Skev syn på sex och manlighet

En lavin med tillkännagivanden av sexuella trakasserier har skapats av hashtagen ”#metoo”. Det är mycket illavarslande och sätter fingret på ett stort samhällsproblem. Kampanjen synliggör ett fenomen som i hög grad bottnar i en förvirrad syn på manlighet och sexualitet.

Vi lever i en njutningsorienterad och narcissistisk era där vi alla är marinerade i underhållning, där jag kittlas, samt konsumtion, där jag servas. Då är det lätt hänt att hela vårt varande som människor, också könsidentitet och sexualitet, präglas av liknande kategorier. Från maktens perspektiv blir då ”man vill ha kvinna” liktydigt med ”man konsumerar kvinna”. Lägg till detta den enorma flod av helt laglig våldsglorifierande sex som finns en knapptryckning bort i var mans ficka. Pornografins huvudprodukt är mäns objektifiering av kvinnor. Utifrån denna horisont blir sex då en väg till sensation istället för relation. När ”jag” fått ut vad jag kan av ”dig”, söker jag vidare efter ett nytt objekt. Just detta – mäns konsumering av kvinnor – ligger nära kärnan av problemet.

I värsta fall normaliseras detta genom ett skevt mansideal som utgår från att en riktig man är ständigt hård, erövrande, dominant. Men även där en sådan tro inte artikuleras direkt är det lätt att vi tolererar dylika beteenden för att vi tänker att ”män är sådana”. Men om män tillåts bejaka detta, då finns det lite framtid för goda heterogena kärleksrelationer; kvinnans val blir då mellan att låta sig objektifieras och så bli berövad kärleken eller fly till något annat. Aktuellts reportage om ”sologami” (18/10) är symptomatiskt. Det är ingen slump att fenomenet trendar just bland kvinnor.

Frågan som ligger i botten är enligt vår mening av filosofisk art och handlar om vår vision av vad som är gott. Det är alltså inte bara om ett nej alltid är ett nej som är frågan, utan också sådant som: Är det alltid gott att få sin lust tillfredsställd så länge jag inte våldfört mig på någon? Är vårt behov av sex liktydigt med vår hunger på mat eller sömn? Jag är utsvulten och köper mig ett skrovmål; jag är uppeggad och söker få tillfredsställelse.

Tidsandan menar att så absolut är fallet – så länge den andre går med på det. Men är det inte här förvirringen ofta uppstår och sexuella kränkningar ser dagens ljus? Tanken på vad den andre tillåter handlar ju om vad jag kan få igenom. Lusten kretsar kring ”mig”, medan kärleken har sitt fokus på ”dig” och på ”oss”. Behovstillfredsställelse blir lätt problematiskt när det handlar om att ta för sig av något som ligger så nära en annan människas identitet, i det här fallet: hennes kropp.

I ett samhälle där sex frikopplats från sårbarhet, vilket uttrycker tillit, och trohet, vilket ger grund för tillit, är vi dömda till en situation där varje relation är potentiellt sexuell – till och med, som Wallström fick uppleva, vid ett EU-toppmöte. Är detta ett samhälle vi vill ha? Om inte måste vi se över såväl lagstiftning som vårt kulturella samvete på det här området.

Borde svensk lagstiftning verkligen vara så liberal när det kommer till alltmer våldsbejakande porr? Räcker det med att vara medveten om att det man ser är fiktivt? Slutar porren därmed påverka vårt kulturella samvete och våra idealbilder om manlighet, kvinnlighet och bra sex? Eller kokar den oss alla likt grodor tills vi inte längre kan se kärleken?

Gustaf Henriksson, teolog och pastor

Anna Emdenborg, etiker

Jan Rosman, friskoleordförande

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i Hemmets Vän 2017-10-27

Tags :