Tingsrätten i Jönköping har – för tillfället – fällt domen i frågan om samvetsfrihet i vården. Rättsväsendet är dock knappast färdigt med samvetsfrihetsfrågan än på länge. Barnmorskan Ellinor Grimmarks försvarare har både före rättegången och omedelbart efter domslutet förklarat att avsikten är att föra fallet vidare, i sista änden till Europadomstolen.
Det var inte helt oväntat att tingsrätten skulle falla för trycket från politiker och fackförbund och neka barnmorskan skadestånd för att hon nekats arbete med hänvisning till hennes samvetsbaserade rätt att slippa utföra aborter. Det finns dock tecken i domslutet som pekar på att segern för abortförespråkarna kan komma att vändas i en annan riktning i högre instans.
Att tingsrätten valde att enbart granska barnmorskans skadeståndskrav utifrån diskrimineringslagstiftningen utan att ta ställning till hennes krav på samvetsfrihet är otillfredställande då det är den väsentliga aspekten i detta mål.
Av domskälen framgår också att man avstår från att pröva hennes fall utifrån samvetsfrihetsaspekten just på grund av att hon hade en viss religiös uppfattning. Detta domskäl i sig själv liknar en särbehandling på grund av tro som borde granskas ur diskrimineringssynpunkt. Det finns ett starkt allmänintresse att detta fall förs upp till högsta instans, om så krävs ända till Europadomstolen.
I tingsrätten är majoriteten av nämndemännen politiskt tillsatta. Det är därför inte otänkbart att en majoritet i domstolen redan på förhand var starkt influerade av den hållning som gång på gång hamrats in av samvetsfrihetens fiender. Deras vanligaste argument inför rättegången har varit att om samvetsfrihet skulle införas, skulle den utgöra ett hot mot den fria aborten i Sverige. Det rättsliga skyddet för samvetsfrihet är dock synnerligen starkt i såväl Europakonventionen, vilken är bindande svensk lag, samt i Europarådets resolution 1763, som är vägledande för en tänkbar förhandling i Europadomstolen. Samvetsfriheten understryks därtill i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt ligger dessutom uttalad i förarbetena till abortlagen.
Argumentet att samvetsfrihet radikalt skulle försvåra den möjlighet till abort är även det taget ur luften. Det är bara att se på den överväldigande majoritet av andra länder i Europa som garanterar vårdpersonal friheten att slippa medverka vid abortingrepp. Dessa länder har visat att det går alldeles utmärkt att samordna sjukvårdens arbete samtidigt som samvetsfrihet råder. Detta gäller inte minst i Norge dit Ellinor Grimmark nu är hänvisad, och där hon är fullt välkommen att utföra sitt arbete som barnmorska och samtidigt avstå från att utföra aborter.
Eftersom det rättsliga stödet för samvetsfrihet är så pass starkt är det knappast ett orimligt antagande att tingsrätten i Jönköping insåg sannolikheten att en högre instans skulle döma i barnmorskans favör. Att tingsrätten nu tog det oväntade beslutet att inte pröva stämningsansökan utifrån kravet på samvetsfrihet kan därför tolkas som en indikation att domstolen helt enkelt inte ville ta det avgörandet på sina axlar, utan lämnade det vidare till högre instans.
Det är högst troligt att fallet kommer att prövas vidare i hovrätten, där majoriteten av nämndemännen är jurister istället för politiker. Det är ingen orimlig gissning att ett överklagande i hovrätten kommer att utfalla till barnmorskans fördel. Allt talar dessutom för att en prövning i Europadomstolen slutligen kommer att garantera svensk vårdpersonal den rätt till samvetsfrihet som finns i andra länder.
Bengt Malmgren, överläkare
Tomas Seidal, överläkare
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Aftonbladet 2015-11-16