Den senaste tiden, inte minst i spåren efter de blodiga terrordåden i Köpenhamn och Paris, har en livlig offentlig diskussion förts kring våldsanvändning inom religioner. Bär kristenheten i väst på en kollektiv skuld till islam och därmed till Mellanösterns muslimer? Startade problemen mellan kristna och muslimer, väst och öst, i och med korstågen? Många svarar ja på den frågan och bidrar härigenom till ett föreliggande skuldbeläggningssyndrom i väst. Någon av god ordning frågar måhända: Är det den skulden vi håller på att betala av nu, exempelvis genom frånvaron av kritisk granskning av islamistiskt färgade staters syn på mänskliga rättigheter, såsom religionsfrihet?
Frågor om västs relation till den muslimska världen ställs ofta i fokus. Skälen är många, exempelvis de starka antipatier mot väst som framförs i islamistisk retorik eller brutal handling; men även integrationspolitiska utmaningar som tar sig många uttryck, såsom att en stor del av muslimska trosbekännare i England förklarat att de hellre vill leva under sharialagar än under brittiska lagar, eller den problematik som uppmärksammats genom Uppdrag gransknings reportage om antisemitismen hos muslimska grupper, samt tidigare reportage om syn på våld i nära relationer i en dold intervjuundersökning vid några av Sveriges moskéer. Kanske har Harvardprofessorn Samuel Huntington fått rätt i sin omtalade beskrivning av en civilisationskollision?
När det gäller frågan om korstågen synes det alltså föreligga en känsla av skuld i väst och en stark muslimsk ”antiretorik” i öst. Men en skuldkänsla kan vara äkta eller falsk och/eller ha flera bottnar. När det gäller huruvida problemen mellan kristna och muslimer startade i och med korstågen, framträder oftast en djupt bristande historisk kunskap. Muslimska krigs- och erövringståg eller jihad mot kristna befolkningsområden påbörjades redan på 600-talets mitt. I årtionde efter årtionde underlade muslimer genom militär makt sig områden som under mycket lång tid, flera hundra år, befolkats av kristna grupper. De kristna eller judar som inte av sociala, politiska, militära eller andra skäl konverterade till islam drabbades på många håll av så kallad dhimma, en särskild skyddsskatt, men detta resulterade också i segregation och förödmjukelse. Under några perioder var icke-muslimer på vissa erövrade platser tvungna att bära märkbara tecken på att man var ”annorlunda”.
När de militära attackerna nått Konstantinopel, vädjade man till väst om hjälp. Som respons samlade påven Urban II konciliet i Clermont år 1095. Beskrivningar av hur kristna pilgrimer halshuggits, våldtagits och lemlästats följde. Detta blev startskottet till det första korståget, vilket alltså (nota bene!) inleddes omkring 450 år efter det att muslimska militära erövringar påbörjats och förödmjukande ”dhimmastyre” snart därefter införts.
Detta är naturligtvis sagt utan att förringa de problem som korstågen orsakade. Men det måste även tilläggas att de dåvarande långsiktiga konsekvenserna kanske var mest negativa inom själva kristenheten, detta på grund av den misstro som fördjupades mellan bysantisk kristendom och väst efter det att Konstantinopel drabbats av västliga härjningar. Som bekant föll senare Konstantinopel, efter ett islamsk-osmanskt angrepp år 1453. Den mäktiga Hagia Sophia-katedralen omvandlades då till moské och fungerade som sådan till 1931.
Korstågen betraktades under lång tid inte som något större problem inom den muslimska världen. Förmodligen för att man gick segrande ut ur striderna. Först 1899, 800 år senare och i en helt annan kontext, publicerades det första arabisk-språkiga muslimska historieverket om korstågen, av historieskrivaren Sayyid Ali al-Hariri, Kairo. Den negativa korstågsretorik som numera brukas bland islamister är i historiskt hänseende mycket sen och framkallades först i samband med brittiskt och franskt styre i Mellanöstern. Men den har stark symbolisk betydelse i den bild som målas upp av väst. En sak är emellertid säker: problemen mellan kristna och muslimer startade inte i samband med korstågen.
Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap, Fellow vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Dagen 2015-02-26