Störtandet av en diktatur leder inte nödvändigtvis till demokrati och mänskliga rättigheter. Det lär oss både franska revolutionen för ett par hundra år sedan och den iranska revolutionen för några årtionden sedan. Frågan har inte på många år varit så brännande aktuell som i arabvälden just nu.
Historien lär oss att en framgångsrik revolution inte nödvändigt får lyckliga konsekvenser. En Saddam Hussein må störtas och talibaner må köras ut från maktens korridorer, men vad kommer sen? I Irak fick man demokratiska och fria val, men konstitutionen vilar på islam. Så även i Afghanistan. Man kan alltså välja president, men man hamnar i fängelse och riskerar att dödas om man vill sprida en annan religion eller gör anspråk på den mänskliga rättigheten att lämna islam och konvertera.
De länder som i skrivande stund är mitt inne i folkligt drivna revolutioner är i många fall även länder som präglats av mycket svag religionsfrihet. På Open Doors WorldWatchlist över de länder där förföljelsen mot kristna är som störst ser vi Jemen på sjunde plats, och såväl Egypten, Libyen, Tunisien, Syrien som Bahrain återfinns bland de 50 länder där religionsförföljelsen är som störst.
Från Egypten, som nu gjort sig kvitt diktatorn Mubarak, kommer flera oroande signaler om stärkt islamiskt inflytande över statsskicket, något som befrielserörelsen och Mohamed el Baradei satt sig emot.En demokratiseringsprocess är så mycket mer än att tillåta politiska partier och hålla allmänna val. Det handlar om ett oberoende domstolsväsende och fri press, men även religionsfrihet.
Denna frihet är ofta ett lackmustest på både människors och staters syn på demokrati och mänskliga rättigheter. I en sann demokrati tillåter både media, grannar och myndigheter att människor får uttrycka obekväma åsikter men även rätten att praktisera religion, uttrycka den offentligt med andra samt rätten att byta religion.
En större undersökning i Pakistan visar att tre av fyra menar att de som lämnar islam ska straffas, gärna med döden. Det har man fått lära sig av familjen, i skolan, av imamen och även genom Pakistans lagar. Detta är inte ovanligt i en muslimsk kontext. Ingen borde bli förvånad om det finns många muslimer i Sverige som tycker likadant. Det är inte konstigare än att utlandssvenskar bär med sig svenska värderingar där de bor.
Men det finns bland västerländska politiker en naivitet i synen på religion. Man säger att alla religioner är lika, alla vill fred och kärlek. Detta är problematiskt – ingen skulle väl hävda att alla politiska ideologier är lika och vill samma sak.BBC avslöjade för en tid sedan att det finns 40 skolor med 5000 elever mellan 6 och 18 år i Storbritannien där man lär barnen att hata judar, instruerar hur man hugger händer av tjuvar och att homosexuella bör avrättas.
En liknande problematik finns när det gäller Turkiets eventuella inträde i EU. Landet har ändrat vissa lagar och förordningar i demokratisk riktning. Men politiker, ämbetsmän, media och folk på gatan förtalar och diskriminerar kristna i praktiken, i strid med demokratiska grundprinciper.
Det finns en allvarlig risk för att den nuvarande revolutionsvågen i arabvärlden kan innebära ytterligare inskränkningar i den redan tidigare svaga religionsfriheten. Att diktatorer ger sig av är bara första steget på en lång väg mot demokrati. Det finns all anledning för Sverige och EU att utöva ett aktivt tryck för att religionsfrihet ska slå igenom i en region med ett skriande behov av detta.
Mats Tunehag, Global talesman för Advocates International, Annelie Enochson, riksdagsledamot (KD), Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen, Anders Sjöberg, ordförande Svenska Evangeliska Alliansen
Artikeln publicerad i Dagen 2011-04-12
