Ediktet i Worms den 8 maj 1521, undertecknat av Karl V den 26 maj, innebar att Luther genom kejserlig lagstiftning var dömd till döden, fredlös. Denna fredlöshet, ett slags medeltida motsvarighet till nutidens muslimska ”fatwor”, följde honom i nästan 25 år, ända fram till den dag då han avled, 18 februari 1546. Naturligtvis blir ingen människa opåverkad av en sådan dödsdom, inte heller Luther. Vissa drag i hans personlighet har säkerligen sin förklaring i denna oerhörda psykiska press.
Var hade Luther befunnit sig under de knappt tio månader som han var försvunnen?
Han hade under denna tid vistats inkognito, som adelsmannen ”Junker Jörg”, på slottet Wartburg i Thüringen. Hans viktigaste aktivitet under slottsvistelsen var att översätta Nya testamentet från grekiska till tyska, en syssla som tog honom tre månader! Hans översättning av Nya testamentet, ”Septembertestamentet”, publicerades följande år, september 1522.
Utan att någon insåg det då, vare sig Luther själv eller hans samtid, hade tiden på Wartburg satt igång en händelsekedja som för alltid kom att förändra inte bara den romersk-katolska kyrkan utan även det västerländska samhället. Redan 1517 började hans reformatoriska teologi få genomslag, inte bara i Tyskland utan även mer allmänt i Västkyrkan. Men det var tiden på Wartburg som på ett avgörande sätt bidrog till att Luther blev mannen som genom sin bibelläsning förändrade världen. (…)
Rune Imberg, lektor i kyrkohistoria vid Församlingsfakulteten i Göteborg samt Fellow vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Världen Idag 2017-03-24 Detta är ett kort utdrag; hela artikeln finns att läsa i pappersutgåvan, eller i inloggat läge på tidningens hemsida.
