Debatten har gått het efter att ALT-läraren och professor Lena-Sofia Tiemeyer i en artikel framställt Josef i Gamla testamentet som ”queer”. ALT:s rektor Ulrik Josefsson tar i sin debattartikel i Dagen avstånd från de mest kontroversiella formuleringarna, vilket är välkommet. Andra debattörer har lyft fram hur positivt de upplevt det att under sina studier på ALT bland annat ta del av ”olika perspektiv” och ”gräva djupt teologiskt”. Betydelsen av detta är något vi självklart instämmer i, liksom vikten av fri akademisk forskning – något också Josefsson betonar. 

Men forskares idéer behöver prövas, och just detta är vårt ärende. Artikeln om Josef är inte ett exempel på förutsättningslös vetenskaplig forskning, utan ett exempel på hur fel man hamnar om man tolkar bibeltexten med – som Karl-Henrik Wallerstein skriver i sin replik – ”nutida identitetspolitiskt färgade glasögon”.

I en intervju i Dagen säger Tiemeyer att syftet med hennes artikel var att lyfta fram sårbarheten och trasigheten hos Josef. Det är naturligtvis oproblematiskt och lovvärt. Det är dock inte för detta hennes artikel har kritiserats, utan framför allt för argumentationen kring Josefs påstådda ”androgyna”, ”queera” eller ”ickebinära” identitet.

Tiemeyer ger sex bibelreferenser till stöd för Josefs påstådda queera drag. Om man faktiskt läser referenserna är det dock tydligt att argumentationen saknar stöd i de bibeltexter som åberopas. Tiemeyer skriver att det hebreiska uttrycket na’ar skulle vara svåröversatt och anspela på något flickaktigt, men detta ord är snarast mycket entydigt. Det refererar till en yngling eller ung man. Na’ar används dessutom till exempel om maskulina krigare, aldrig om något explicit feminint (till exempel 2 Sam 2:14).

Ett annat exempel är att Tiemeyer lyfter fram uttrycket ”glömma sin fars hus”, som förekommer såväl i Josefberättelsen som i en psaltartext när en kungadotter ska gifta sig med en kung och lämna sin gamla familj (Ps 45). Kungadotterns färgrika kläder, en klänning i guldbrokad, kopplas i artikeln samman med den fotsida klädnad Josef fick av sin far. På basis av detta dras slutsatsen att Josef liknas vid ”en prinsessa utstyrd i en sprakande klädnad”. Hur man kan landa i en sådan slutsats är – minst sagt – mycket svårt att förstå. 

I artikeln lyfts även möjligheten att hovmannen Potifar känt homosexuell attraktion gentemot Josef och på grund av det blivit kastrerad, liksom antagandet att Josef kan ha införskaffats just för att skaffa avkomma åt paret, där mannen är eunuck. Allt detta är naturligtvis väldigt spekulativt – och svårt att få att gå ihop. Dessutom hör tanken om en man i chefsposition (hebreiska saris) som är kastrerad till den babyloniska och persiska perioden, inte den tid i Egypten som Josefberättelsen beskriver. Det finns ingen grund för någon homosexuell attraktion i bibeltexten – allra minst från Josefs håll, vars sexualitet och könsidentitet Tiemeyer vill diskutera.

Tiemeyer hänvisar till klassiska rabbinska verk, som exempelvis midrashen Genesis Rabbah (runt 500 eKr). Problemet är dock att det faktiska och sammantagna innehållet i dessa källor inte styrker slutsatsen om Josefs ”queerhet”. Det är korrekt att det finns rabbinska källor som beskriver Josef som en man med alltför stor omsorg om sitt utseende. Det finns också exempel på tolkningar som spekulerar i att Josef tänkte ligga med Potifars hustru, men blir räddad mirakulöst av Gud från detta. Det finns också källor som ifrågasätter Josefs moral. Ändå kvarstår det faktum att Josef i dessa judiska källor beskrivs som en man som inte föll för frestelsen, ett exempel som används för att förespråka sexuell renhet.

I sin analys tar Tiemeyer inte hänsyn till helheten, hon lyfter bara vissa ”russin” ur kakan. Det är inte exegetik, utan exempel på eisegetik – alltså att någon läser in egna idéer och övertygelser i texterna. 

Hennes slutsatser kommer alltså inte från texterna själva utan från de moderna sekundärkällor hon hänvisar till – exempelvis den nutida rabbinen Wendy Zierler, en feministisk och queer-orienterad forskare som ofta läser in genusperspektiv i såväl bibeltexter som klassiska rabbinska verk. Av Tiemeyers artikel kan man få intrycket av att de ”queera” tolkningarna grundas i en noggrann och initierad läsning av bibeltexten, samt att de har stöd i de rabbinska skrifterna. Detta är vilseledande och vetenskapligt tvivelaktigt.

Tiemeyer säger att hon vill att fler ska läsa vad som faktiskt står i Bibeln. Vi instämmer. Men en noggrann läsning visar att just den ”regnbågsskimrande dräkt” hon hoppas att läsaren ska upptäcka inte finns i bibeltexten över huvud taget. Den som vill se Josef i en sådan måste låta modern ideologi trumfa vad bibeltexten faktiskt säger.

Att Bibelns Josef inte presenteras som en ”machoman” är inget vare sig vi eller många traditionella läsningar av berättelsen har några problem med. Men användningen av begreppet ”queer” bär med sig moderna konnotationer som varken passar in på bibeltexterna eller de rabbinska källorna, och är därmed kraftigt anakronistisk.

Tiemeyers artikel är ett exempel på ett försök att maskera ideologiskt driven eisegetik som vetenskapligt grundad exegetik. En kritisk granskning visar att det som anförs om Josefs ”queerhet” endast har stöd i modern genuslitteratur – inte i bibeltexten själv.

LarsOlov Eriksson, docent i Gamla testamentets exegetik, Tore Jungerstam, doktorand i Gamla testamentets exegetik, Simon Johansson, doktorand i Gamla testamentets exegetik. Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet.

Artikeln publicerad i Dagen 2025-11-27