I höstas inleddes demonstrationer i Iran mot landets islamiska regering, efter att den 22-åriga Mahsa Amini avled kort efter att ha tillfångatagits av landets moralpolis för att inte ha burit sin huvudduk enligt de iranska föreskrifterna. Under vintern har dock kraften i demonstrationerna försvagats, och repressionen från den islamiska regeringen tycks därmed ha haft framgång.
Nyhetsgranskningarna har gett intrycket att konflikten främst handlar om politik, men det är en förvrängd bild. Konflikten i Iran handlar främst om religion. Iran styrs i realiteten av en kommitté av mullor som i egenskap av muslimer har som högsta ambition att underkasta sig Allahs vilja.
Claphaminstitutet publicerade ifjol rapporten ”Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar”. Rapporten visar hur islams heliga texter förkunnar att islam inte kan begränsas enbart till den personliga sfären, utan bör implementeras i hela samhället genom sharialagar – exempelvis att kvinnor ska bära huvudbonad på ett anständigt sätt.
Rapporten visar vidare att en bokstavstrogen islam är oförenlig med demokrati, då religionen upprepande gånger uppmanar muslimer att villkorslöst underkasta sig Allah och Muhammeds ord (Koranen, sura 40:12; 12:40; 6:57; 95:8; 18:26 och 5:50). Irans regering kan alltså inte både hedra Allahs vilja i exempelvis hur kvinnor bör klä sig i en islamisk stat, och samtidigt tillmötesgå folkets önskan om frihet i frågan.
Rapport visar också att muslimska ledare i syfte att upprätthålla sharia har rätt att utöva våld mot dem som inte underkastar sig: ”De som kämpar mot Allah och hans sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv ska utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land(Sura 5:33).
Den iranska regeringen anser att demonstranterna stör den islamiska ordningen och sprider sedefördärv. Om Allahs vilja är hårda straff för demonstranterna, varför skulle Irans islamiska ledare vilja något annat?
Nyhetsrapporteringen berör inte heller att Irans ledarskap är imamiter. De tror att efter Muhammeds död har religionen haft tolv imamer, utsedda av Allah att leda muslimer. Den tolfte imamen är gömd sedan 800-talet och hålls mirakulöst levande för att någon gång i framtiden frambringa det perfekta islamiska styret med början i Iran och därigenom initiera domedagen. Denna messiasgestalt kallas populärt ”al-Mahdi”.
Detta är viktigt eftersom Irans ledare tror att Mahdin endast kan komma om landets muslimer är värdiga honom genom att hålla sig trofasta den sanna versionen av islam, och de strävar efter att göra Irans befolkning till denna grupp.
Att Irans regering skulle ge demonstranterna rätt och kompromissa med landets sharialagar framstår därmed som otänkbart. Att gå med på deras villkor skulle inte bara innebära en skamfull förlust, utan också olydnad mot Allah och förhindrande av världens frälsning.
Vår bild kan framstå som oförsonlig, men vi ser som vår uppgift att upplysa och förklara ett viktigt skeende som påverkar inte bara Iran utan även den övriga världen. Vi kastar inte sten. Men vilket hopp finns då, om den iranska regimens våld lyckas kväsa folkets rop på frihet?
Claphaminstitutets rapport avslutar med en diskussion kring hur västvärlden kan bemöta de utmaningar mot mänskliga rättigheter som islam utgör. Där rekommenderar vi bland annat medier och politiker i väst att våga nämna de problematiska aspekterna av islam så att allmänheten bättre förstår den religiösa grunden till svårigheter i muslimska länder.
En viktig del i lösningen för Iran måste därför vara att sprida information om islams sanna ansikte, så att fler iranier kan vända ryggen åt en destruktiv ideologi. Förr eller senare kommer regeringen då att inse att Iran inte längre har en shiamuslimsk majoritet, och deras hopp om al-Mahdis ankomst var därmed inget annat än en meningslös vidskeplighet – en som kostade tusentals människoliv för att upprätthålla.
Omid Pasbakhsh
lärare och författare till boken Islam och kristen tro
Reinhold Fahlbeck
professor emeritus i juridik, Lunds universitet
Båda är medförfattare till Claphaminstitutets rapport ”Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar”
Artikeln publicerad i Världen Idag 2023-03-16