Claphaminstitutet var formell remissinstans till grundlagsutredningen. Detta år har dock även en andra statlig utredning med mer direkt fokus på abortfrågan överlämnats. Vi har därför skickat in detta remissvar också till denna utredning.

Remissvar betänkandet En förändrad abortlag (SOU 2025:10)

Sammanfattning

Utredningen om en förändrad abortlag tycks bygga på en ambition att revidera abortverksamheten i Sverige utifrån den förändring som redan skett i praxis. Den ambitionen är förståelig, men utredningen innehåller ändå ett antal svagheter som gör att dess centrala förslag inte bör ligga till grund för en förändrad lagstiftning. Utredningen innehåller ett antal problematiska förskönande omskrivningar, sakfel och förflyttningar i etisk grundsyn. De etiska reservationer som finns i nuvarande abortlag bör bevaras, och de föreslagna förändringarna avvisas.

Utredarnas resonemang och våra kommentarer

Språkligt har utredningen två centrala ordval som försvårar diskussionen. Endast kvinnor blir gravida, därför bör en abortlag genomgående använda det ordet. Uttrycket ”avbrytande av graviditet” som skrivs vid sidan av ”abort” riskerar att ge en förskönande funktion som för tanken bort från det oåterkalleliga i ingreppet. Lagtexten bör därför endast använda ordet ”abort”.

I nuvarande abortlag anges att endast läkare får utföra abort. Det är en rimlig reservation som understryker de speciella omständigheter som omgärdar ingreppet. Den formuleringen bör därför kvarstå.

I vår rapport ”Abort i grundlagen?” (Claphaminstitutet 2024) förklarar vi varför abort inte kan betraktas som en rättighet i grundlagen. Denna omständighet gäller också för abortlagen; den föreslagna förändringen att införa en sådan skrivning i § 1 bör därför avvisas.

Samvetsfrihet är däremot en fastslagen mänsklig rättighet som garanteras av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen. Det är därför orimligt att som utredarna gör sortera in denna rättighet under rubriken ”Vårdvägran” (s 129). Sverige utgör i detta fall ett undantag från internationell rätt och praxis, och utredningens förslag om att fortsätta förbjuda samvetsfrihet bör därför vändas i sin motsats.

Förslaget med hemaborter medför stora medicinska risker på flera plan, och bör därför avvisas. En abort bör alltid föregås av en fysisk kontakt mellan kvinnan och sjukvården.

Utredningen innehåller också ett besvärande sakfel, när texten (s 91) hänvisar antalet kvinnor som sägs dö i osäkra aborter. Den siffran är dels gammal, och dels svagt underbyggd. Här kan betonas att nuvarande abortlag bekräftar att även legala aborter kan utgöra en potentiell livsfara för kvinnan. Till detta kommer naturligtvis också att samtliga aborter utgör en akut livsfara för det ofödda fostret, eftersom avsikten och utfallet är att fostret dör. Det faktiska antalet kvinnor som dör i osäkra aborter kan enligt WHO antas vara omkring hälften av den angivna siffran. Utredningens hantering av fakta försvagar dess resonemang i detta ärende.

Slutligen konstaterar utredarna också (s 90) att det är svårt att samla in information om komplikationer vid aborter. Detta påvisar behovet av att sådan information bör göras enklare tillgänglig för vården och forskning. Det understryker också den omständighet som betonas i nu gällande abortlag § 1, att även lagliga aborter vid vissa omständigheter kan innebära en fara för kvinnans liv, och får i sådant fall inte utföras. Det är angeläget att svensk abortlag även fortsättningsvis behåller denna typ av reservationer, dels för att ge rättvisa åt den etiska problematik som ärendet medför, och dels för den abortsökande kvinnans trygghets skull.

Vår slutsats
Språkligt avvisar vi utredningens val att undvika de helt centrala orden ”abort” och ”kvinna” i abortlagen. Dessa ord behöver stå med för att tydliggöra vad ärendet handlar om.

Hemaborter medför stora risker, och abort bör därför inte tillåtas utan ett fysiskt möte mellan kvinnan och sjukvården.

Etiskt vill vi betona att de reservationer som finns i nuvarande abortlag är väl motiverade. I enlighet med nuvarande skrivning kan abort aldrig betraktas som en ”rättighet”, utan måste betraktas som ett undantag som endast får utföras under vissa specifika omständigheter. Formuleringen i lagtexten att endast läkare får utföra abort bör därför kvarstå, och tillägget att betrakta abort som en rättighet i §1 avvisas. Därtill bör samvetsfrihet i vården införas, i enlighet med internationell rätt och praxis.

2025-05-26

Claphaminstitutet, genom Per Ewert, direktor