Hur får man en relation att hålla? Det är den fråga som ungdomar allra mest önskar information om, enligt undersökningen UNGKAB09. Självfallet skall vi ha en god sex- och samlevnadsundervisning i skolorna, men vi behöver också ett starkare fokus på relationer. Även regeringens framtidskommission slår fast att goda och varaktiga familjerelationer har stor betydelse för barns uppväxtvillkor, och att det är ytterst viktigt att prioritera aktiva insatser för att stödja stabila familjerelationer.
Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet har gjort en studie om våld och hälsa, med över 20 000 svarande män och kvinnor. Bland såväl kvinnor som män som varit utsatta för allvarliga sexuella övergrepp i barndomen eller i vuxen ålder var posttraumatiska stressyndrom tre till fem gånger vanligare än hos dem som inte utsatts för detta.
Hösten 2013 hade Läkartidningen ett temanummer om ungdomshälsa. Det var en på flera sätt sorglig läsning. Den psykiska ohälsan ökar markant bland ungdomar i Sverige. Detta förvånade forskarna, mot bakgrund av att vårt land har ett starkt utbyggt stöd från samhället ända från graviditeten. Flera faktorer med påverkan på den psykiska hälsan rapporterades. Det som däremot inte togs upp i temanumret var sexualliberalismen, som enligt vår professionella erfarenhet kan bidra till ohälsa på såväl det fysiska som psykiska planet.
Sexliberalismen har hämtat sin ideologiska inspiration från flera källor, bland annat från Alfred C Kinseys ”Sexual Behavior in the Human Male”, där en viktig del av intervjuunderlaget utgjordes av fängelsekunder dömda för sexuella övergrepp på minderåriga. Kinseyrapportens beskrivningar av hur barn reagerat när de utsatts för sexuella handlingar är alltför obehagliga för att återges i en sådan här artikel, men är ett tydligt exempel på riskerna med att pressa sexuella handlingar på unga människor som ännu saknar den fysiska och mentala mognad som behövs för att kunna låta sexualiteten bli en del av en fungerande relation istället för ett övergrepp.
Ett av den svenska skolans huvuduppdrag är att fostra varje elev till att ”kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Med stabila gränser är det lättare att tryggt utvecklas och vara fri i relation till andra. Vi ifrågasätter om den undervisning som ges i skolan idag verkligen går i linje med läroplanens intentioner och folkhälsans krav och hjälper ungdomar att växa upp till ansvarstagande, tålmodiga, respektfulla, självutgivande vuxna.
Det förändrade sexuella beteendet under 2000-talet är ett område där unga människor löper fysiska och mentala risker. Det handlar om 37 000 fall av klamydia per år och andra infektioner, en hög andel tonårsaborter, ökad infertilitet samt ohälsa efter våldtäkter, där vi nu också ser ett ökat antal gruppvåldtäkter. Dessutom ser vi idag ett ökat sexuellt självskadebeteende bland främst unga kvinnor.
Neuroforskaren William M Struthers visar att den mänskliga hjärnan utvecklas gen-om känslomässiga erfarenheter. Under vissa perioder tidigt i livet sker en explosionsartad utveckling av hjärnans nätverk för syn, språk, hörsel och känsel. Vissa delar av hjärnan, framför allt frontalloben, den del av hjärnan som har hand om kognition, resonerande, analyserande och konsekvenstänkande fortsätter att utvecklas fram till i 25–30-årsåldern. För att främja hjärnans utveckling behövs kärlek och relationer. Vad händer med hjärnans utveckling om man inte får leva i goda relationer?
Den svenska läroplanen kräver att skolans personal skall arbeta för ”individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”. Det är en utmärkt, men svåruppnåelig målsättning. Och för att nå det målet är det kanske inte nödvändigt att använda enbart RFSU:s material om sex och samlevnad, där vi saknar mycket av just samlevnaden. Så vår fråga kvarstår: Det som vuxenvärlden skickar med våra ungdomar på vägen till vuxenlivet, leder det verkligen dit vi önskar?
Anna Aronsson, barn- och ungdomsläkare
Anne-Berit Ekström, med dr, barnneurolog
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Hemmets Vän 2014-12-04
