänst. Jesus från Nasaret greps själv vid flera tillfällen av vrede. Men det var inte en vrede grundad i frustration över egna tillkortakommanden. Istället kände han en vrede över världens ondska och orättfärdighet, och över att människors liv hamnat vid sidan om det goda som Gud skapat dem till. Vreden blir härmed ett uttryck för Guds passionerade kärlek till sin skapelse.
Den som inte känner en stark moralisk vrede över förra helgens terrordåd är etiskt handikappad. För att vara sant mänskliga är det samtidigt nödvändigt att vi förmår tygla vår vrede. Det norska samhällets strikta förhållningssätt till gärningsmannen är ett gott exempel på detta. Inte ens den hänsynslösaste mördare kan släppas ut att lynchas i gatans domstol. Varje brottsling måste bli mänskligt behandlad och bedömd, så att ett rättvist straff utmäts. Och vår rättmätiga moraliska vrede säger att straffet i det här fallet måste bli lagens strängaste. Vreden över ondskan behöver tyglas, men den får inte undertryckas.
Mördaren Breiviks vrede var dock av diametralt motsatt art. Den leende massmördarens hat vände sig mot mänskligheten, mot övertygelsen om alla människors likhet i värde, rättigheter och skyldigheter oavsett etnicitet. Inför den vrede som kalkylerat mördade mängder av oskyldiga står vi alla som medsörjande, oavsett grundsyn.
Även på det mer vardagliga planet är den otyglade vreden en allvarlig fiende. Det är alltför bekant för alla som levt tillsammans med någon som har kort stubin och har lätt till vrede och raseriutbrott. Övriga i hemmet ser hur öppenheten, tryggheten och friden rinner ur hemmet när de tvingas tassa på tå och förneka sina egna behov eller önskningar för att undvika ännu ett utbrott. Paulus ger handfasta råd i ämnet: ”Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede.” Låter vi vreden bli kvar i vårt sinne förgiftar den både vårt inre och vår omgivning. Ordspråksboken lär oss: ”Dåren ger luft åt sin vrede, den vise behärskar sig.”
För att besegra vreden behöver vi istället växa i dess motsats: tålamod. En tålmodig person är fördragsam, eftertänksam och har lätt att inför en frustrerande situation hellre reagera med empati än med vrede. ”Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.”
Att ha en förlåtande attityd och våga se det goda istället för det dåliga hos vår nästa gör det möjligt för oss att leva i harmoni med varandra. Ja, då kan vi bli verkliga med-människor som inser att bästa sättet att bygga en bättre värld inte är en ständig kamp mot fiender, utan snarare att ständigt sträcka ut en hand till samarbete.
En annan följeslagare till tålamodet är mildheten. Mild betyder malen, fin, öm, mjuk och len. Många av de som har malts i livets kvarn blir med tiden både milda och ödmjuka. Det finns flera människor i äldre generationer som av livets alla erfarenheter vunnit just detta. En sådan person är otroligt behaglig att umgås med. Den har också mycket att lära den yngre generation som kan ha alltför lätt till vrede.
Jesus gick provocerande långt i sin undervisning när han gav oss budet att ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Att i den bibelversen sätta in Anders Behring Breiviks namn är nog mer än någon av oss förmår. Vi behöver fortsatt få uttrycka vår sorg och rättmätiga vrede över hans fruktansvärda brott. Men det tar likväl inte bort Jesu utmanande ord som visar oss på en högre väg, oavsett om vi inte förmår gå den.
En människas vrede orsakade ett hav av sorg. Hur mycket mer kan då inte mångtusende människors kärlek förvandla en vredgad värld till ett hav av godhet.
Per Ewert
Alma-Lena Andersson
Kalle Spetz
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln var publicerad i Världen idag 2011-08-05
