Än en gång har Nobels fredspris gått till en religiös person: pingstvännen och den etiopiske premiärministern Abiy Ahmed. Vi skriver ”än en gång” därför att om de tillfällen exkluderas då fredspriset har gått till organisationer har endast omkring fyra procent av pristagarna varit ateister. Listan över fredspristagare domineras istället av munkar som Dalai Lama, ärkebiskopar som Desmond Tutu, pastorer som Martin Luther King samt religiöst drivna aktivister som Denis Mukwege och Malala Yousafzai. Detta står i skarp kontrast till idén att religion bara för med sig krig och elände.
Och visst sker många hemskheter i religionens namn. En av förra årets fredspristagare, Nadia Murad, har vittnat om det förfärliga förtryck som ISIS islamiska extremism för med sig. Men samtidigt motiveras Murad av sin egen yazidiska religion.
När Alan Axelsons och Charles Philipps ambitiösa verk ”Encyclopedia of Wars” samlade ihop information om 1 763 historiska krig, kunde enbart sju procent av dem kategoriseras som religiösa. Det senaste seklet har sett ytterst destruktiva konflikter, som första och andra världskriget, Vietnamkriget och andra Kongokriget. Men ytterst få av de moderna konflikterna har orsakats av religion. Däremot är det många av mottagarna av Nobels fredspris som har förklarat att religion är en central drivkraft i deras liv.
Hur kan då folk hävda att religion ”förgiftar allt”, och är roten till krig och förtryck? En strategi är att hävda att religiösa fredspristagare egentligen inte motiveras av sin tro utan hade gjort gott även utan den, samtidigt som religiösa terrorister och krigsherrar inte hade ägnat sig åt sina grymheter om inte religionen inspirerade dem. Steven Weinberg uttryckte det med de bevingade orden ”Med eller utan religion kan goda människor göra gott och onda människor göra ont, men för att goda människor ska göra ont krävs religion”.
Det är dock inget argument, utan en spekulativ fördom. Weinberg tar inte hänsyn till onda människor som vänder om och gör gott på grund av religion: det finns många exempel på före detta kriminella som lever helt nya liv efter en frälsningsupplevelse. Vidare förväxlar han religion med extremistisk ideologi, som inte kräver något religiöst innehåll.
Den ateistiska kommunism som har kännetecknat Sovjet, Kina, Nordkorea med flera länder har orsakat några av världshistoriens största brott mot mänskliga rättigheter. Många gånger stod religiösa i skottgluggen. Yemelyan Yaroslavsky, grundaren av det sovjetiska Militanta ateistiska förbundet, deklarerade 1929 att miljontals religiösa skulle behöva utrotas för samhällets bästa. Man uppskattar att mellan 12 och 20 miljoner kristna förlorade sina liv under den kommunistiska förföljelsen de följande årtiondena.
Ateism och sekulära ideologer kan alltså också få liknande effekter som religiös extremism. De kan också få människor att göra gott – precis som religion. Men det ateismen saknar är en gudomlig auktoritet inför vilken vi ansvarar med våra liv och gärningar, mänskligheten saknar där en yttersta moralisk grundval bakom tillvaron.
Stark övertygelse orsakar starkt engagemang, både för gott och ont. Men vi ska inte blunda för att i praktiken är religionens bidrag till världen överväldigande gott. Religion har orsakat förhållandevis få krig, men överväldigande många fredspris.
Micael Grenholm
Teolog och utvecklingsvetare
Tuve Skånberg
Riksdagsledamot (KD)
Reinhold Fahlbeck
Professor emeritus i juridik
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Nya WermlandsTidningen 2019-10-29
